Baccara-faktorn.

Det som fascinerar och förbryllar mej när jag ser auditions för Idol är hur fruktansvärt värdelösa folk är på engelska. Om man ska sjunga en låt och man väljer en låt med engelsk text, är det då inte en bra idé att faktiskt kunna uttala iallafall 50 % av orden? Om man byter ut alla V mot W, förvandlar ord till oigenkännlighet eller byter ut dom mot andra, liknande ord så spelar det liksom ingen roll hur bra sången är, jag bara irriterar mig på hur slarvig sångaren är som inte ens verkat tagit sig tid att läsa igenom texten en endaste gång. Om det är nerverna som spelar in, varför väljer man inte en låt på svenska så att man har en stressfylld faktor mindre att oroa sig över? Jag fattar verkligen inte.

Detsamma gäller i Eurovision Song Contest, när reglerna ändrades och alla länder tilläts att sjunga på engelska så insåg man rätt snart att det ju var en jättedålig idé. Hur många som stapplade sig igenom en text som de inte förstog ett ord av vet jag inte, det är omöjligt att räkna. Ibland tar det ju en hel vers + refräng innan man ens fattar att engelska är språket de sjunger på. "Det är en fördel att sjunga på engelska för budskapet i texten kan nå fram till alla då", säger en del. Men budskapet går ju inte fram, det enda budskap som går fram är att artisten kommer från ett land där skolämnet "engelska" inte direkt är prio ett. Hellre en stabilt sjungen trudelutt på turkiska som jag inte förstår ett skvatt av än en trudelutt som jag förväntas fatta men som försvinner i mystiska assimilationer och substitutioner.

Det är okej att inte kunna engelska. Det är okej att inte låta som en infödd talare av språket. Men det blir så jäkla jobbigt att höra i ett sammanhang där de faktorerna skymmer intentionerna. Sjung på det språk du behärskar, budskapet går fram ändå.

Du är min drog.

Play.com är min drog. Sjukt billiga filmer och ibland även skivor, leverans inkluderat i priset och varan levererad inom en vecka. Har kanske inte alltid det mest obskyra (speciellt inte musik), men om man som jag (och Shaun) är svårt beroende av tv-serier på dvd så är det helt oslagbart. Här kan man bl.a fynda säsong 1 av Carnivále för 25 pund. Den kostar alltså 800 spänn på Åhléns (och över 500 på svenska nätshoppar).

Men på senaste tid så kan jag inte riktigt kontrollera mitt missbruk, jag lägger varor i kundkorgen men skiter så småningom i att köpa. Jag vet inte varför. Jag tror att jag är girig och vill ha allt på en gång, och så får jag kortslutning i hjärnan när jag lägger en vara i korgen, typ "fan tänk om jag lägger XX pund på det här och så ångrar jag mej och vill hellre ha det här och så kan jag inte köpa det för att jag köpte den första likabraattintetanågot". Men lik förbannat är jag där några timmar senare och lägger nya grejer i varukorgen. Hjääälp. Finns det nån akutlinje till Dr. Phil eller hon psykologen i Oprah med stora stela håret och Tyra-panna?

Men ändå. Säsong 1 av Extras för 14.99. Och lagom till nästa helg får vi soffan så man kan dega i den under en filt och kolla alla avsnitt i sträck.

Check please!

Chockartat uppvaknande.

Mtv står på i sovrummet medans jag försöker vakna till liv, reagerar lite över att de visar "Since I left you" med The Avalanches och precis när jag ska dryfta mej till ett blogginlägg om musikvideor så klämmer dom i med ett gammalt liveperformance av Suede, 'Beautiful Ones' från Mtv Live n' Direct som spelades in typ -96 eller -97. Brett i svart skjorta, lång lugg. Richard i tantblus. Jag hade den inspelad på Vhs och kollade alltid på den efter skolan (måste ha varit -96). Jag vet att majoriteten av befolkningen bara rycker på axlarna, men det är fan rätt konstigt att den visas. Jag blev lite ställd. Sen blev jag glad. Sen sjöng jag med. Sen slutade jag sjunga med för jag är förjävla morgonhes.

Lost it to bostik, kanske världens bästa off-rhyme.

