Spinderella ain't a fella (but a girl DJ)

Skillnaden mellan tjej-DJs och kill-DJs
När Shaun (kill-DJ) spelar och trixar lite med skivspelarna och råkar trycka på paus och det blir tyst så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en kille står där, pustar ut, tänker "okej, snubben fixar det" och fortsätter supa.

När jag (tjej-DJ) spelar och en propp går varpå hela anläggningen plus en rad med lampor dör så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en tjej står där, rusar fram, ropar "oj, råkade du trycka på OFF-knappen?". Då svarar jag "nej, strömmen har gått". Då får jag till svar "testa att trycka på ON-knappen", av välmenande killar. Då vill man svara "Mmm, kan du komma hit och trycka på ON-knappen med din KUK så ska vi nog se att allt börjar funka som det ska igen".


Bah mänskligheten alltså! Hur ska vi fortleva med alla dessa heterokarlar i vår omgivning? Jag bara undrar. Okej lite varm om bakhuvet nu. Måste sova. Ska upp och jobba klockan 08. Välstruken och välkammad. Fick shots av bartendern. Varför gav jag inte bara bort dom? När jag kommer hem från jobbet imorrn kommer jag typ ha intentionen att komma hem och kolla på The Riches, men istället somna kl. 19 framför Förfest hos Gabriel (visserligen säsongsavlsutat men you get my point) med dräggel i mungipan.

Nya Fröken Sverige del av pedofilnätverk?

"Till vardags studerar hon till läkare på Umeå universitet och tycker om barn" står det att läsa i Aftonbladets artikel om denna högst viktiga profil för Sveriges unga kvinnor. Menar Aftonbladet alltså att Lina till vardags ägnar sig dels åt läkarstudier dels till att sitta hemma och tycka om barn? Vad innebär det att "tycka om barn"? Hur ställer sig alla deltagare i den livliga pedofildiskussionen i den här frågan?

Jag vet inte om jag, som ung kvinna inkapabel att representera mig själv, vill bli representerad av någon vars fritidsintresse består av att tycka om barn. Det verkar lite sjukt på något sätt.

Simma lugnt.

Eh. Konversation hemma:

Jag: "Du, har du hört av din mamma på ett tag eller?"
Shaun: "Näe, det var ett tag sedan vi pratade."
Jag: "Mm, för typ hela södra Yorkshire är översvämmat och de evakuerar människor som bor i närheten av Sheffield."
Shaun: "Oj då, kanske är dags att ringa?"

Men mamma mår bra. Några kilometer från hennes hus har de visserligen börjat evakuera folk, och hon har packat alla sina viktiga ägodelar och lagt på en av extrasängarna i huset. Men annars är det tydligen bra (!). Ser framför mig hur hon sitter och äter toast framför tv:n iförd simring runt magen, typ.

XTRMNTR

Efter att igårkväll ha njutit av en sann fiskfrossa i goda vänners lag hos supertjusiga Karin, tätt sammanstjärtade på den fina glasverandan med utsikt över den lummiga trädgården, övergick mitt liv idag abrupt från gemytligt, fryntligt vitvinspimplande och allmänt River Cottage-porrigt till att bara vara ett INSEKTSHELVETE.

Bananflugorna har tagit över mitt kök. Ironiskt nog alltså efter min storstädning. De har inte bara tagit över, de har förvandlat det till ett Förökningsläger av mastodontmått. Tydligen är vår köksbänk ett jävla knullmecka för de äckliga små liven. De sitter i rad på sladden till vattenkokaren och bara .. sitter. Bidar sin tid. Ligger med varandra. Åh äckliga jävla flugor! När vi spolade vatten idag så flög typ en miljard flugor upp från nowhere och bah "SURPRIIIIISE". Så nu är det krig. Har bombarderat hela köket med min häxbrygd (vatten, diskmedel, saft, vinäger) och medans jag skriver det här förvandlas alltså mitt kök till ett bananflugeholocaust av sällan skådat slag.

Bring it on, bananafly BEE-YOTCHES!

This is a public service announcement.

Sias nya sorbetglass med smak av blodapelsin och ingefära är det bästa som hänt min frys sedan isbiten.

Dagen.

Idag blev jag så arg att jag powerstädade kök och badrum och följde upp med att måla en vägg.

Måste älska konstruktiv ilska.

Smother me in Riches.

Okej, jag anade visserligen hur det låg till, men jag har ju inte haft tid att bekräfta. I examinationstider, med extrajobb och två säsonger av Six Feet Under att ta mig igenom. Men nu, när jag har sommarlov ända till på måndag, så har jag äntligen kommit mig för att hämningslöst låta min åtrå till Eddie Izzard flöda fritt. Jag har börjat beta av säsong 1 av The Riches.

