Igår - Antony & the Johnsons på Chinateatern. Fan vad fint det var. Det är det vackraste av det vackra, helt hypnotiskt, fantastiskt och otroligt. Fast i några sekunder så var känslorna blandade, eftersom Antony & the Johnsons var det enda jag spelade här hemma i April och Maj efter allt det hemska hände. Men grina på konserter är inte riktigt min grej, så jag tog mej samman men började nästan grina ändå för att det var så jävla jävla fint. Men de offentliga känsloyttringarna överlät jag åt den asfulla killen på parkett som mellan två låtar vrålade: "Antony, you are SPIFFING". "I'm spliffing?", undrade Antony. "SPIFFIIIIING", svarade asfulla killen. "I'm sniffing?", undrade Antony. "ANTONYY, you know what I mean!" vädjade asfulla killen. Sen lyckades han klämma in ett "JE T´AIME" i tystnaden innan de precis skulle sätta igång med extranumren också.
Kändis-spotting på konserten: 2. Stefan Sundström satt två bänkrader ifrån mej. Frida Hallgren knuffade nästan in mej i en papperskorg utanför Chinateatern. Vad uppmuntrande det känns att iallafall två kändisar i Sverige har bra smak!
Ps. Jag såg Andres Esteche på Ho's i Hornstull i fredags. Tänk om jag hade ett autografblock och noll självkänsla, då skulle jag ha asmånga autografer.
tisdag, november 15, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fusk vill också se. Trkåkigt nog bor man i ett avlångt land och inte ett kort och tjockt.
jag tror björn kjellman bor vid hornstull också för han brukar gå omkring på t-banestationen med ett litet barn (hans barn?).
jag ahr då kontor mitt emot dregens lägenhet. förra veckan kom han ner med en blondin och gick in i en taxi. som en helt vanlig person.
Skicka en kommentar