Istället för examinationsuppgift, förvirring.

Min examinationsuppgift ska lämnas in kl 09.00 imorgon. Så istället för att skriva har jag idag:

- handlat julklappspapper trots att jag inte har några klappar att slå in.
- uppdaterat min inbox 24 gånger.
- ätit en och en halv påse chips.
- druckit 7,5 glas julmust.
- kollat på minst 4 program som jag i vanliga fall inte står ut med (I've got three words for you: Alla älskar Raymond..)


Fy fan.

All about me.

Choose a band and answer only in song titles by that band: David Bowie (nej jag vet att han inte är ett band)

Are you male or female: China girl.
Describe yourself: Working class hero.
How do some people feel about you: The laughing gnome.
How do you feel about yourself: God knows I'm good.
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Kooks.
Describe your current girlfriend/boyfriend: The prettiest star.
Describe where you want to be: London by Ta-Ta.
Describe what you want to be: Rebel rebel.
Describe how you live: Velvet goldmine.
Describe how you love: Prisoner of love.
Share a few words of wisdom: Hang on to yourself!



Idag ska jag dansa min shabi i offentliga sammanhang. Jag har sträckt nacken. Jag kan inte hitta lösögonfransarna. Wish me luck, det kan behövas.

You go girl.

Så bra. Grumpy old women på BBC Prime. Medelålders kvinnor raljerar om saker som irriterar dom och gör dom förbannade. Typ andra människors små barn, cyklister, män i lycra, kindpussar, uteliggare som tigger och folk som dyker upp oinbjudna.

Bästa inlägget är det om yngre män och kvinnor (framförallt inom flygbranschen) som tilltalar dom på ett förminskande sätt eller antar att dom inte betalar för sig själva (alla kvinnor över 45 är ju gifta hemmafruar!).

So the steward goes: "What can i get you, lovey?" And I said: "What you can fucking get me, is a touch of civility. If the fat, overly paid businessman across the aisle is 'Sir', then I most suddenly am 'Madame' ".

Norm.

Åh jag hade lovat mej själv att aldrig blogga om Linda Skugge, men hennes krönika idag kändes bara så jävla obra. Det känns så trött att gnöla över att folk skiljer sig och skaffar barn med många olika partners. Jag tror inte på ekvationen Partnerbyte x gånger flera, efter barn = nödvändigtvis dåligt. Jag tror inte på att kalla folk som tar sig ur förhållanden dom inte tror på eller klarar av, trots att de har barn, för egoistiska. Kärnfamiljens tid är förbi och tacka fan för det, det enda vi har den att tacka för är en jävla massa normer som på något sätt har accepterats som "det bästa för barnet". Men vad är egentligen bäst för barnet? Jag spenderar ändlösa timmar med att diskutera det med blonda tjejer i dunvästar på Lärarhögskolan och det enda alla kan komma överens om är: det som gör barnet lyckligt. Med lyckan kommer förhoppningsvis viljan och lusten att lära och utvecklas. Och jag tror att man kan vara en lycklig 7-åring som har bytt skola en gång och har låtsaspappor i överflöd, likväl kan man vara en olycklig 7-åring som bor tillsammans med föräldrar som, om dom inte hade barnet att tänka på, skulle ha separerat för sju år sedan.

Och varför är "att hålla ihop familjen" alltid likställt med att bo ihop för evigt, amen? Är det allt som krävs eller? Då kan man ju bo ihop i 100 år utan att någonsin tala med barnet, inte ens veta vilken favoritfärg ungen har, och ändå passera som en bra förälder, eller?

Normer, normer, normer - can't live with 'em, pass the beer nuts.



(PS. Den som hittar sammanhanget i den gömda sitcom-referensen i inlägget vinner ära och berömmelse.)
(PS 2. Jag har verkligen inget emot Linda Skugge, och är inte intresserad av att debattera hennes övriga åsikter, det var bara den här krönikan som jag gick igång på..så där som det kan bli ibland.)

Juletid i språkförbistringens högborg.