Holy moly! Han är så het! Trots amerikanskan! Till och med Minnie Driver är het, och hon är ju aldrig het! Och dottern är het! Och storyn är het! Jag har positionerat mig i ett enmanscongatåg och dansar genom tillvaron mummandes "feeling HOT HOT HOT". Nu har jag inte tid med det här. Måste hinna hela säsongen innan måndag då jag officiellt drar på mig den vita sidenblusen och blir ett med Stockholms turistparadis.

But of course.

17 Juni 01:40:16 www.google.se engelsk svt bajskorv

Nejnejnej.

Alltså Madonnas nya låt Hey You.

INTE OKEJ

Tänker inte länka till någon jävla video. Min första tanke när låten satte igång: "Har The Corrs kommit ut med nytt?". Sedan såg jag att det var Madonna. Åh fy fan. Flashande flaggor. Akustisk gitarr. Högländsk marschtakt. Textrader om hur du måste älska dig själv innan du älskar någon annan mixat med lyckliga scener från olika kontinenter. "Kolla vad coolt, först ett klipp med en motorbåt, sen ett klipp med en djonk". Afrikanska armar som bollar en jordglobsbadboll. Det är som om hon försökt skriva sin egen "We Are The World" och sedan låtit Angelina Jolie regissera videon.

The Japanese know how to do it!

Okej, den här typen av Dolda Kameran är ju faktiskt helt fantastisk:



Speciellt mannen de kastar i luften.

Candyman.

Blir så upprörd när jag hör Christina Aguileras Candyman. Den har potential att vara så jävla bra och så bara förstör hon allt med sitt powerwailande. Innan låten ens har satt igång så är hon där och bah "ÖÖÖÖHWÖÖÖÄÄÄÄHWÅÅÅÅÄÄÖÖÖÄÄH". Blir helt jävla galen. Kunde ju vara kul om hon någon endaste gång litade på att låten hon sjunger är såpass bra att man inte behöver piffa till biten med wail de luxe så fort det inte finns någon text att sjunga.

RajRaj.

Ramlade in i dolda kamera-programmet RajRaj som ikväll sändes på Tv4. Hatar 9 gånger av 10 alla typer av dolda kameran (10 minuter av Punk'd ger mig stroke), men RajRaj är lite som Three None Blondes som är ett program som jag av någon anledning älskar. I TNB härjar tre tjejer Londons gator med den ena karaktären konstigare än den andra, favoriten är den katastrofalt dåligt rappande bruden som rappar överallt - när hon handlar grönsaker på torget, när hon ska beställa på donken, you name it. Fast roligast av allt var förstås inslaget när en av tjejerna, hon med de saftiga kurvorna (mm, call me Ranelid), står och tvättar ett caféfönster innanför vilket ett par sitter och äter och avslutar det hela med att långsamt torka fönstret med bröna. Så jävla roligt, av någon anledning. Jo just det! Kom ihåg att jag skrattade så jag nästan grinade åt när två av tjejerna sitter och käkar lunch i en Food Court, de delar bord med ett annat par intet ont anande tjejer och diskuterar högljutt ett brev den ena tjejen fått av sin kille. Brevet är naturligtvis helt vansinnigt och inleds med den numer klassiska "Hello darling, how's your arsehole".

Okej men det här skulle ju handla om RajRaj. Det är lite likadant. Inte riktigt där, men kanske på väg. En av tjejerna skapar en sjukt lång kö bakom sig under ett bankomatuttag och det är faktiskt mer roligt än pinigt att se hur människorna i kön blir mer och mer aggro för varje gång hon på klingande skånska säger "najmen hoppsan, det gåur inte. Jag fåur försöuka igen". Tillslut får killen bakom henne nog och tycker att hon ska gå till en annan bankomat.

-"Men chilla Gunilla, som vi säger i Skaune", säger hon kolugnt.
-"Då kan du ju åka till skåne och ta ut pengar då!", är killens comeback.

