En maratontext om iPads, läs- och skrivutveckling och digital svält i skolor.

Jag var på en arbetsintervju i våras där rektorn på skolan stolt meddelade att de tittade på möjligheten att köpa in iPads till årskurs 7. Jag kan säga att det, och det faktum att de hade smartboards i alla klassrum, var de enda två faktorer som gjorde att jag ens övervägde att ta det jobbet. Jag tänkte förklara varför.

Major Björklunds missnöje och avsky inför användandet av iPads i skolan har vid flera tillfällen citerats i dagspress. Även om jag håller med Björklund om att en iPad aldrig helt bör ersätta papper och penna så har jag så oerhört svårt att se att det faktiskt kommer hända. Många lärare använder skrivuppgifter i klassrummet med papper och penna som en säkerhetsåtgärd. Det är den enda gången vi kan vara rätt säkra på att eleven:
1.) inte får hjälp hemma av förälder som mer eller mindre skriver uppgiften åt sitt barn
2.) inte copy/pastear någon annans text

Lägg därtill att skolorna tvingas utföra fler och fler nationella prov i vilka skriftliga uppgifter där endast elever med diagnostiserade läs- och skrivsvårigheter får skriva på dator ingår. Eftersom skolornas resultat ligger till grund för mätningar och utvärderingar av huruvida skolan gör sitt jobb eller inte ligger det alltid i skolledarnas intresse att få goda resultat på nationella proven. Summa summarum: ingen skola kommer helt vilja ersätta handskrivning med iPads, om inte för pedagogiska skäl så åtminstone av prestige- och inkomstskäl.

Jag har även svårt att tro att Jan Björklund är särskilt insatt i läs- och skrivutveckling hos barn och ungdomar. Det finns ingen definitiv metod för att lära barn att läsa som fungerar bättre än alla andra, Amen. Det är en vetenskap som ständigt utvecklas och breddas. När jag var liten lärde jag mig att läsa genom att först lära mig alfabetet, sedan lära mig att ljuda ord. Det är en metod som så småningom ansågs vara omodern och ganska ineffektiv och man har sedan dess lärt barn att läsa på andra sätt, t.ex genom att lära dem att identifiera ords former. Poängen är att även om metoden jag lärde mig läsa med inte var den bästa så gick det ju ändå. Att experimentera med läsinlärning utifrån nya forskningsrön är ingen katastrof. Barnen lär sig att läsa. Kanske kommer läsinlärning via iPads skynda på läsinlärning, kanske kommer det göra varken till eller från. Oavsett så kommer barnen dit. Ingen lärare kommer släppa ifrån sig en klass till mellanstadiet och bara "hoppsan! dom kunde visst inte läsa! kthxbye".

Men det största skälet till att jag är positiv till iPadens intågande i klassrummet är detta: jag har ännu inte satt min fot i en skola där datorer kan integreras i undervisningen på ett tillfredställande sätt. Skolan är så vansinnigt efter. En del skolor erbjuder sina elever laptops, men de flesta skolors ekonomi tillåter på sin höjd nya skolböcker varje läsår. På dessa skolor har man följande alternativ om man vill använda datorer med sina elever: en datorsal, eller en vagn med bärbara datorer.

Såhär fungerar det rent praktiskt för mig de gånger jag vill använda datorer med mina elever: jag jobbar på ett högstadium som är femparallelligt i fyra årskurser. Det krävs kanske inget snille för att förstå att det inte alltid är helt lätt att boka datorsalen. Återstår då två vagnar med bärbara datorer. Att använda dessa vagnar kräver även det en bokning och att sedan på egen hand förflytta denna stora och tunga best till vagn med hjälp av hiss (svårt när man har 10 minuter mellan lektionerna). Sedan ska datorer distribueras och inloggning ske, det kan ta mellan 10 och 15 minuter. Räkna med 5-10 minuters avslutande aktiviteter som att logga ut och ställa tillbaka datorerna i vagnen. Det lämnar i bästa fall 40 minuters effektiv användningstid, förutsatt att eleverna arbetar med en uppgift där de på en gång vet vad de ska göra.

Det här får till resultat att jag endast använder datorer med mina elever om de ska renskriva något de redan skrivit för hand, eller om vi arbetar med något sorts projekt där eleverna ska använda datorprogram som t.ex presentationsredskap. Det tar för mycket tid att organisera datorcentrerad undervisning och eleverna blir otåliga och frustrerade när saker tar tid och jag förstår dem, för som ansvarig för undervisningen blir jag ännu mer frustrerad.

Vi har i princip aldrig tid eller möjlighet att sitta ner tillsammans och lära oss att till exempel söka och jämföra information. Det märks, kan jag meddela. Jag har elever som inte kan googla ordentligt, som inte kan söka sig fram till för dem relevant information. Jag anser inte att detta är acceptabelt i ett samhälle som blir allt mer digitaliserat. Vi måste kunna integrera internetanvändandet i undervisningen för att kunna koppla vår undervisning till en omvärld som eleverna förväntas kunna orientera sig i. Det är en jätteviktig pedagogisk poäng. Det måste stå klart för alla som är bekanta med iPads hur mycket smidigare det är att arbeta med varsin sådan än med 25 laptops som ska förflyttas, kopplas ur, loggas in, loggas ut, kopplas in. Framför allt i en situation där det primära målet är att t.ex. söka information eller läsa artiklar.

Sedan har vi klassaspekten. Skolan där jag arbetar nu ligger i ett område som kan beskrivas som socioekonomiskt stabilt, privilegierat till och med, och de flesta av mina elever kommer från hem som har minst en dator och föräldrar som kan använda dem. På mitt förra jobb var situationen helt annorlunda. Den låg i ett socioekonomiskt utsatt område och där kunde man inte räkna med att alla elever hade tillgång till dator, eller föräldrar som kunde hjälpa dem med datoranvändandet. På den skolan fanns heller ingen datorsal, det fanns det inte plats till. Vi fick datorvagnarna i början av höstterminen ett år. Vid läsårets slut hade de använts kanske en handfull gånger. Konsekvenserna av ojämlikheten i datoranvändandet mellan dessa två områden är kanske inte en avgörande faktor för klassamhällets bevarande, men att säga att det inte skulle ha någon betydelse vore att ljuga.

Jag tror inte att en iPad är lösningen på alla undervisningsproblem, men jag tror att den verkligen skulle kunna underlätta arbetet med att föra 2010-talet in i våra skolor.