Vasadu?

Rubriken löd: "Jag gömde flyktingar hemma"

Jag läste: "Jag glömde flyktingar hemma"

Spontan reaktion: Jag som tyckte det var jobbigt att glömma necessären..

I all välmening.

Men allavarligt talat Fergie, när du nu sjunger om din "London Bridge" hade det inte varit på sin plats att faktiskt läsa iallafall en turistguide innan ni spelade in videon och fotade omslaget till singeln? Bron du dansar under och fotograferas vid är ju för fan Tower Bridge! Och ja, jag fattar att det hela är en metafor men det döljer liksom inte själva faktumet att du refererar till fel bro. Om ni liksom inte tycker att det är så viktigt vilken bro det är så hade ni kunnat spara på budgetpengarna och spelat in under Golden Gate kanske? Det är ju också en känd bro.

Kanske upptäckte dom inte misstaget förrns dom kom fram, typ "Shit, är det HÄR London Bridge? Den är ju asful! Hörrö Fergie, det är nog inte bra för din image att jämföra din muff med den här fula gråa betongbron. Okej, fixa några taxis, vi drar till Tower Bridge istället, den ser iallafall lite lyxig ut".

Vila i Frid.

Käre Steve,
när Shaun väckte mej imorse och konstaterade att dagen troligtvis skulle gå i sorgens tecken för mej då du avlidit i sviterna av ett stingrocke-stick, så trodde jag först att han skojade. Visserligen ett grymt och hänsynslöst sätt att skoja med folk på morgonkvisten, men vi har ju gått igenom det här förut. Jag minns tillfällen då det cirkulerat rykten om både din och popartisten Tarkans död på internet vid flera tidigare tillfällen, men det har naturligtvis inte varit något annat än illvilliga rykten spridda av människor som inget hellre vill än att brottas med krokodiler (eller sjunga turkiska pophits). Men den här gången är det alltså sant.

Jag kommer ihåg hur min pappa förtjust tittade på Crocodile Hunter och hur jag rynkade näsan och tyckte att du var lite skämmig. Men du växte i mina ögon, och innan jag visste ordet av så myste jag också framför tv:n när du forcerade Australiens vildmark iförd dina khakishorts. Med fnasiga läppar och vinden i din blonda lugg fanns det inga djur du inte vågade hålla i, sitta på eller killa under hakan. Och sedan kom Teri. Den amerikanska lejontämjerskan verkade vara din exakta kvinnliga motsvarighet, matchande khakis, matchande fnasiga läppar. Kommer du ihåg den där gången ni hjälpte en bondgård som var invaderad av råttor? När ni öppnade dörren till ladan och man såg ett golv som bestog av brun, pulserande päls så trodde jag att jag skulle kräkas. När ni filmade takbjälkarna där råttorna hängde i varandras svansar för att de inte fick plats så var vi tvungna att stänga av. Jag undrar hur ni gjorde med alla dom där råttorna. För jag är alldeles säker på att ni löste bondens problem, det fanns inga djur som du och Teri kärleksfullt inte rådde på. Ända tills du beslöt dej för att simma med nån himla stingrocka, jag vet inte om du försökte killa stingrockan under hakan eller om du ville brottas lite men tydligen så fick rockan nog och stack dej rakt i bröstet. Det tycker jag är synd, jag får väl leva med repriserna och Teri, ja, hon får leva kvar med era två små barn och berätta om pappas kärlek till farliga djur.

Hej då Steve.

Ira, Ira..I'm hoooome!

Vi har bokat hotell i New York nu. Mycket sick. Shaun är besatt av tanken på att "göra något" när han fyller 30. Att "göra något" i Shauns värld är inte likställt med att typ äta middag på en schysst restaurang eller gå på teater eller opera, inte heller är det att ha en fest med tårta hemma och dansa bort kvällen i fyllerus. Nej, att "göra något" (eller, "do something" som han säger) måste innebära att sätta sig på ett plan och åka halva jorden runt för att bo på ett sinnessjukt hotel fyllt av popkonst och älghuvuden. But who am I to argue? Herregud jag kan väl offra mej.

