Smells like the 90s.

Åh vad fin fredagkvällen blev. Även om tältet var svinkallt i början (och i ärlighetens namn blev det inte mycket varmare där bakom där vi stog) och fast jag missade att spela några låtar som jag verkligen verkligen ville spela. Men shit alltså, när vi hade spelat i kanske 45 minuter stövlar en spenslig indiekille fram, högst 19 år, och undrar om det här är indietältet och om vi kommer börja spela britpop snart eller? På världens äckligaste, grabbigaste, översittarsätt, typ "lilla gumman nu ska jag lära dej vad som räknas som britpop, låt mej ta över va?". Jag och Shaun fnös åt hans försök att undervisa oss i 90-talets indiescen och konstaterade att han måste varit i blöjbarnsåldern när Brett smiskade sin delikata bakdel med micken. Blev inte förvånad när han sedan kom fram och önskade Oasis. Ja, jag är fördomsfull.

Låtar jag önskade att jag hade spelat: Divine Comedy - National Express, All Seeing I - Walk like a panther.

Nu är jag hemma igen.

Allvarligt talat, alla dessa non-smoking generation-tjejer, var kom dom ifrån? Så fort någon stackars bloggdam syns på bild med en cigg i näven så trillar det in minst 5 kommentarer om hur ofräscht det är att röka. Skärpning för fan. Vaddå ofräscht? Vem fan har bett er att hångla med människan? Och framförallt, vem fan har bett er att predika? Vi vet alla att man får lite gula tänder av att röka och att lungorna mår rätt taskigt, och att man, om man har otur som min mormor, ryker på lungcancer och dör. Ska man predika får man väl göra det ordentligt, typ "du vet väl att rökning dödar" och ja, det vet de flesta rökare. Men att säga att det är ofräscht, som om motsatsen - fräsch - är något man strävar efter att vara. Nej. Den målsättningen lämnade jag bakom mej tillsammans med min sista flaska Date.

Om man känner att fredagkvällen är trist och innehållslös kan man gå till Riddarkällaren på nya klubben 90s och kolla på när jag spelar mina sorgliga indieskivor från 90-talet. Jag är tjejen som står och ser tjock ut i en Åhlénsklänning för 450 spänn bakom skivspelaren i tältet . Killen bredvid är Shaun. Vi är snela. Man får knula.

När det smyger sig på.

Förra julen var lite som ett vacuum. Ett bevis på att vi klarade av att ha det mysigt och bra trots att vi var två personer färre. Att tänka tanken det här är första julen utan.. gick inte för sig. Det var alldeles för konstigt. Minsta ansats till klump i halsen svaldes snabbt ner med must, glögg, öl, kaffe, glögg, mat, knäck, mandariner, choklad. Och så i år. När allt är så annorlunda. En ny plats som är egentligen är gammal, och vetskapen om att den ena personen ligger utspridd i en minneslund några minuter därifrån och att den andra personen sitter på ett demensboende en kort bilfärd därifrån. Nej. Bort, bort. Ordna resor, handla klappar, pyssla paket. Vid midnatt, 5 timmar innan tågresa, slår det till. Som ett hugg i hjärtat. Och så ett till. Och ett till. Och ett till. Tills jag lägger mig bland omslagspapperena och grinar ner några etiketter formade som hjärtan. Nu är julen utan den jag saknar inte den första, den ovanliga, det är ytterligare en och bara en i raden av jul efter jul efter jul. Jag har inga fotografier från den sista julen vi alla var där. Sista julen vi alla levde. Sista julen vi alla kände igen varandras ansikten. Jag kommer inte ihåg vad jag hade på mig. Jag kommer inte ihåg vad jag fick i julklapp. Jag kommer bara ihåg att det var den sista och den var som julen alltid är, varm, pladdrig, lugn, och jag hade så bråttom därifrån. Skulle prompt flyga iväg dagarna efter. Mot något nytt. Så sitter man här och undrar vad fan man skulle vara så jävlajävlajävla dum i huvudet för varför stannade jag inte bara varför såg jag inte bara sjukdomen och hur illa det var varför fattade jag inte att jag skulle ha stannat och tagit tillvara på skiten? Så jävla dum i huvet.