Precis så känner man ju när folk tar ååååår på sig att göra grejer det tar en själv typ högst 10 sekunder att göra. Man blir helt på bristningsgränsen och så kommer världens lamaste replik ur ens mun. Fy fan. Det är förnedring på hög nivå. Och utgör av någon anledning kvällens "höhöhö" för min del. Men ändå innehåller programmet en del sånt som jag inte pallar, när det bara blir pinigt och jobbigt. Om jag ska palla måste det hålla sig inom någon sorts gräns, antingen att man triggar folk att liksom kliva utanför sina bekvämlighetszoner men utan att det är på deras bekostnad liksom, eller att man själv försätter sig i en situation som inte är direkt pinsam utan mer .. ja.. jag vet inte. När tjejerna diskuterar How's your arsehole-brevet är det ju inte pinsamt, för tjejerna som de delar bordet med blir inte illa berörda. Personerna som får se sitt caféfönster bli torkat av fönsterputsarens bröst blir ju helt chockade och håller sen på att skratta ihjäl. Alltså, man använder sig själv som komisk rekvisita på något sätt, utan att behöva göra något uppenbart konstigt som göra folk illa till mods. Då pallar jag att kolla. Okej, hejdå.

Lady Madonna.

Som alla andra uppvuxna under det glada 80-talet så hyser jag en väl rotad tillgivenhet för Madonna. Men jag klarar inte av att se intervjuer med henne nu för tiden på grund av hennes helt bisarra sätt att prata. Hon låter precis som Beyonce när hon pratar phony-RP i Making the Video för Listen. Skillnaden är att Beyonce skämtade och att Madonna bor på ett gods på engelska landsbygden/townhouse i London och liksom vill få oss att tro att dialekten bara kommit till henne tillsammans med tweedkjolarna och morgondaggen. Nu är hon på Oprah och då är det .. ja, min hud krullar sig åtminstone inte. Det gjorde den när hon var hos Parkinson, jag stog inte ut, var tvungen att bita hårt i skämskudden och tillslut byta kanal.

Tema: Tranny!

Det är tydligt att trean försöker kompensera mig för uteblivandet av The Next Pussycat Doll i onsdags. Igår Tootsie, och nu Victor/Victoria! Jag firar att jag blev klar med den katastrofala slutuppgiften nyss genom att käka banan och melon (så Freudianskt!) och kolla på den senare. Toddy är så fantastisk! Bäst i hela filmen faktiskt.

Going down in a blaze of glory!

Note to self: Fixa Young Guns I och II på dvd asap.

Insåg nyss, tack vare Vh1, att jag fortfarande kan hela texten till Jon Bon Jovis mest klockrena bidrag till musikhistorien, Blaze of Glory.

Dessvärre vet nu även mina grannar det eftersom jag tagit mina skolpapper ut till ballens softa skugga. Satt där vid mitt illgröna bord och skrev med Vh1s program The Sound of Movies i bakgrunden när jag hörde den bekanta gitarrsliden och jag på given signal börjar sjunga med för full hals. Tror att grannarna speciellt uppskattade mitt högljudda "I'm the devil's son call me youuuuuuuuung guuuuuuuuuun". Skäms lite nu. Men ändå. Hur jävla bra var inte Young Guns liksom? Var så himla förtjust i ... ja, Keifer Sutherland såklart. Helt heartbreaking den där kärlekshistorian han har med den söta kinesen som typ är ägd av nån äcklig gubbe. Och så när dom ska skjuta sig ut ur huset! Emilio Estevez bara dyker upp ur kofferten och PANG PANG PANG. Mycket slow-mo och damm. Härliga tider. Någon som märker hur jag utvecklar det här i evighet för att slippa gå tillbaka till min egentliga uppgift?

And the beat goes on.

Innan jag fortsätter min ångestladdade helg av kontextanalysförfattande så vill jag dela med mig av lite Google. För det lyckades få mig på någorlunda gott humör trots att jag nu är cirka 4 timmar ifrån panik-knappen.

1. champagne slampan
That would be me..

2. världens längsta skägg
Ge mig några timmar kontextanalys till så.

3. några little tjocka kvinnor med stora tuttar
Sorry, can only provide one!

Okej hej då nu ska jag skriva i jättemånga timmar och jag vet inte vad jag skriver om och helvetes bajskorv hej då!

And on she goes..

Och nu, Tootsie på Trean! Gud jag skriver VFU-rapporter så tangentbordet glöder. Är sjukt uttråkad och trött, känns så lockande att lägga sig i sängen och njuta av Dustin Hoffman i röd damperuk. Men nej. Måste. Skriva. Mer.

Ocensurerat.

Åh. Här satt jag och var olycklig över att solen skiner och att jag är ett värdelöst mähä som inte skrivit mina uppgifter i tid och alltså måste ägna fredagkvällen åt att skriva mumsiga läsloggar och pirriga kontextanalyser istället för att typ rumla runt på en gräsmatta uppkopplad till en IV-dropp fylld med Stolichnaya.