Fast, tråkiga fakta: medans vi är borta fyller farmor 70 och Emell föder (antagligen) lilla bäbisen. Men jag får iallafall bo på ett hotell med stora vita, lysande puppor på fasaden.

Jag dör.

"Nu är det jul igen i både slott och koja.."

När jag kom tillbaka från mitt jätteviktiga ärende (videobutikens 18-deadline) så hörde jag hur någon i huset mittemot spelade Just D's "Nu är det jul igen" på väldigt hög volym. Okej för att det har regnat en hel del de senaste dagarna och att luften är lite härligt höstfrisk, men vi kan väl vänta med att plocka fram Absolute Christmas någon månad till iallafall?

Den vita massajen.

Jag och Bel-Hamim beslöt oss för att avsluta min hårda arbetsvecka genom att dansa oss svettiga till schlager på ett trångt dansgolv med barbröstade bögar i medelåldern (även känt som Lino). Det var ju ett ovanligt vettigt beslut och fast jag var så trött att jag praktiskt taget var komatos så lyckades vi hålla igång till strax efter 3 på morgonen, men hur skulle man inte kunna hålla igång typ sju timmar efter den välbehövda läggdagstiden när man får jucka febrilt till Kroatiens ESC-bidrag, komplett med hoyla-loyla-refräng och "Afrika paprika"-rim, för att i nästa sekund hysteriskt göra apljuden i Antiques "Dinata" och bli nergeggad av en svettig rygg?!

Och apropå Afrika Paprika, efter att ha svept i oss ett antal kriminellt starka drinkar i Bel-Hamims lya på Kungsholmen beslöt vi oss för att blanda en komprimerad variant av drinken Fidel Castro för att tappa på PET-flaska och svepa på vägen till Lino (som de sofistikerade kvinnor vi är). Nja. Det kan ha varit något mystiskt med den Ginger Ale vi använde för det hela smakade bara russin, vi döpte genast om den närapå odrickbara groggen till "Russin Tretow" medans vi väntade på bussen. Så kommer bussen. En stor blå buss. Vi går på den stora blå bussen. I hela den stora blåa bussen sitter det endast 12 människor, tre blonda svenskor och deras sällskap - nio massajer i komplett massajutstyrsel. Situationen var något surrealistisk och vi vandrade samlat till den bakre delen av bussen där Bel-Hamim förvånat delar med sig:

"Jag hade så svårt att hålla mej för skratt."
(tystnad)
"Jag som älskar Afrika."



Det var en fin kväll!

Hög standard.

Jag är helt slut. "Gud vad skönt att ha SL som grannar", sa jag innan festivalens början i en tro att när man sysslar med kollektivtrafik så låter man högaktningsfullt bli att spela musik. "Mycket bättre än förra året när vi hade VoiceTV som grannar, faaaaan vad dom spelade musik högt". Alltså, VoiceTV - kom tillbaka, allt är förlåtet. SL visade sig vara den värsta sortens "fy fan nu ska vi pumpa musik kom hit och dansa allihopa WOHOOOOOOOOO glöm Spectrum, det är i SL's tält det händer, shake that ass for me SHAKETHATASSFORME". Och så Xbox.. "hallå där uppe, vad heter du? hallå, tjejer, kom ner och tävla. HALLÅ VI HAR VÄRLDENS MYSIGASTE KUDDAR HÄR", man bah klockan är 11.30 på förmiddagen, ungdomarna kommer så småningom, tagga ner för i helvete. Att göra frågerundor och styra upp tävlingar i allt detta oväsen har haft väntad effekt; jag låter som Bonnie Tyler. Funderade länge på att dra av "Total eclipse of the heart" i karaoketältet, men lade snabbt ner den idén då ingen manlig kollega ville köra "tuuurn around briiiIIiiight eyes"-delen.

Och varför tror alla kids att alla kondomer har smak? Jag lovar, om man frågar random person i åldern 12-19 vilken kondom dom vill ha så svarar 90% "vad har ni för smaker?". Helt sjukt. Helt autentisk konversation:

Kollega: "Vad vill du ha för kondom då?"
Ungdom: "Jordgubb."
Kollega: "Vi har slut på NamNam.."
Ungdom: "Okej, ta vilken som helst då."
Kollega: "Här, varsågod." *överlämnar typ en Profil*
Ungdom: "Tack! Vad är det för smak på den här?"
Kollega: "...spearmint.."