åh-oh-wooow, viiilken härlig dag, lalalalaaalalalalalalalaaaa..

Efter att ha startat dagen med att halka utanför porten och graciöst landa på min nyckelknippa samt ett ruttet äpple spenderade jag alldeles för många minuter av min fantastiskt goda sushi-lunch som inmundigades med Bel Hamim, med att lyssna på en 19-årig Kate Moss-look-a-like som beklagade sig över sin stundande ålderskris (hon fyller 20 om en månad) samtidigt som hon försiktigt petade av varenda fiskbit från det kolhydratrika riset för att sedan dela fiskbiten med hjälp av sina ätpinnar och äta den mycket, mycket långsamt. Vid hemkomst hittade jag ett kravbrev från Stockholmshem som nu gått till kronofogden med vår flyttstädsfight och jag säger bara att IT'S ON MOTHERFUCKERS. Om några dagar åker jag till farmor och då ska vi terrorisera er tills ni spyr och betalar MEJ för fantastisk städning samt sveda och värk (denna stress dom utsätter mej för). Hyresgästföreningen! Farmor! Upp till kamp!

Hata Stockholmshem, världens sämsta jävla skitvärd med den lataste jävla ursäkten till lobotomerad personal. JAG HATAR ER.

God Jul.

Det var som fan.

Lo and behold, nu sexgooglar tydligen även Yoda:

knullad i röven har du blivit

Mi rövhål, su rövhål.

Alltså min alkoholmarinerade hjärna får kombinerat glädjefnatt och bara allmänt skithögt utslag på bizarrometern när jag läser det här!!!!! Jag älskar Olinda! Hon är så verklighetsfrånvänd! Bara hon ser storheten i Olindas lysande stjärna på nöjeshimlen, men shit vad hon tror på den. I love it. Om alla trodde på sin egen förträfflighet på samma sätt så skulle vi...ja..inte ha världsfred, men en himla många färre brudar som stoppar fingrarna i halsen och helst vill vara någon annan. Olinda vill bara vara Olinda, hennes mamma borde skriva en populärpsykologibok om hur man uppfostrar självälskande ta-ingen-bull-tjejer med bulldozerinstinkt. Hon skulle tjäna miljoner.

Ett filmerbjudande! Jag dör! Det är ju säkert superovanligt i LA! Det var säkert Spielberg som frågade, men som hon kanske inte kände igen?! Han ba "do you wanna play the lead in my e.t sequel?", hon ba "no, i'm waiting for a better offer, you old shaggy perv" (okej hon kanske inte kan hippa ord som "shaggy" och "perv" så hon sa nog "no, you äckliga jävla idiotgubbe, fan hit me champaaaaagne").

Julbord.

(träffar dörrposten istället för dörrhålet)
-"Erm, sweety, are you a bit tipsy?"
(snubblar på ett par strumpor)
-"Eeeeeehhh...well..."
(glider längs med golvet och greppar tafatt tag i lite kläder som dunsar i golvet medans jag glider vidare)
-"I'm...eeeeehhhh..."
(landar på sängen, kryper ner iförd glittrig klänning och glittrigare eyeliner, går genast upp igen för att hämta mineralvatten, snubblar på samma par strumpor, glider återigen längs med golvet och rakt in i dörrposten)
-"Well, I guess you could say I'm slightly intoxicated."

Sockergrynet.

När jag var liten var Grynet Molvig den vackraste kvinnan jag visste. Hon bländade mej med sin skönhet i Folk och rövare i Kamomilla stad och jag kunde inte slita ögonen ifrån hennes mörkbruna ögon och honungsgula hår. Hon var den vackraste jag visste. Jag såg tillochmed Mannen som slutade röka vid åtta års ålder bara för hennes skull. Där var hon ännu finare.

Och nu, en sisådär tio år efter att de skiljt sig, får jag reda på att hon varit gift med Noppe. Noppe! Lewenhaupt! Jättelänge! Noppe! NOPPE LEWENHAUPT! Och jag visste inget!

Det känns som om någon sodomerat min barndoms gudinna. Värre än när man fick reda på att tomten inte fanns. Mycket, mycket värre. Mår lite illa.

Just det.

