Jag var på bio här om dagen och för första gången någonsin började jag böla till en trailer. Trailern i fråga var Bilbo och skälet till att jag började böla är att jag kommer ihåg när jag såg den första trailern för Sagan om ringen. Jag kommer ihåg hur jag berättade för pappa vad jag sett och att vi tillsammans byggde upp sådana förväntningar att vi båda var oroliga att filmen aldrig skulle kunna leva upp till dem. Det känns som hundra år sedan.
Min pappa var helt tokig i Tolkienböckerna. Han försökte läsa Bilbo för mig i flera år när jag var liten, men jag tyckte att den var så tråkig. Det var först i tonåren som jag läste Bilbo och kom att älska den lika mycket som min pappa gjorde. Det var vår bok, och även om han aldrig fick läsa hela boken för mig så var det hans förtjänst att jag läste den över huvud taget. Tyvärr fick jag aldrig riktigt samma relation till Ringen-trilogin. Det var för segt, för många naturbeskrivningar, för långa stridsscener. Men pappa älskade dem alltjämt och hans entusiasm smittade av sig.
Vi såg de första två filmerna på bio. Jag kommer ihåg att jag var exceptionellt bakfull när vi såg Sagan om de två tornen och därför oerhört tacksam att vi åkte med Färdtjänst till biografen. När den sista filmen kom ut var pappa så sjuk att vi inte kunde se den ihop på bio. Vi väntade troget på DVD-släppet och såg den ihop i vårt vardagsrum, någon gång mellan alla sjukhusbesök. Jag i soffan, pappa i sin rullstol. Han tyckte så väldigt mycket om filmerna och när min pappa dog något år senare så kom jag på mig själv med att tänka att jag var så glad att han fått se hela trilogin. Det är märkligt hur man hakar upp sig på de små detaljerna när någon dör. Det var på något sätt som om filmatiseringen av Ringen-trilogin ersatte allt det andra min pappa borde fått uppleva men aldrig fick; barnbarn, sin egen 50-årsdag.
Jag tror att det är därför jag började grina på Filmstaden Sergel i fredags. För lika glad som jag är över att pappa fick se alla tre filmerna i Ringen-trilogin, lika ledsen är jag att han inte kommer att få se filmatiseringen av Bilbo.
söndag, februari 26, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu började jag gråta. Väldigt fint skrivet.
Jag känner inte ens dig och jag började gråta...
Skicka en kommentar