Dessutom verkar många vara helt hjärntvättade av mitt favoritprogram "Airport" som går på Femman, eftersom jag hörde säkert 30 kids referera till kondomen Easy.ac som Easy Jet. Autentiskt citat: "Jag fick en Black Jack idag, igår fick jag en Easy Jet".

Men ändå, you gotta love the svenska tonåringar. Jag är trött som jag inte har varit sedan.. ja.. förra årets upplaga av Ung 08 avslutades, men det känns ändå som att vårt deltagande i årets upplaga var ungefär en miljard gånger bättre och framförallt mår jag en miljard gånger bättre än jag gjorde då.

Make-over.

"NYA STILEN FRIAR INTE STYVPAPPAN" står det att läsa hos Expressen.

Då frågar jag mej: sedan när anses det vara till din fördel att se ut som Alexander Bard under en rättegång? Är det någon som är förvånad över att domstolen skiter i att Bobbys styvpappa ser ut att spela keyboard i BWO? Jag är tillochmed rätt säker på att inte ens en make-over där Styvpappan sett ut som Moder Theresa efteråt hade hjälpt i det här fallet.

Come up and see me (make me smile).

Den här veckan kan den hugade leta upp mej i Kungsträdgården. Jag kommer befinna mej där mellan klockan 10 och 19, man får gärna bjuda mej på en antagligen välbehövd Valium eller kaffe. Eller mat. Alla allmosor emottages tacksamt. SMHI ulovar regn och temperaturer runt 16 grader, jag hoppas nästan att de har rätt (även som solen just bröt fram här - vafan).

Tips.

När Expressen tog beslutet att möjliggöra kommentarer från läsarna till de flesta artiklar i nätupplagan, ja då anade man nog inte vad som komma skulle. Någonstans verkar en seglivad övertygelse om vuxna människors ..tja..vuxenhet leva kvar, och denna kommentarsfunktion borde väl begrava denna övertygelse en gång för alla. Att tillhöra skaran som benämns 60-talister är ingen garanti för att kunna hålla tillbaka impulsen att kasta sig över tangentbordet och ilsket knattra fram kommentarer om politiker, Carola eller Linda Skugge.

Jag har fram tills för ett tag sedan undvikit att läsa kommentarerna, eftersom de ofta är av typen "Fan vilken jävla surfitta du e" (till typ samtliga kvinnliga skribenter). Men så insåg jag att det är inte bland artiklarna om politik eller krönikorna man ska leta, nej, man ska ta sig tid att hitta den mest meningslösa lilla nöjesnotisen och där njuta av visheterna som Expressens läsare delar med sig av.

Idag kan man tillexempel läsa om hur Dave Navarro, efter skilsmässan från Carmen Electra, fått ihop det med Jenna Jameson (bekräftat av Jamesons taleskvinna). Det hade räckt med att läsa rubriken "Porrstjärna snodde Electras man" och kolla på de medföljande bilderna (en av Navarro, en av Jameson) för att förstå innehållet i den 10 rader långa notisen utan att ens klicka på den, men när Expressen även lagt ut en förfrågan om läsarnas reaktioner på denna oerhörda nyhet så måste man bara klicka.

Naturligtvis är många av kommentarerna av typen "men åååh hur orkar ni bry er om en sån här skitnyhet", vilket alltid triggar igång de som inte visste att de brydde sig men som nu högaktar denna nyhet framför alla andra. Då kan man läsa lysande kommentarer som:

Dave är säkert bra i sängen också men han har ju dumpat carmen förmodligen för att han älskar Jenna mer. De som gått in på den här artikeln tycker nog att den var viktig att läsa så varför skulle de läsa en annan artikel då? Alla som lyssnar på Red hot eller janes adiction är nog intresserade av att läsa detta.

Som svar på alla hyllningar av Jenna Jamesons förmodade skicklighet i sängkammaren.
Sedan har vi de som inte bryr sig, utan efterlyser lite riktiga nyheter:

Rubrik: Vem bryr sig om detta?
Lägg in lite bilder på C. Electra istället...