Sen tycker jag att det är jävligt tråkigt när dagspressen rapporterar om J-Lo's adoptionsplaner och menar att hon "hakar på en adoptionstrend". Enligt uppgifter har Jennifer Lopez svårt att få barn, hon har fått missfall och genomgått hormonbehandlingar som tydligen inte funkar så bra och har nu beslutat sig för att adoptera. Jag har väldigt svårt att tro att hennes och Marc Anthonys beslut är särskilt starkt kopplat till någon trend, utan mer har att göra med andra faktorer (typ: de kan inte få barn). Trist inställning.

Harry och William.

Eh, är det bara jag som tycker att det är konstigt att ha en skitstor konsert på Wembley till minne av Prinsessan Dianas död?

Fast inte lika konstigt som att se en intervju med Harry och William på Vh1. Sen när blev dom så stora att dom fick intervjuas av tv utan att pappa eller nån annan vuxen syns åtminstone i bakgrunden? Och ärligt talat så märks det ju vilken av de två som genomgått diger mediaträning och ska bli kung en dag.

Sverige, i tiden.

Stockholm, 12.26
katter sjunger duett

Umeå, 19.13
poppig jullåt 2006

Stockholm, 19.00
kille runkar i slussen

Någonstans i Sverige, 21.24
carolina gynning bajsade

Knullpitt!

Kan någon vara snäll att förklara för mig varför i HELVETE sladdar till taklampor alltid är typ 6 meter långa?? I kombination med sockerbitskontakter (aka djävulens påfund) får skiten inte plats i kåpan och man knörvlar och knåpar och det hoppar av kroken och så har man stått i 20 minuter på en stege och har asont i rygg och nacke och finner sig själv vråla könsord till sladden och kontakten.

Allvarligt talat! Om jag vill ha en golvlampa så köper jag en golvlampa, jag köper inte en taklampa med skitlång sladd och låter den hänga i golvhöjd från taket! Sansa er, taklampsladdmakare!

Someone please call 911?

När jag kom hem från jobbet nu vid tolvtiden stog det ett gäng festsugna tonåringar och hängde utanför stationen. En (högst) 15-årig skitsnygg tjej halsade målmedvetet ur en nästan full flaska Koskenkorva. Jag är inte moralens väktare nummer ett direkt, men vill man inte bara ringa polisen? Maria Pol? Hennes morsa? Anyone?

Kanske borde gå ner dit och ställa mej med min bok några meter ifrån och bara kolla att hon inte spyr ihjäl sig, blir våldtagen eller rånad.

Beam me up, Scotty.

Om två och en halv timme ska jag, lilla jag, på invigning. Och inte vilken invigning som helst, jag ska få gå på VIP-invigningen av Rymdbas Stockholm. Nej, det är inte ett skämt. Men det ska erkännas att när Bel Hamim ringde och meddelade att jag fått post skickat till kontoret och sedan läste upp det som stog på inbjudningskortet trodde jag att det var ett practical joke.

Enligt inbjudningskortet skulle jag inte bara få buffé, dryck och mingel med astronauter från ESA, jag skulle även OSA till adressen xxx@rymdbas.se. Allvarligt talat, hur många gånger i livet har man en anledning att mejla någon på rymdbas.se? Jag bara undrar.

Så jag tänkte piffa lite, äta mindre (hallå, man måste ju ha plats med buffén!) och sedan glida in på invigningen och försöka pimpa ut Bel Hamim till högstbjudande astronaut.

The end.

Finns det något värre än att skriva slutet på akademiska texter? Antingen blir det helt abrubt avkapat eller så måste man klämma i med det smetigaste och mest klyschiga man kan komma på, helt enkelt därför att det är det enda som någorlunda passar in. Och nu, när jag tyckte att jag hade värsta bra slutet, inte smetigt, inte töntigt, inte avkapat, då skriver min handledare "not so hot - can you think of something stronger or more relevant".

Bah be-yotch, can YOU think of something stronger or more relevant?? För jag kan uppenbarligen inte det eftersom det här är det avslut jag valt. Sen är jag inte helt säker på att det står "hot" iofs, hon har en helt oläslig handstil.

Shit alltså, jag blir helt störd ju mer jag tänker på det. "Something stronger" = smetigt, klyschigt och töntigt. "More relevant" = wh00t?

Kärring.

