Let's start from the very beginning.

Det är liksom Miami Ink hela dagen på Discovery Travel & Living! Från allra första början. Nu ska Yoji göra sin allra första tatuering på en betalande kund, och Kat joinade liksom teamet för typ två avsnitt sedan. The good old Miami Ink days, med andra ord. Åh hur ska jag hinna klämma in en powernap och hårfärgning nu?

En milstolpe i mitt liv:

Börjar vid 27 års ålder använda ansiktsprodukter som är age fighting.

Känslan stannar kvar länge.

Okej, okej, okej, ändå en så fin betraktelse över livets till synes oändliga ironi. Sitter på en iskall buss som tar mig runt hela Oahu för det facila priset av 2 dolares. Tittar ut genom fönstret på den grå inlandsstaden Wahiawa. Dog the Bountyhunter har för övrigt lärt mig att det inte är ett toppenställe, Wahiawa heights är ett av Oahus värsta områden. En stor pickup kör upp bredvid bussen i bilkön framför rödljuset. Den har ett litet klistermärke som det står I <3 Jesus på och registreringsskylten BRN AGN. Här snackar vi frälst. Efter två sekunder kör en bil upp bredvid Jesus-pickupen. Det är en helt vanlig bil, utan pimpad registreringsskylt. Dock med registreringsnummer 666. Jag bara: "KODAK MOMENT!", men hann inte få upp kameran innan rött blidde tille grönt och vi körde vidare mot nya horisonter. Dock - ett semesterminne jag bär med mig i hjärtat.

Förresten.

Alltså jag är så jävla hemma. Men jag är lite upptagen med att vara förkyld och att ha begränsad internetuppkoppling för tillfället. Inte för att ni sitter framför dattaskärmarna ändå, men i alla fall.

Okej..

Rufus Wainwright ar hos Martha Stewart och han har med sig hela familjen and they are all wearing ski sweaters!! Freakfaktorn ar skyhog men det ska va Rufus till att se ashet ut i en javla ski sweater.

Rapport fran himlen

Igar promenerade vi langs med hela Waikiki beach som ni ser pa bilden dar nere. Solnedgangarna ar rosa och har och dar dansas det hula. Jag tror jag stannar har horrni.

Say hello, wave goodbye.

Nu drar jag. Stockholm - London - Las Vegas - Honolulu. Har på mig min mentala bastkjol. Au revoir!

Bitch got hired!

Hallå, jag har fått jobb! Direkt efter examen! Okejokej, bara ett vikariat - men ett heltidsvikariat som sträcker sig över hela vårterminen! Utropstecken!!!!!! Åh alla mina små knäppa teens, vad härligt vi ska ha det.

Obs, påminn mig om denna glädje i januari när jag har prestationsångest över terminsplaneringen och i mars när jag tröttnat på alla kids och bara vill typ *bo i en sandgrop i öknen*.

Statusrapport.

Men ohmigod! Åker på torsdag och tro FAN att det känns som om en förkylning ligger och lurar. Imorrn är det jag som går till Apoteket och köper en skitstor kartong med Esberitox. Någon som har några grymma husmorstips på lut?

Saker som gör mig vansinnig!!

Man kommer till tunnelbanan och har så att säga lite ont om tid. Man kan höra det där lilla plongljudet som betyder att nu snart kör tåget in på stationen. Man störtar mot den rätt långa rulltrappan, bara för att bli omkörd av en kvinna med stor barnvagn. Kvinnan beslutar sig för att ställa sig precis i mitten av rulltrappan. Likt en kommunaltrafikens Gandalf står hon där. "None shall pass!". Man inser att man nog kommer missa sitt tåg. Man blir arg. Man tar en bild med mobilkameran i smyg och skriver ett surt blogginlägg. Man känner sig lite gladare.

Wax on, wax off?

Okej, jag såg bilden till den här artikeln och tänkte spontant att det här måste ju va en bild från något Madam Tusseauds typ? Sen insåg jag att man väl kanske inte brukar ha sponsrade eventväggar på vaxmuseum och kände liksom att vafan ska det här föreställa världens snyggaste par? Det går jag bara inte med på.

Nej men alltså allvarligt, är det inte en bild på två vaxdockor? Det måste det ju vara. Allt annat skulle vara så otroligt disturbing.

Det är bara å köpa!!!

Såfort jag känner mig lite ur gängorna brukar jag kolla på det här klippet med Bengt Frithiofsson. Jag älskar Bengan! Till exempel blir jag alltid lika glad när jag ser en flaska vin ur the Bengt Frithiofsson Collection på Systemet. Men allra gladast blir jag när Bengt och hans galna morgonhår inleder följande klipp med ett mustigt "Good morning wine lavörs!" för att sedan deklarera att "nu är det box-tajm".

Roliga översättningar, part infinity.

Jack i Will & Grace står framför badrumsspegeln och förbannar sin förmodade engångssuccé. Han är "a one hit wonder...Vanilla Ice..". I svensk översättning: "en dagslända...vaniljglass".