Och sist men inte minst, de riktigt tunga beteendevetenskapliga analyserna:

Bra sex är viktigt för mannen i ett förhållande.
Det får han garanterat med Jenna Jameson.
Vad Carmen Electra kan prestera vet vi ej.

(ty för en kvinna är samlag lika viktigt som ett arbete, och hon skola se på samlaget som hon ser på sitt arbete och vore detta arbete att ha betalda samlag inför en kamera så skola hon ta med sig arbetet hem och välsigna sin make meddels sin yrkesskicklighet)

Saker vi borde köpt.

Idag visade P mej en bild på en fräsig keps han hittat i Det Stora Landet I Väst. Kepsen var en rätt oansenlig sak i klassisk truckermodell, det som gjorde att den stog ut och var värd att fotograferas var att kepsen i fråga pryddes av en bild (fotografi) på en naken, förmodat kåt, ung afro-amerikansk kvinna. Det bisarra i att hitta en keps med detta tryck förevigades med en bild, men P hade inte riktigt förmått sitt politiskt medvetna sinne att faktiskt punga ut dollars för skapelsen, vilket jag förstår. Det är roligt för mej att se bilden på P där han bär den kepsen eftersom jag vet att den sanna humorn inte ligger i själva kepsen, utan i att just han bär kepsen. Chansen är dock mycket stor att det roliga skulle gå många andra människor förbi. Typ alla som inte känner P.

Hursomhaver, det ledde in på en diskussion om konstiga saker man hittat och inte köpt i sina dagar. Jag tänker givetvis först och främst på två fynd som jag och Liza gjorde i London för några år sedan. Bland tröjorna i ett vintage-stånd i Camden hittade vi en röd t-shirt med tre tecknade tjurar som stog på bakbenen och höll varandra om axlarna. Alla tjurar hade tomteluvor och jag tror att det kan ha funnits en mistel med på något hörn, klart är iallafall att de tre tjurarna i tomteluvor var i full färd med att dansa någon sorts jigg. Och som om inte det var sjukt nog så pryddes tischan av texten "JINGLE BULLS" i juligt grön färg över de jiggande tjurarna. Jag försökte verkligen övertala Liza att köpa den, men av någon för mej okänd anledning avböjde hon.

Detta ångrades naturligtvis djupt såhär i efterhand, då vi båda vid åtminstone ett tillfälle suckat djupt och önskat att vi spenderat 12 pund på denna fantastiska tröja. Den ångern är däremot inget mot den ånger vi båda känner inför väskan vars minne plågat oss i flera år nu. Bland alla chica vintage-väskor av flygbolagstyp hittade vi en ståtlig väska från flygbolaget "CP AIR". I vilket land man kan åka med Cp Air vet vi ännu inte, vi vet bara att den väskan hade varit värd de dryga 20 pund butiken ville ha för den. Nåja, vi har ju ett foto iallafall, vilket är mer än man kan säga om "Jingle Bulls"-tröjan.

Det bara slog mej idag när jag såg bilden av P iförd porrkepsen, att det hade ju varit förträffligt om vi nu hade införskaffat dessa artiklar och sedan slagit oss ned på en offentlig plats för en fika; P i sin porrkeps, Liza i sin Jingle Bulls-tröja och jag med Cp Air-väskan över axeln. Om inte annat så för att kolla folks reaktioner.

Pride (in the name of love)

Att arbeta på Pride-festivalen är ju så mycket mer än att bara stå i ett tält och visa vart on-knappen sitter på vibratorerna, det är även:

- att avundsjukt och på nära håll beundra Christer Lindarws extremt långa, extremt smala men ändå muskulösa spiror.

- att sjunga sej hes till Lasse Berghagen..."så han tog aaav sej sin kavaj, sparrka av sej båda skooorna.."

- att finna outsinligt nöje i att bröla "LASSE BEHÅÅ E HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL.."

- att demonstrera nyttan av en glidmedelsfri kondom för en gravid Lotta Bromé (samma dag som hennes graviditet outades i kvällstidningarna).