Antaganden.

Om man googlar "marilyns manson saker" så antar jag iskallt att man inte letar efter en webshop som säljer t-shirts med Marilyn Manson-motiv, utan att man är ute efter en specifik ung dams samling av sådana. Så om det sitter en ung dam (eller man, vad vet jag) därute vid namn Marilyn så vill jag be dig att hålla hårt i din Manson-memorabilia, någon är uppenbarligen ute efter rubbet.

Kiss & Tell.

Alltså denna jävla Jason Alexander. Han var gift med miss Britney i typ tre dagar innan fylledådet annullerades illa kvickt och nu när Brittan skiljer sig från K-Fed så verkar det inte finnas någon hejd på expertkommentarerna från denna ex-man. Som om han blevo expert på all things Britney för att han var gift med henne i tre dagar! Herregud, om man bortser från det geggiga fyllesexet de eventuellt hade på sin bröllopsnatt så måste det ju finnas hotellstäderskor som spenderat mer tid med Britney Spears än vad Jason "nej-det-är-inte-jag-som-är-George-i-Seinfeld" Alexander har gjort.

Här kan man läsa att Britney är bisexuell och har plastikopererat sig. Det vet Jason Alexander. Han har ju varit gift med Britney i tre dagar! Klart att han vet att hon fettsög sig ett sisådär år efter att de spenderade en blöt helg i Las Vegas tillsammans. Klart Britney ringer och berättar det för honom, han som verkar så pålitlig och verkligen håller käften så fort minsta lilla lokaltidning erbjuder honom en måltidskupong på Wendys mot lite skvaller.

Och här kan man få ett expertutlåtande om hur bra Britney är i sängen. De hade säkert sex hur många gånger som helst under fyllehelgen, och omdömet påverkas inte alls av alkoholintag eller det faktum att det var en jävla bondlurk med pottfrilla som fick ligga med en skitsnygg popikon. Med största sannolikhet skulle Britney kunnat däcka i sängen efter lite hångel och tidigare nämnda bondlurk skulle ändå bedöma det som bra sex eftersom Britney är:
1. ljusår snyggare än de lokala tjejer som efter 25 tequilashots kan tänka sig att ligga med Jason och hans pottfrilla
2. en härlig omväxling till de lokala kossor som efter 25 tequilashots kan tänka sig att ligga med Jason och hans pottfrilla


Grejen är såhär: Britneys stab lät henne vara gift med K-fed i över ett år. De lät henne inte vara gift med Jason Alexander i mer än tre dagar. Det tycker jag är ett ganska bra mått på hur obetydlig deras relation var och motiverar på inget sätt att man som nöjesjournalist på någon tidning eller tv-kanal kontaktar denna man för expertutlåtanden. De motiverar inte heller varför tidningar som Aftonbladet och Expressen köper in notiser från andra tidningar och tv-kanaler där Jason Alexander får göra expertutlåtanden. Jag har inget emot en saftig kiss & tell, men i det här fallet så var det ju knappt någon kiss och alldeles för mycket jävla tell. Snälla Jason Alexander, håll käften.

Stinky-Winky

Har lagt mig till med en sexig bihåleinflammation. Trodde först att det var en vanlig förkylning tills högra kinden började ömma på universitetet. Då anade jag fara på färde. Efter en rendez-vous med sjukvårdsupplysningen fick jag bekräftat att jag verkligen har hålor fyllda med segt och jävligt snor. Det lustiga är att jag då hade gått en halv dag på universitetet och seriöst undrat varför alla mina klasskamrater mökade så dant och spanat efter den student som åt överkokt broccoli i café 3:an. Lita på att jag först och främst tror att folk stinker och ätar stinkande mat, och att det krävs just sjukvårdsupplysning för att jag ska fatta att det stinker för att det ligger segt gulgrönt slem i mina kinder.

Shaun är i Barcelona med jobbet. Märk väl att när han åkte till Dublin för ungefär en månad sedan så blev jag också jätteförkyld. Analyze this och så vidare. Helgen spenderas därför i sängen med Doktor Glas, som ska läsas till på måndag. Någon som har ett ex av Epikanalys att låna ut över helgen? Jag kan bjuda på te, apelsiner och uppvärmd potatisgratäng som tack.