torsdag, mars 22, 2007

Mäklarporr.

torsdag, mars 22, 2007
Har sedan unga år varit lätt besatt av BBC Primes alla program som är kopplade till fastigheter. Bostäder ska målas om, trädgårdar styras upp, hus på Gran Canaria ska köpas - mäklarporren tas till en hel ny nivå på BBC Prime. Min senaste besatthet är The Million Pound Property Experiment. Två skotska inredningshomos och en stadig byggbloke med klackring köper hus, renoverar dem och försöker sälja dem med vinst. Det som gör MPPE så bra är att det inte finns någon gemytlig känsla över huvud taget, byggar-Nigel är alltid irriterad över att inredningsskottarna ständigt drar över budget och spenderar pengar på töntiga finesser som inga engelsmän ändå förstår sig på. Inredningshomosarna är å andra sidan alltid irriterade över att Nigel inte ser the fabulousness i inredningen. Resultat? Jag sitter på nålar och väntar på det stora slagsmålet mellan Nigel och den läspande skotten som alltid pratar i munnen på den som kritiserar honom. Stämningen i rummet under gruppens möten tangerar alltid en viss aggressivitet och jag kastas mellan att ena sekunden irriteras över Nigels negativa inställning till inredning för att en minut senare önska att någon bara täppte till munnen på den läspande skotten som verkligen aldrig håller käften. Men av någon mystisk anledning funkar det, jag njuter på något lätt perverst plan av irritationen och frustrationen som bara osar genom tv-rutan. Inget gulligull och skojiskoj och te och biscuits och klappar på axeln för väl utfört arbete. Att de sedan sällan får de priser de begärt för husen efter värderingar av mäklare gör det hela ännu bättre, eftersom det leder till större spänningar i gruppen och det är någonstans på de spänningarna som mitt intresse för programmet vilar.

4 kommentarer:

eff sa...

Jag minns programmet där två familjer renoverade ett rum hos varann (namnet minns jag inte). Där var det ofta med en designer som hade halvlångt fluffigt svart hår och gärna kråsskjorta. I ett avsnitt tog han en ljus hall med furutrappa och målade väggarna mörklila och trappan silver (alltså, SILVER!!!). Tror han hade turkosa inslag också.

Han var alltid helt knarkad. "Jag vet, vi limmar upp grus i taket!"

Det var underbart och helt skämmigt, eftersom man visste att det såg ut som djävulens anus förr eller senare. Sen kom andra familjen hem och var tvungna att le och säga att de gillade det. (Det var då farsan oftast brukade säga att de nog gillade det på riktigt eftersom de var britter, och britter är inte som andra människor.)

Johanna sa...

Eff: Changing Rooms! Det fanns ett tag en svensk variant av det med Kristin Kaspersen som programledare. Haha.

Du pratar naturligtvis om den excentriske, men i mina ögon samtidigt så fantastiska Lawrence Llewelyn-Bowen. I ett oförglömligt avsnitt fick han och en annan inredare, Linda nånting från Hull, inreda ett rum hos varandra. De blev båda otroligt missnöjda, men roligast av allt var att Lawrences fru inte alls såg lika flamboyant ut som sin man. Jag var sjukt besviken!

Pärlan sa...

ja, jag såg den svenska versionen av det när dom gjorde om varandras hus. det var alltid medelsvensson-familjer som hatade allt som gjordes om.

men ett annat svenskt inredningsprogram där inredarna ALLTID gör byggjobbarna irriterade är ju från koja till slott. då har dom så galna idéer och det kommer dom ALDRIG att hinna, det säger dom i varenda program (lite tjatigt), men dom hinner alltid ändå.

eff sa...

Shit, du har ju örnkoll!

Det blev ju alltid bra teve när han var med. Den som castat honom var ju helt klart smart som fan.

Hans webbsajt fick mig att garva. Idolporträtt. Hoho.