- att trösta Bel Hamim efter att hon hittat sin morgonälskling Roger Nordin från Rix FM och således sprungit fram till honom och bedyrat sin beundran och hängivelse och bjudit in honom till tältet där vi arbetar så att han kan vinna Knullborgarmärket. "Tog jag på honom för mycket?"

- att trösta Bel Hamim efter att hon fått ett sms av sin kompis C, som jazzat fram till Roger Nordin på Patricia och iskallt sagt: "Jag hörde att du ska ta Knullborgarmärket imorgon?"

- att se Linda Rosing glamma omkring i Pride Park och inse att hon ser bra mycket bättre ut i verkligheten än på bild.

- att se bilder i en digitalkamera som visar att Natacha Peyre varit inne och tagit Knullborgarmärket i vårt tält när jag inte var där.

- att klämma sig förbi samtliga medlemmar ur Arvingarna utanför Bajamajorna (no pun inteded).

- att överdosera på Kikki Danielsson och tvångsmässigt göra hennes pekfinger-koreografi från årets Melodifestival så fort tillfälle ges.

- att bli raggad på av Sveriges motsvarighet till Shane i "The L word" och fnittra förtjust.

- att gå hela den förlängda paraden i högklackade skor. Antagligen årtiondets sämsta idé, men ska man vara fin ..


Jag är så sjukt trött, men har svårt att varva ner. När man jobbar till 01.00 med människor som är fulla och glada så måste man hålla sig uppe i varv för att inte bara vilja lägga sig under det vaxduksbeklädda bordet och sova. Men nu är jag så sjukt trött att jag inte kan gå och lägga mej. Imorgon ska jag bara ligga hemma i tystnaden. Fast man kanske ska dra sig till parken och kolla in Top Dog-Majken, hon hade ju fan en egen float i paraden - sen när är Top Dog-Majken en gayikon? Apparently I need to get with the program. En annan dag. Imorgon kanske, som sagt.

Den tredje systern?

Alltså, vid det här laget har alla förfasats över Ashlee Simpsons nya näsa och jag kan förstå det. Det är alltid lite freaky när folk gör uppenbara plastikoperationer och sedan låtsas som om det regnar. Extra freaky blir det förstås om dom några månader innan operationen talat ut i en tidning om vikten av att tycka om sig själv som man är..

Iallafall. Vad alla verkar ha missat är att Ashlee även fyllt läpparna (yikes!), mejslat hakan lite och gått ner en sisådär 10 kilo i vikt. Jag tänkte att vi skulle göra en liten komparativ studie...

Ashlee före:



Ashlee efter:



Jag var tvungen att kolla flera gånger på Efter-bilden, det ser ju inte ens ut som samma person! Först tänkte jag att det kanske fanns en tredje Simpson-syster som nu skulle hårdlanseras av kåtflåsiga pappa Joe Simpson, men sedan tvingades jag inse att det var Ashlee trots allt. Jag undrar om hon kommer att titta sig i spegeln om tio år och sakna sitt riktiga ansikte.

Men kolla! Kan någon ringa SOS - jag tror hon råkat ut för Hostile TakeOver by Cosmetic Surgery:

Svaret på frågan.

Igår fick jag frågan "men du, vad tycker du egentligen om Ebba von Sydow?" av C. "Eh, jag tycker väl ingenting om henne", sade jag (fast jag ljög lite). C trodde inte på mej, vilket jag kan förstå. För jag borde ju rimligtvis ha en åsikt om von Sydow, om inte annat så för att jag för det mesta har en åsikt om allt. Men det är svårt för mej förklara hur jag känner inför fenomenet Ebba, helt enkelt för att jag är så otroligt kluven.

