Hår.

När jag ser videon till Arctic Monkeys Teddy Picker tänker jag på hur en frisyr kan göra någon snygg. Alltså sångaren i Arctic Monkeys är verkligen inte särskilt snygg, men hans mumsiga indiemopp med lockiga flikar vid öronen gör honom attraktiv i mina ögon. Hade han haft en frisyr som inte skickar impulssignaler till min hjärna som i sin tur vrider på feromomapparaturen, som till exempel en snagg, då hade jag nog tyckt att han var direkt oattraktiv. Främst för att han nog skulle se för jävlig ut i snagg alltså.

Det här är något som nog alltid har tickat igång mig. Smålockiga indiemonchichis, långa svepande Brettluggar, välkammade modshjälmar, en dekadent dandycoiffure.. it's all good! Fast jag tror inte att jag insåg exakt hur mycket frisyrer påverkade valet av partner tills en föredetta pojkvän beslöt sig för att klippa av sig sitt etapphalvlånga rockhår till förmån för en hemmastylad hipstervariant av pottfrisyren. Det var hemskt att inse att han efter 30 minuter i badrummet med en kökssax bokstavligt talat klippte av all fysisk attraktion jag kände för honom, även om det kanske också hade att göra med att han i samma veva gick från att bära kritstrecksrandiga kostymer till förmån för jeans och hippa collegetröjor från 80-talet. Han hade för fasen kört med falsk marknadsföring!

Detta märkliga beteende blir extra tydligt så fort jag är i England. Där dyker det ju upp karlar i Paul Weller-frisyrer runt varje gatuhörn och jag måste verkligen lära mig att det i-n-t-e är en garanti för att personen a) vet vem Paul Weller är, b) på något sätt har ett förflutet inom någon "scen" där Paul Weller-frisyren betyder att man är initierad och c) kommer dress the part. Han är bara en vanlig, ful, engelsman med fula kläder som råkar klippa sig hos en frisör som har klippt samma frisyr på varenda kund sedan 1989.

Frisyrer som aldrig kommer nå några vidare resultat på min Richterskala: Tintin-luggar, "fräscha" och "sportiga" frisyrer, geggig backslick, långa rockhockeys som är spretiga uppe på bakhuvudet.