Whoooo are you, wo-oh, oh-oh..

Ett säkert tecken på att jag inte borde kolla på typ CSI strax innan jag somnar: står i duschen och tråkar Shaun som står och fixar håret. Han blir tyst och går ut från badrummet varpå jag blir helt övertygad om att han gått ut i köket för att hämta en stor kniv som han ska hugga ihjäl mig med. Alltså allvarligt. Det var som en helt galen fix idé som kraschlandade i mitt huvud. Kunde liksom se vilket typiskt avsnitt det skulle va. Grissom analyserar en silverfisk som återfunnits i mitt hår och Sara Sidle förhör Shaun och ba "So you went out to the kitchen, returned to the bathroom and stabbed her". Klipp till tillbakablick med gulfilter där man liksom ser allt genom mina ögon där bakom duschdraperiet och min falska känsla av säkerhet när Shaun drar undan draperiet och hugger mig några gånger. Jag var tvungen att ropa:
-"Shaaaaun?"
-"Yes?"
-"What are you doing? Can you come here?"
-"What? Why?"
-"JUST COME IN HERE"
-"Ok.."
*ser att han satt på sig jackan*
-"Oh, I just had a feeling you were out in the kitchen getting a huge knife that you'd come back and stab me with."
-"WHAT?"
-"Yeah, well, you know, just a feeling that came over me!"
-"Seriously."
-"Ok, you can go now, bye!"

Sedan återkom liksom den här känslan och jag tänkte "men skäääärpning, hur jävla störd i huvet är du Johanna?", men sedan tänkte jag att det vore ju typiskt att tänka så innan man blir ihjälhuggen i duschen av någon som typ fått en psykos eller gått lite allmänt Norman Bates sådär. Så då var jag ändå tvungen att igen ba:
-"Shaaaaaaaun?"
-"What?"
-"Öööh, what are you doing now?"
-"Well I'm not getting a fucking knife to stab you with, if that's what you think!"
-"Ok.."

Så, 1: sluta titta på crime shows innan jag somnar, 2: inte använda Psycho som referensram för hur livet skulle kunna te sig.

I <3 Resorb

En snubbe utanför korvmojen ba "asså ni är så roliga och söta!". Jag och Liza typ "niggah plz, vi vet", varpå han kontrade med "asså ä ni feminister eller?". "Eh JA?!!?!", svarade vi. "Men...", sade han, "... ni är ju så söta och roliga?". ÅÅÅåååh get with the jävla program liksom! Vi viftade ivrigt på en taxi och landade så småningom i Asspudding varpå nån jävla normis ba "ååååååååh hääääj, hallå, Boy George!!". Då var liksom talk to the hand-factorn så jävla epic att vi typ sjöng Karma Chameleon och hånskrattade åt normisens normishet hela vägen upp för Erik Segersälls Väg. Nu smuttar jag Resorb och känner att imorrn, då jävlar kommer jag va pigg och fräsch.

Koffein! WOHOOOOOOOO!!!!!

Jag är helt jävla hyper av allt kaffe jag hällde i mig tidigare idag. Magen snurrar, huvudet snurrar, jag vet inte om jag helst bara vill däcka på sängen och sova i en timme eller om jag hellre vill stå och studsa upp och ner i en timme. Klart är i alla fall att jag skiter i att skriva jobbansökan idag. Det är ju inte deadline förrns 8/12. Wohooo! Det är ju så min grej att göra saker i sista minuten.

Jag borde nog få i mig nån sorts vätska. Alltså jag känner mig typ full.

Plugghäst.

När jag antecknat allt som är värt i den här boken och sorterat anteckningarna, då. Då ska jag skriva en jobbansökan och sen är det fan fredag!

Hej tomten.

Jag tycker inte om att svara när det ringer på min hemtelefon. Det känns liksom som om det 9 gånger av 10 är nån asjobbig jävla försäljare eller min digitaltv-leverantör eller bredbandsleverantör som ringer och vill att jag ska uppgradera mina abonnemang. Men ofta jag tänker gör det! Jag har dåligt samvete över det här och försöker liksom peppa mig själv till att svara när hemtelefonen ringer. Men för någon dag sedan fick jag vatten på min kvarn när det ringde och jag - självpeppen var påtaglig - glatt svarade "Hallå?". I luren var det tyst. Sedan gick en inspelad kvinnoröst igång och sa "Congratulations, you've just won a Caribbean cruise..". Jag bara *paniiiiiiik* och slängde på luren. Nu är jag liksom tillbaka på ruta ett igen. Måste. Skaffa. Nummerpresentatör.

Could I write a requiem for you when you're dead?

WoW:ade nyss med Belle & Sebastian som soundtrack. Bara ytterligare ett exempel på min oerhört mångfacetterade personlighet.

Mood: improved

För idag är det ingen som borrar och på fiket spelar dom Divine Comedy. På den tomma tallriken låg det en gång i tiden en bit nötpaj. Jag borde verkligen plugga, men det är väl det jobbet är till för?