Då Shaun är det som i politiskt korrekta kretsar kallas "nysvensk" och jag på något vis tagit på mej rollen som ambassadör för svensk kultur och svenska språket, så går mycket tid åt att förklara svenska seder och varför vissa skämt och idiomatiska uttryck är så otroligt roliga på svenska men helt obegripliga på engelska. Och nu när julen närmar sig med stormsteg (det klättrar tomtar på PUB-huset!) så måste ju vissa saker redas ut, och vissa saker förklaras för första gången.

Förra året klarade vi av lussebullar, glögg och pepparkakans oantastliga roll som julens First Lady. Man tager pepparkakor till glögg, till kaffe, till te, till smör och ost, till mögelost och så vidare i all oändlighet tills man aldrig mer vill se en pepparkaka i hela sitt jävla liv. Eller iallafall till nästa November då man börjar snegla på överblivna pepparkakshjärtan som andfått släpat sig fram ur skafferiets mörka förflutna, du vet, där allra längst in bredvid små skrynkliga crépe-papper som en gång varit knäckformar. Trots att dom smakar gammal unken kartong tuggar man förnöjt på denna sorgliga ursäkt till möglig pepparkaka och kanske börjar man även leta lite förstrött efter nån gammal halvtom glöggflaska som man glömt slänga.. Nog om det. Tillbaka till årets lektion i Svensk Jul.

Redan i September, då jag som av en ren händelse stog och tuggade på en gammal möglig pepparkaka, försökte jag motivera Kalle. Och ju mer jag förklarade, desto mer obegripligare blev det.
"So you watch the same Donald Duck cartoon every year?"
"Yes, but it's not only Donald! We also watch Lady & The Tramp, Mickey Mouse & Pluto feat. Chip n' Dale, The Jungle Book.."
"But it's the same clips every year?"
"Eh, yes. But sometimes they change one of the clips towards the end! And advertise the latest DVD-release from Disney.."

Hursomhelst. Denna lektion följdes helt nyligen av en lektion i tomte-kunskap. Alltså på engelska finns ju Santa Claus. Och Santa's little helpers. Men dom är ju inte tomtenissar liksom. Man skulle kunna säga att engelska språket och den anglikanska kulturen i stort lider av en akut tomtenissebrist. Inte nog med det, dom har ju inget ord för tomtar. Alltså vanliga tomtar. Som inte är jultomten och inte tomtenissar, utan dom där tomtarna som kanske softar i en lada och som Victor Rydberg skrev om. Hur översätter man "Snön ligger vit över fur och gran, snön ligger vit över taken, endast tomten är vaken." ??

Only Santa Claus is awake?
Only Santa's little helper is awake?
Only the gnome is awake?

För det vet vi ju allihopa att en 'gnome', eller en gnom som vi säger ibland på svenska, är en vätte, och en vätte och en tomte är två olika saker. Skulle du med gott samvete läsa "Snön ligger vid över fur och gran, snön ligger vit över taken, endast gnomen är vaken"?

Så jag förklarade denna distinktion, länge och tålmodigt. Och så idag ser vi en bild på jultomten på en flaska. Som den sanna pedagog och konstanta läxförhörsinstitution jag är frågar jag "Ok, so who's that?" och pekar på jultomten. Shaun biter sig i underläppen, lägger pannan i djupa veck, lyser sen upp och svarar självsäkert: JULKALLE!

Så var det med det.

Fanmail.

Jo jag fick ett mail från en kontaktsökande man i sina bästa år:

hiii

oh my god!!!! i am not able to believe in my eyes.. you can't become real. are you the angel? do you become my friend? becouse i don't have beatifull friend like your!!!


Jag skrattade hela vägen till utloggningen.

Gummsjuka/Gubbsjuka.

Igår: David Hasselhoff-pub. Peruker + musikvideor på storbildsskärm + anpassad drinklista = osannolikt smakfullt, underhållande och alla andra superlativ som vi gärna förknippar med The Hoff.

