Get your rock socks.

Jag satt här och "skrev" när Stoned satte igång på min televisionsapparat. Stoned, eller Tuttfest 2000 som visst var arbetstiteln, handlar ju alltså om Brian Jones och fokuserar kanske mest på hans sista månader i livet. Jag har alltid haft en periodvis påträngande fascination för Rolling Stones hedonistiska leverne under 60-talet, och kanske framförallt för kvinnorna som fanns med i bilden (Marianne Faithfull, Anita Pallenberg, Anna Wohlin). Jag vet inte varför, men jag gissar att det har att göra med att alla var så vansinnigt snygga (åh lång, tjockt, spikrakt blont hår med tjocka 60-talsluggar) samt den odödliga faktorn sex, drugs and rock n roll. Alla låg med alla, alla var olyckliga, alla var lyckliga, alla var höga, intriger, intriger, intriger och så lite musik.

Jag vet inte vad jag ska säga om filmen, den var rätt snygg och inte så dålig som jag hade fått för mig. Fast några pusselbitar saknade jag. Det var mycket Pallenberg, lite Wohlin (alltså hon är ju med, men ändå inte, det är liksom bara snygghet och packa väskorna och dra till London eller smälla i dörrar, men vem v a r hon liksom?) och ingen Faithfull. Och även om Brian Jones (eller skådisen då) var jävligt lik originalet, så kände jag mig hela tiden så förvirrad eftersom Keith Richards såg ut som Mick Jagger. Blev lättad när han till sist klippt sin spretiga rock-hockey och jag inte längre behövde fundera på varför i hela friden det var så mycket fokus på Pallenberg/Jagger istället för Pallenberg/Richards. Kanske hade den vunnit på att vara längre, typ miniserie? Eller kan ingen göra en miniserie om brudarna, dom var ju ändå mest intressanta? Till exempel så är ju Marianne Faithfulls självbio helt sjukt bra.

Okej nu måste jag skriva klart! (eh problembild: Rocky Horror Picture Show på tv nu, hallå Meatloaf!)