Och precis när tröstmaten är klar så börjar Tv400 visa fyra avsnitt på rad av Världens Snaskigaste Tv-Program Alla Kategorier In The World Ever: Ocensurerat. Jag hjulade hela vägen ut till köket och tillbaka och kan nu trösta mig med fyra timmars frossande i ful(l)a engelska killar i fotbollströja och Beppehatt som äckelraggar på lika ful(l)a engelska tjejer i silvrig ögonskugga och för små adidastoppar.

Alltså om man bara hade lite chirre och dirre så skulle kvällen vara top notch.

Jul i Juni.

MTV visar lämpligt nog ett julavsnitt av South Park när vi befinner oss såhär i permafrostens månad. Men vad gör den dåliga tajmingen när det är det fantastiska julsångsavsnittet Mr Hankys Christmas Special, där Mr Hanky the Christmas Poo (världens bästa översättning är när han får heta Mr Hanky - julskitkorven) presenterar julsånger sjungna av South Park-borna. Höjdpunkter är bland andra Mr. Garrisons rasistiska julsång Merry Fucking Christmas, Jesus och tomtens jazziga duettmedley som bara innehåller sånger om dom själva (tills tomten drar igång Duran Durans Rio), samt en av mina absoluta bästa South Park-sånger ever: Familjen Brofslofskis version av The Chanukka Song.



Är det inte fint med stämmorna? Med Mrs Brofslofskis operabalett? Med Mr Brofslofskis plötsliga kärleksförklaring till Courtney Cox? Väl spenderade 3 minutrar.

Information Ni ej kan klara er utan.

I London läste jag en intervju med Keira Knightley där hon fick den djuplodande journalistiska frågan "Vem är snyggast, Orlando Bloom eller Johnny Depp?". Keira svarade att det absolut var Johnny. Ett helt ointressant faktum, tills man får reda på att Keiras nuvarande pojkvän är tjommen som spelade Mr Wickham i "hennes" version av Stolthet och Fördom.

"Hur ser han ut", undrar ni kanske då.

"Såhär", svarar jag då:



Och nu dags för en Joe Labero. Looki, looki:




Alltså. Bild 1: Keiras pojkvän. Bild 2: Orlando Bloom. I'm just saying...

Och det, mina barn, skulle kunna ligga till grund för många extremt löst grundade skvallerklipp.

Frukosthjälte.

Inget laddar mig inför en dag av astråkigt och panikartat skolarbete som att äta frukost framför Mac Gyver. Ingenting är omöjligt!

Jag tyckte för övrigt att han var så jävla snygg när jag var liten. Bör föräras en plats under labeln Tv-kärlekar.

EDIT: Trodde hur länge som helst att Mac Gyver var hans efternamn och att han var en sån person som man bara tilltalar med efternamnet. Hallå Mc Donalds-skadad.

Hmpf.

Känner mig genuint upprörd över att 3an ikväll skippar både Project Runway och The Next Pussycat Doll till förmån för något så svennigt heterobröligt som ett jävla EM-kval. Please, jag behöver lite nålochtråd-drama och strippwannabes. Inga jävla Chippen och Henke och Larsa och allt vad fan de där särfriserade jepparna nu kan tänkas heta.

Får trösta mig med The Girls Next Door på femman istället. Men med min tur är det väl en repris.

Jo just det.

Jag är ju lite efter med att kommentera saker på grund av (tack vare?) min lilla semester. I vanliga fall skulle jag släppt det och väntat på nästa sjuka medierapportering, men den här gången går det bara inte.

Angående den polska debatten om Tinky-Winkys eventuella homosexualitet så är det såklart trist om man ser det som ett symptom på polska regeringens (och samhällets?) syn på homosexualitet. Men det bisarra är ju att de är så jävla efter! Det var ju flera år sedan som någon amerikansk dåre var Tinky-Winky på spåren och folk bah "Har du hört att den lila Teletubbien är gay?", och då hade Teletubbies varit ett populärt program länge och inga föräldrar "stormade" över att Tinky-Winky var den som blev mest förtjust i den rosa ballerinakjolen som Tubbiesarna hittar i ett avsnitt. Och skälet till att inga föräldrar ringde ner medierna var för att de fattade något som dessa, ofta högerkristna, dårar inte verkar ha fattat: att Teletubbies är ett program om gulliga små aliens som kramas och att allt är hittepå.