Idag: Harry Potter and the goblet of fire. För att använda Gert Fylkings bevingade ord, äntligen! Åh så bra. Åh så fin. Åh såna läckra små tonårspojkar. En barbröstad Harry i badet och Cedric Diggorys plutande mun hade den effekten att jag nu känner mej så gubbsjuk (gummsjuk) att det bara är en tidsfråga innan jag bokar den där biljetten till Gambia tillsammans med de andra 50-åriga imperialistkärringarna för att köpa lammkött på playan.

Just nu: Extras. Bättre än The Office, om du frågar mej. Den här gången med Patrick Stewart (från Star Trek). Apropå gubbsjuka alltså. Hans fiktiva cameo är besatt av nakenhet och har skrivit oändliga manus som alla går ut på att han får se nakna tjejer.

"So it's mainly about you seeing women's tits?"
"Mainly."

Plus att han levererar dagens sanning om förhållandet mellan science fiction och, enligt mej, 98% av KTH's manliga studenter;
"So, you're not married, you don't have a girlfriend and you still don't watch Star Trek?
"No."
"Good heavens.."

Åh Antony.

Igår - Antony & the Johnsons på Chinateatern. Fan vad fint det var. Det är det vackraste av det vackra, helt hypnotiskt, fantastiskt och otroligt. Fast i några sekunder så var känslorna blandade, eftersom Antony & the Johnsons var det enda jag spelade här hemma i April och Maj efter allt det hemska hände. Men grina på konserter är inte riktigt min grej, så jag tog mej samman men började nästan grina ändå för att det var så jävla jävla fint. Men de offentliga känsloyttringarna överlät jag åt den asfulla killen på parkett som mellan två låtar vrålade: "Antony, you are SPIFFING". "I'm spliffing?", undrade Antony. "SPIFFIIIIING", svarade asfulla killen. "I'm sniffing?", undrade Antony. "ANTONYY, you know what I mean!" vädjade asfulla killen. Sen lyckades han klämma in ett "JE T´AIME" i tystnaden innan de precis skulle sätta igång med extranumren också.

Kändis-spotting på konserten: 2. Stefan Sundström satt två bänkrader ifrån mej. Frida Hallgren knuffade nästan in mej i en papperskorg utanför Chinateatern. Vad uppmuntrande det känns att iallafall två kändisar i Sverige har bra smak!


Ps. Jag såg Andres Esteche på Ho's i Hornstull i fredags. Tänk om jag hade ett autografblock och noll självkänsla, då skulle jag ha asmånga autografer.

Finns i sjön.

Men nu hörrni: (saxat ur Aftonbladet)

"Morten Pedersen, 32, från Danmark har sett speldjävulen i vitögat. Han spelade bort sin fru, sitt hus och sina barn på nätpoker - och sitter nu med en skuld på över en halv miljon kronor."

För det första: på vilken nätpokersajt får man lämna sin fru som insats istället för pengar?
För det andra: spelade han bort dom i den ordningen? Varför satsade han frun före huset? Fan vad sur man hade blivit om ens make ba "Du, jag spelade bort dej på poker, hoppas att det är okej. Det stog mellan dej och huset.. och jag gillar verkligen huset."

Dagens nyheter.

Glöm rättegången mot Åke Green, det här är dagens nyhet. Jag har garvat åt denna fantastiska lilla notis i säkert en kvart nu. Jag kan inte riktigt motivera varför, men det är nog kombinationen av den grova vandalismen (hjälp! ett äpple!) och fotot på Jimmy Jansson. Varför har dom valt den bilden till artikeln? Det ser ut som ett skivomslag för typ "Jimmy sjunger in julen". Varför har han mössa inomhus? Är det för att dom inte har lagat det krossade fönstret än? (hjälp! ett äpple!) Varför har han en så konstig mössa? Varför ser han ut som en av Top Model-deltagarna? Alla dessa frågor!

Wax on, Wax Hoff.

Den här länken har hållt mej sysselsatt hela kvällen. Otroligt beroendeframkallande. Tack Tanvir!

It's bananas, b-a-n-a-n-a-s.

