onsdag, oktober 18, 2006

Fragment.

onsdag, oktober 18, 2006


Mr. Big - To Be With You

Jag står i köket i en 2:a i Solbergas orangea hus, det område som kallas Apelsinen. Min bästis Sandra och hennes mamma bor här. Alla dörrar är stängda. Jag och Sandra fixar mellis, det är här jag lärt mej att uppskatta kulinariska läckerheter som kall varmkorv doppad i ajvar relish och pizza med köttfärssås. Bandaren i köket står på, vi lyssnar på ett Mr Music-band. Det osar från spisen och solen skiner in genom ett fönster. Någonstans i lägenheten finns Sandras mamma, hon har hållt sig inne de senaste dagarna och har inte varit ute och hälsat. Mr Music delar generöst med sig av den senaste tidens största hits när To Be With You dånar ut genom bandaren i det röriga köket där två mellanstadietjejer fixar mellis och talar med dämpade röster utan att riktigt förstå varför. Min reaktion: Måste höja! Sandra störtar fram mot bandaren och stänger av.

-"Meh, vad gör du? Den är ju jättebra!"
-"Vi spolar. Alltså mamma och Abbe har gjort slut, hon kan inte lyssna på den här låten."


Ett dämpat snyftande från sovrummet på andra sidan hallen är det första jag hör av Sandras mamma. Stora tysta Abbes närvaro vilar som en stor skugga över Sandra och hennes mamma de där åren. Gör slut, blir ihop, gör slut, blir ihop. Abbe solar på balkongen och använder en speciell olja som gör att han blir solbrun mycket fortfare än vanligt. Abbe tittar på tv och vill inte bli störd. Abbe accepterar inte vad som helst i hemmet som inte är hans. Sandras mamma pendlar mellan skitglad, skitarg och skitledsen. Accepterar inte vad som helst från nån jävla snubbe som tror att han kan mästra runt henne som en annan förbannad husfru. Ängsligt tillags. Förolämpat fräsande. Ömt omhändertagande.

De ska hinna göra slut och bli ihop minst tre gånger till innan hon till slut får nog, jag kommer inte ihåg om han slog henne den gången, men jag tror det. Och Mr Big's smöriga brottarhit To Be With You stannar kvar hos mej som låten som måste stängas av för hennes skull.

3 kommentarer:

Lina sa...

Hehe, en god vän till mig har faktiskt varit på en konsert med Mr Big när de befann sig i sin heyday (dvs kanske en månad efter att "To be with you" kom med på Power Ballads-samlingen). Det mest anmärkningsvärda var tydligen att den något till åren komna (jag uttrycker mig så fint nu) blekblonda basisten hade haft ett par mönstrade cykelbyxor på sig (och det här var ett bra tag innan Axl återlanserade cykelbyxan som ett acceptabelt hårdrocksplagg).

Fan, din Mr Big-anekdot var så mycket bättre än min, känner jag.

Johanna sa...

Du, inga anekdoter som innehåller ett par mönstrade cykelbyxor kan eller bör ignoreras! Och den stora frågan kvarstår, vad drev Axl till att återlansera cykelbyxan?

Unknown sa...

HA! Men såg de UT sådär? Mina mellanstadieminnen äro retuscherade märker jag.

Mitt enda Mr Big-minne är att jag stod på skivavdelningen på B&W och kollade på baksidan på skivan med loket på framsidan och att en jämnårig kille kom fram och sa "visst ÄR den bra, helt suverän asså, hör du det mamma" till mig (samt till sin morsa). Hade jag varit lite äldre och om målsmannen inte hade varit närvarande hade det kunnat vara en pick up-line från hans sida och då hade jag varit som din kompis mamma med låten lite senare.