Jag tror stenhårt på systerskapet. Jag vet att mina sura inlägg om Angelina Jolie, Cameron Diaz och Carola verkligen inte gör det påståendet särskilt trovärdigt, men säg såhär: jag kan aldrig egentligen tycka illa om en tjej för att hon inte passar in i en mall eller beter sig på ett sätt som andra vill att hon ska bete sig. Jag kan raljera om Angelinas påklistrade världsmedborgarattityd, om Camerons brist på komisk tajming, och om Carolas bibeltatueringar. Men, och det här är ett stort Men, jag vill inte på allvar säga att de rent allmänt bör bete sig på ett annat sätt (mja, Carolas homofobiska uttalanden kunde hon ha skippat). Jag vill hellre stötta och pusha än döma och fnysa, för det är ändå så att det strukturella förtrycket av kvinnor inte bara innebär att kvinnor förtrycks av män, det innebär även att kvinnor förtrycks av kvinnor. Vi lär oss så jävla tidigt att kolla snett på tjejen som beter sig på ett visst sätt, och att snacka skit om tjejen som beter sig på ett annat. Vi lär oss att tygla varandra genom hierarkiska strukturer där rätt kjollängd, lagom antal pojkvänner och lagom mängd smink avgör hur bra vi är på att vara tjejer. Och jag köper inte det. Därför kommer jag inte att dissa Linda Rosing såfort hon syns i rutan eller i tidningen, och jag kommer heller inte avfärda Ebba von Sydow som en blåst modeintresserad moderat.

Jag väljer att se att det finns något jävligt provocerande hos Linda Rosing, någonting hos henne gör folk upprörda. Hon passar inte in, och därför måste hon tuktas och rätta sig i ledet. Men inte i mitt led. I mitt led får Linda Rosing knulla hur mycket hon vill, hon får ringa Aftonbladet varje dag och prata av sig, hon får starta partier och äta hur mycket kokosbollar hon vill. Ebba får också plats i mitt led. Hon får vara superbossig och jätteambitiös och vråla att hon är feminist med sina DuWop-glossiga läppar. Jag gillar när tjejer tar plats på oväntade sätt. Jag gillar att Ebba inte nöjde sig med att vara redaktör för en Fredagsbilaga och skriva om mode i en kvällstidning när hon hade större ambitioner än så. Jag kan inte låta bli att beundra en jämnårig tjej som brinner för det hon gör och som är beredd att jobba häcken av sig för att uppnå det hon vill.

Och det är där jag blir så kluven. Å ena sidan är hon en stark, målmedveten tjej med mycket makt som är förebild för tusentals tonårstjejer. Å andra sidan blir jag så besviken när hon kallar sig feminist och följer upp det med att döma ut andra tjejer som "trashiga" - och trashiga i det här fallet är inte likställt med "hon har fula kläder" utan syftar på ett av Ebba oönskat beteende. Hon har potentialen att bli en sån grym förebild, att krossa korkade fördomar och visa på lite äkta jävlar anamma. Istället så väljer hon, som så många andra, att använda sin position till att lära tjejer i alla åldrar hur de bör bete sig. Inte röka (det är ofräscht), inte bli asfull (då kan man bli antastad), inte visa för mycket hud (man vill ju inte va Linda Rosing). Och det tycker jag sjukt illa om. Men samtidigt så vet jag att det finns så många antagonister, så många som tycker att hon är dum i huvet. På precis samma sätt som det finns jättemånga som tycker att Linda Rosing är dum i huvet. En till gör ingen skillnad. För mej är det viktigare att Linda får berätta om aborterandet av den tidigare så lyckliga graviditeten i Aftonbladet och att Ebba får blogga om hårt arbete och solpuder, för det visar på en möjlighet om en kvinna som kan och får existera utanför ramar, mallar och förväntningar.

Trött.

Jag är så trött hela tiden. Jättetrött. Och hungrig. Tänkte ett tag att det var näringsbrist, eller kanske brist på intellektuell och fysisk motion. Men så idag slog det mej - jag är ju sympatigravid! E's bula bara växer, och hon berättar för mej att hon är kissnödig var tionde minut (jag med!), att hon är hungrig ofta (jag med!), att hon blir trött fort (jag med!) och att bäbisen sparkar (ibland sparkar Shaun mej i sömnen!). Så det måste vara så att jag är sympatigravid. Gud vad skönt att ha kommit fram till det.

Nu ska jag äta en bakpotatis och sen ska jag ta en tupplur och sen ska jag vakna efter tio minuter för att jag måste kissa.

Det mest betydande inlägget någonsin.

Alltså det var precis nån som fjärtade utanför mitt köksfönster.