Första gången jag hörde Gwen Stefanis "Hollaback girl" så trodde jag att hon sjöng "I ain't no harlem bad-girl". Jag ba nej tacka fan för det, du är ju en vit medelklassbrud som spenderat de senaste 15 åren med att skriva låtar om ditt ex och som dessutom upptäck japan-hypen ungefär två år efter att den dött ut, men tack för upplysningen. Sen fattade jag att jag hört fel, och då kändes det faktiskt lite bättre, även om jag inte har en aning om vad en hollaback girl är. Tydligen inte Gwen Stefani iallafall.

100 spännande fakta om mej, del 9.

81. Jag är helt vansinnigt överkänslig för lök! Kan inte ens vara i närheten av någon som skär lök utan att mina ögon börjar rinna utan hejd. Jag hackade lök för 20 minuter sedan och mina ögon rinner fortfarande. Det ser ut som om jag sitter och gråter framför datorn. Inga husmorstips hjälper! Jag är en total mutant.
82. Ungefär tio gånger om dagen blir jag arg på mej själv för att jag inte har ens en tillstymelse av självdisciplin.
83. När jag lagar mat har jag alltid på Studio 107,5.
84. Jag gillar verkligen spaghetti.
85. Jag hatar Målerimetoder AB, eftersom dom aldrig svarar i telefon när jag ringer.
86. Jag tycker att Pharrell ser ut som Benjamin Syrsa.
87. Jag tycker att Scar och Cruella de Ville är de läskigaste Disney-skurkarna.
88. Ibland bara måste jag äta en varmkorv med bröd. Men sen när jag har ätit den så blir jag lite äcklad. Vad skulle Freud säga?
89. Jag är rätt bra på att laga mat.
90. Jag får panik om jag befinner mej i kollektivtrafiken och någon i min närhet luktar avföring. Måste - gå - av.

Hoho.

Dagens skylt: "Café inom snart".

..På havets vågade, vågade, våg så skummet yyyyrde..

Jo det här med min Finlandstripp. Inte så exotiskt för oss svenskar kanske, men Shaun fyllde 29 och har aldrig i sitt liv satt sin fot på ett kryssningsfartyg, än mindre ett kryssningsfartyg fullt med asfulla svennefamiljer och finnar i läderväst. Så det var dags. Vi bodde i värsta sviten på 40 kvm och fick skitstor frukost serverad av artiga tanter med såndär frukostvagn de två morgnar vi spenderade ombord. Lyx! Vi hade dessutom tv i båda rummen, och en kanal som jag definitivt skulle betala för att ha hemma - kanalen visade live and direct från fartygets nattklubb. Inte nattklubben som spelar discomusik av nån himla dj, utan nattklubben med liveband som spelar covers för folk som vill bugga och dansa kasedans. Så sjukt bra. Man såg scenen och hela dansgolvet, och i princip behövde man inte lämna hytten. Man kunde bara gå på sponken, slå på nattklubbskanalen och njuta av åsynen. Förstår ni hur, i vanliga fall timida men nu apfulla och pilska, människor dansar när bandet stämmer upp i "le freak" kl. 02 på natten? En syn för gudar! Annars bevittnade vi en stabil fight mellan tre tonårszigenare och en svennefamilj under karaoken, samtidigt som vi sippade på våra drinkar som var dekorerade med självlysande neonstavar. På Östersjön intet nytt, med andra ord.

Det var en jävla sjögång förresten. Och vädret var strålande i Helsingfors, så vi kunde lugnt strosa runt i solskenet och förfasas över de höga priserna på allt. Liksom typ 80 spänn för två pompa och lärre på ej namngiven hamburgerkedja, niggah please!

Men nu tillbaka till vardagen. Jobba på fritids idag, äta på Primo Ciao Ciao med lingonord ikväll. Lyxpizza, I love you.

MTV Europe Music Awards, del 3.

Jag skojar inte när jag säger att System of a down just vann Best Alternative.


zzzzZZZzzz

MTV Europe Music Awards, del 2.

Det är alltid intressant när folk blir larger than life och inte kan göra fel. Madonna är liksom en 50-åring i lila gympadräkt (inte helt olik den jag själv bar under gymnastiken i första klass) som sjunger asfalskt och alla kommer ändå säga att hon var bäst av alla. Bara för att hon är Madonna.

