Jag och Shaun har alltid haft en gemensam inredningsvision. Ända sedan vi träffades har vi drömt om ett i guldram uppsatt fotografi av Barry Manilow på vår toalett. Jag vet inte varför. Det kan ha med det eviga Maniloo-skämtet att göra, men jag vet inte vad som kom först - skämtet eller visionen. Men åh vad jag i tre år har velat kunna säga "I need to go to the Maniloo" för att sedan sitta och filosofera på tronen under Barrys beskyddande blick och välfönade hår.
Nu i veckan så hittade vi faktiskt en riktigt bra Manilow-bild, på ett rätt stort vykort. Men vi köpte det inte och jag fattar verkligen inte hur vi tänkte. Nu sjunger Barry på Rachael Ray på kanal 3 och jag grämer mig oerhört. Att gå på toa kommer inte vara en komplett upplevelse tills den dag då han hänger där.
måndag, januari 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
BTW: du kanske minns min lilla hangup på infomercialmannen med stora glasögon och fula tröjor: han heter Mike Levey.
Hitta't idag. Är sprudlande lättad över att detta ok lyfts från mina axlar.
Tyvärr är han död, så nån intervju kan man inte få.
Jag vill ha en Levey-tavla på min mugg. FYI.
Ja! Jag älskade Mike Levey när jag var liten, han var min favorit på Tv-Shop (ja, jag kollade Tv-shop när jag var liten). Speciellt programmet om fläckborttagaren och den om den där apparaten som kunder göra fluffiga broderiapplikationer på kläder och allt möjligt. Det var som en stor tjock penna med nål på och så bara tryckte man i tyget och så helt plötsligt hade man en snygg jumper med en teddybjörn på. "Are you impressed? I'm impressed!"
Mitt ex och jag var besatta av Mike Levey! Klart du ska ha honom på toan, och vad dog han av då?
Cancer, 55 bast bara. Förjävligt.
Bu, stackars Mike! Han förtjänar ett inramat porträtt på din toa! Purrfect Punch hette den där broderigrejen för övrigt.
Skicka en kommentar