Alltså för det första: Hör ni själva hur det låter att diskutera den eventuella sexuella läggningen hos en fiktiv figur i ett barnprogram som går ut på att ett gäng små figurer studsar omkring i ett landskap och kramas och visar filmer på sina magar? Men hör ni inte? Det är som att titta på Björnes magasin och diskutera huruvida Snigel och Hugo har ett inter-racial relationship typ. Alltså figurerna finns inte på riktigt, och därmed finns inga handlingar utanför det vi som tittare ser. Det är alltså ingen idé att diskutera vad som eventuellt pågår när tittarna inte ser på. Vi kommer inte hitta Tinky-Winky svingandes bira och/eller snorre nere i Soho eftersom att 1) Tinky-Winky inte har ett liv utanför de 20 minutrarna vi ser de olycksaliga dagar då vi tittar på Teletubbies, och 2) Teletubbiesarna bor inte ens på den här planeten (argumentet för folk som är intellektuellt slappa).

Såvida vi inte faktiskt får se Tinky-Winky och Dipsy (den andra teletubbien av "manligt kön") gå deep down and drrrty i programmet så finns det ingen homosexualitet att ens börja diskutera.

För det andra. Om vi ändå ska ta diskussionen dithän så finns följande fakta att ta hänsyn till (och dessa faktorer uppmärksammades och diskuterades av mig och mina vänner för nästan tio år sedan när en av oss kom hem från London och visade detta högst märkliga tv-program för resten av oss)..

Ärade jury, dessa är bevisen för att den fiktiva utomjordingen Tinky-Winky är homosexuell:
1. Han är lila
2. Han har en triangel på huvudet
3. Hans personliga gadget är en röd handväska

Om vi först utgår ifrån att Tinky-Winky faktiskt är av hankön måste vi även göra följande antaganden om hans hemland, som vi vet består av ett rymdskepp, en grön äng och en sol med ett bebisansikte i:

1. Trianglar och färgen lila är även på denna planet en symbol för homosexualitet. Tänk det finns nog en gaymaffia ändå, om det här har spritt sig ända ut i rymden!
2. Även på denna planet vet varje heterosexuell alien med en tv på magen att endast kvinnor och fjollor bär handväska. Särskilt tjejigt röda.

Alltså Giv Mig Styrka. Jag orkar inte mer, hör ni hur stört det här är? Nu lade ju polska regeringen ner tanken på att censurera programmet, men det måste ju ha föregåtts av en diskussion liknandes denna? Jag förstår att faktumet att en av teletubbiesarna är lila och har en triangel på huvudet kan få folk att undra, men programmet är alltså skapat för barn i typ 2-årsåldern och chansen att dessa barn skulle uppfatta dessa subtila hintar till gayrörelsen och helt plötsligt byta tankebanor från "gooh gahh mat bajs leka krama" till "gooh gahh måste flytta till San Francisco och ha samkönat sexuellt umgänge" känns ju rätt liten. Jag antar nämligen att det är just detta alla Tinky-Winky-antagonister är rädda för, att Tinky-Winky ska normalisera något som de jobbar häcken av sig för att motarbeta. Och även om jag verkligen inte förstår folk som aktivt arbetar för att inskränka människors rättigheter till att leva sina liv i frid och fröjd oavsett sexuell läggning, så förstår jag verkligen inte att folk tror att det riktiga hotet mot heterosexualitetens överhöghet kommer från ett gäng små bubbelformade, färgglada aliens som säger "UH-OH" och kramas och har en dammsugare som heter Noo-Noo.

Det bevisar liksom bara vilka kulturellt retarderade jävla ollon som ingår i hela anti-gayrörelsen. Inte ens Vit Makt-grupper, som vanligtvis leder ligan för just kulturellt retarderade jävla ollon, har reagerat på att Dipsy är mörkhyad (kanske tror de att han varit på solsemester) och bah "Nooooo, vita Teletubbies kramas och bor ihop med en negertubbie!", antagligen för att till och med dom har insett vilken lönlös och sanslös idiotdiskussion det hela utmynnar i. Och det säger en hel del.

Pank.

Nya utmaningen: att leva i cirka 3 veckor på ungefär 1000 kronor. Vaddå, det är ju typ 333 kronor i veckan. Sen var det ju det där med SL-kort. Hmm. Från och med den 13:e träffas jag endast inom gångavstånd.

Jag har varit i London! Det var asvarmt och jag har ungefär världens största blåsa där trampdynan övergår i tåfäste på vänster fot. Ser ut som Quasiomodo när jag går. Shaun har föreslagit att vi ska skaffa en liten skateboard med långt handtag som han kan dra runt mig på. Känns väldigt lockande med tanke på SL-kortsdilemmat. Är i fixartagen och avverkar krissituationer i rasande tempo. Tur att det är varmt så att man inte är så hungrig (ref. "333 kr i veckan").