Pussycat Dolls - och så vidare.

Pussycat dolls lär ju vara den mest överflödiga gruppen som någonsin existerat.

Sedan känns det ju onekligen som om den här burlesque-hypen som pågår gärna får nå ett slut snart. Folk måste fatta att allt det här snacket om att det är som en classy variant av striptease och att det är så himla kul och flörtigt och till och med tjejer går ju och man visar nästan inte brösten ändå så hur farligt kan det vara, allt det snacket - det är bara tjurbajs. På vilket sätt är det inte som striptease? Det är sexiga tjejer som dansar av sej sina sexiga kläder till musik på en scen. Jag skiter väl i om dom har nipple tassels, man ser ju för fan fortfarande tutten! Jag skiter väl i om dom är utbildade dansare, dom försörjer sig fortfarande på att kåta upp folk genom att klä av sig till musik! Strippstång eller inte, vem orkar bry sig. Dita von Teese? Hon är väl för fan bara en vanlig sexarbetare i vintage-kläder. Varför är det helt plötsligt mer okej att vara en Dita än en blond strippa på Sunset Boulevard? Same, same and not so different.

MTV Europe Music Awards, en pyttetanke.

Enrico är med och co-hostar pre-showen! Jag blir alldeles varm inombords. För er som glömt så var Enrico den långhåriga grunge-italienaren som jobbade på MTV i mitten/slutet av 90-talet. Enrico! Nu har han kort hår, ingen flanellskjorteväst över vit t-shirt så långt ögat når men cykelhandskarna hänger med! Ti amo, Enrico.

MTV Europe Music Awards, del 1.

Konstaterat hittills:
-> Röda mattan-delen är som vanligt rätt tråkig och jag fattar inte hur alla manliga artister orkar vara sådär jävla kåta och brunstiga och prata om hur mycket de gillar kvinnor för att sedan skamlöst pinsamt stöta på MTV-tjejen som intervjuar dom.

-> Som vanligt är de enda bra videorna nominerade i Best Alternative och jag är nästan beredd att satsa pengar på att System of a down vinner den kategorin. För så dålig smak har folk som tittar på MTV (undantaget är naturligtvis yours truly som helst skulle se Goldfrapp vinna allt, inklusive Best Male).

-> Shakira ser så sjukt dassig ut i håret.

-> Black Eyed Peas, vad fan är dealen? My hump, my hump, my hump? My lovely lady lumps? Groda + botox + lovely lady lumps = Fergie.

-> Black Eyed Peas, VAD FAN ÄR DEALEN? Will I Am (fyndigt så det förslår, det där artistnamnet) har tydligen signat Fergie för ett soloalbum. För det första: Fergie är världens läskigaste kvinna och det enda skälet till att man inte får direkta psykiska men varje gång hon dyker upp på tv är att hon liksom kamoufleras lite av de andra medlemmarna i bandet. För det andra: Jag klarar inte av hennes röst längre. Så det hjälper liksom inte om man sätter en påse på hennes huvud, det kan bara gå åt ett håll: rea-backen.

En kulen natt, natt, natt min båt jag styrde..

Är hemma och känner att jag skulle vilja skriva något om de senaste 48 timmarna och allt vad det innebar av drinkar, finsk karaoke, båtsviter och sjögång, men jag ligger här på soffan och känner hur den gungar så det får nog vänta. Under tiden läser jag Fredrik Strages "Fans" (sist av alla) och fryser ihjäl (det är så jävla kallt i lägenheten).

Moi mukulat.

"Latex tycker jag att man ska ha med sej överallt faktiskt", sade precis Martin Timell i Äntligen hemma. Det var väl det vi alltid hade anat. Jag har värsta blåsan på läppen, och ett brännmärke format som ett utropstecken på vänster hand. Jag råkade spilla olja som hade stått på spisen i typ 10 minuter över handen lite. Det gjorde lite ont. Lite aj sa jag då. Och om några timmar åker vi till Finland, tillbaka på torsdag. Auf wiedersehen, bitches!