torsdag, oktober 12, 2006

Äntligen!

torsdag, oktober 12, 2006
Jag blir verkligen provocerad såhär i Nobel-tider när folk alltid verkar snöa in på samma fråga (egentligen illa dold kritik): "varför vinner inte nån som man känner till eller har läst?". Av någon anledning verkar folk se Nobelpriset som litteraturvärldens svar på guldklockan, typ tack för trogen tjänst, folk gillar dina böcker, dom säljer bra här får du ett pris grattis hej då. Men alltså, det är liksom inte topplistan på Pocket Shop som ligger till grund för Nobelpriset och det tycker jag är rätt bra. Poängen är väl att folk som är jävligt insatta i litteratur noggrannt väljer ut en författare vars alster är värda att uppmärksammas av den stora massan, och då tycker jag att det är bättre att t.ex Elfride Jelinek får det än säg...Astrid Lindgren. Astrid skrev bra böcker, men alla har ju för fan redan upptäckt Astrid, hon är ju översatt till 5 miljarders miljarder språk - vad skulle hon och hennes texter vinna på uppmärksamhet av Akademien? Och framförallt - vad skulle läsare vinna på att hon får uppmärksamhet av Akademien? Vi har ju redan hennes böcker hemma, och har vi inte det så vet vi att vi borde ha det. Är det för att vi för en gångs skull ska få känna att "ja, jag kan min kultur, den här boken har jag ju hemma", som den inledande frågan ställs varje år? Ja, det är nog mindervärdeskomplexet, den där känslan av att faktiskt inte veta vem den här personen som har vunnit det här viktiga litteraturpriset är och skämmas lite över det, som styr. Men liksom, var lite glad, bara för att du inte kan uttala namnet eller aldrig hört talas om människan så behöver det inte bestämma personens texter som obegripliga, torra eller superpretto. Det kan mycket väl vara den vackraste textbit du någonsin läst och då inser du att det finns mängder av litteratur, lyrik och drama som är oerhört läsvärd men som aldrig ens skulle översatts till svenska (eller så många andra språk för den delen heller) om det inte vore för Nobelpriset. Kanske hade det översatts men sedan förtvinat i fem exemplar i bokförlagens dammiga källare istället för att köpas, läsas och älskas eller hatas.

5 kommentarer:

Anonym sa...

du har s¨å rätt!

Anonym sa...

Tycker Pamuk var ett suveränt val, särskilt såhär i samband med debatten kring Turkiets bristande yttrandefrihet, och deras planerade inträde i EU. Med lite tur ger det Turkiet lite eld i baken och en morot på samma gång, så att de kan fixa det där och komma med någon gång!
Nu kanske jag kan få tummen ur och läsa lite mer av honom, också...

eff sa...

You go girl!

Hela det där resonemanget är ju som att vilja att uppfinnaren av nässprayen ska få Nobelpriset i medicin eftersom "många använder nässpray". Och få skulle ju hålla med om det.

Just litteraturen ligger så nära de flesta människor, väldigt många läser ju böcker. Det är den närheten som gör det, tror jag. Prisen i fysik eller medicin är redan från början alldeles för komplexa att förstå för 99,9% av befolkningen, men böckerna kan i princip alla läsa.

Sen bygger det väl till viss del på att man missförstått vad priset är tänkt att göra. Som du säger, det är ju inte en guldklocka. Kulturkonsumenterna är i gemen som malar som dras till sextiowattsglödlampan som är konsumentkultur. Priset är ju en ficklampa som kan riktas åt ett håll så fler kan upptäcka att det finns enorma rikedomar bland det som är mer dunkelt belyst rent försäljningsmässigt.

Jag hade gillat om Adonis vunnit, men det är mest för att han skriver så jävla vackert. Det här var nog ett bättre val, mer rätt i tiden som Karin påpekat också.

Anonym sa...

Tack, bra skrivet.

Johanna sa...

Karin & Eff: Jag håller med er båda, Pahmuk (vart fan ska det där H:et vara?) är ett bra val, och Adonis hade också varit ett bra val.

Linda & Melinda: Tack och vad skönt att ni håller med, haha. Livet blir så mycket enklare då (insert random winking smiley).