Det som göms i snö kommer upp i tö.

Jag tänker på det här med vår. Årstiden vår alltså. Jag tänker på hur vi kom hem från Barcelonas januarisol som värmde på uteserveringarna och var helt chockade. När vi åkte från vårt kära Stockholm så var det snöigt och slaskigt och kallt ända in i märgen. Men vi landade här hemma en solig eftermiddag och alla åkrarna som planet flög över var gröna. Precis som det hade varit i England. Jag kommer ihåg att jag tog ett djupt andetag och förundrades över att det luktade vår. Att det kändes som våren känns när den kommer i Mars (och som sedan alltid följs av minst ett snökaos till). Fast det bara var januari.

Sedan tänkte jag på när vi var i Grekland i slutet på oktober och det var 23 grader varmt och sol men regnade på nätterna. Och så tänkte jag på hur alla bofasta man pratade med beklagade att vi hade kommit dit när det var så dåligt väder, det var ju så kallt, och det regnade ju så mycket. Vi bara tittade på dom och blinkade lugnt och sa "Well, one of us is English and the other Swedish, so this whole rain and cold business...we're kind of used to conditions being a lot worse. And that's in summer time, mind you".