Kolla absolut inte på filmer som innehåller ensamma barn, döda föräldrar, vänskap gone bad, identitetssökande, olycklig kärlek och Maggie Thatcher när du är mensig.
Har precis grinat mig igenom This Is England. Precis allt var ungefär hur sorgligt som helst, tyckte jag. Sprinklerserna satte verkligen igång på allvar när Shaun (!) går omkring alldeles själv med sin slangbella och äter godis på stranden i total ensamhet för att han inte har några kompisar. Och det är alltså typ 10 minuter in i filmen. Kan vara nytt rekord. Men jag tycker det är så otroligt sorgligt med ensamma barn och den där känslan av att behöva roa sig på egen hand och komma på lekar som man kan leka bara en person för att man inte har något val. Åh gud jag börjar nästan grina bara jag skriver om det.
tisdag, januari 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En ruggigt bra film.
Min favoritkänsloscen är den där Combo får ångest i bilen efter att ha blivit nekad av Lol.
Fast lite trist att typ all musik i filmen är toots & the maytals.
Men åh jag vet. Det är stor buhu-faktor på den. Och det blir liksom ännu sorgligare av att han verkligen har suttit på kåken i 3 år och bara tänkt på deras "fantastiska natt" och hon ba "eh jag var 16 och aspackad, det var inte vackert och fantastiskt". Hon är dessutom skitsnygg. Och den lilla lådan som det står Lol på som han har suttit och knåpat ihop, buhuuuu.
Ja, den där skitfula lådan med typ guldmålade makaroner som han lagt ner själ och hjärta på. Första gången han låter sig känna något sådant och så resulterar det i en makarondekorerad låda och en ganska jobbig avspisning. Och att bilen (med L-skyltar!) får lite stryk. Usch.
Lysande film.
Skicka en kommentar