Skolan suger - vem tar ansvar?!

Skulle vilja skriva ett långt och välförmulerat utlägg om lärarrumspolitik och hur jävla fucked up hela jäkla skolsystemet är men jag är alldeles för rosenrasande för att ens knappa in de här få orden utan att det svartnar för ögonen så jag ger upp och går och klipper mä istället!

Vi hade iallafall inte tur med vädret.

Jaha, så förutom att mitt hår ser ut som indiefrisyren gud glömde så säger väderleksrapporten att det ska regna i Berlin under två av tre semesterdagar.

Maxxat!

Oh won't you come with me and walk this land?

Jag tänkte fylla på vår Moleskin City Notebook med lite adresser inför Berlintrippen och hittade i den vår resedagbok anno januari 2008. Den handlar mest om mat, men tydligen även om en fruktansvärd tant vi stötte ihop med på flyget. Jag hade helt förträngt henne, men när jag läste anteckningen så var det som om hon bufflade sig ner mellan oss i soffan och bara pöste på det där självgoda sättet som kulturtanter bara kan.

27/1 2008.
After some stressful preparations we found ourselves queing up at the gate in Skavsta. Because of the lack of room, there were certain difficulties separating the übermensch line from the plebian one. Old Swedish "kulturkärring" in stripey tights tried to cut the line but failed in doing so thanks to yours truly. She did however make a run for it once out on the tarmac and actually sped past everyone to get a row of seats all to herself (and huge jacket, huge backpack and, as it turned out, huge eyemask-wearing boyfriend). Ultimate beyotch.

Jag kommer verkligen ihåg hur den här kvinnan gick mig på nerverna. Det var något med de randiga tightsen och hennes örhängen av typen "ihopmonterad-av-supergulliga-lilla-X'tholo-och-hans-flinka-små-fingrar-för-blott-4-kronor-på-en-strand-i-Ghana-innan-jag-lägrade-hans-storebror-för-en-spottstyver" och hur hon verkligen kutade förbi alla för att kunna breda ut sig över tre säten med sina pinaler (som om flyget inte var fullbokat och som om det någonsin varit tillåtet att ockupera ett helt flygplanssäte med sin dunjacka och peruanskt vävda ryggsäck). Hon utstrålade en sådan tydlig air av att tycka sig vara förmer än alla människor hon någonsin stött på och man kände sig nästan lite äcklig i hennes närhet.

Men sedan hittade jag en anteckning om resans theme song och då blev jag på gott humör igen för den hade jag glömt bort att den ens existerade. Det är Tysklandsälsklingarna Boney M och deras rymddisco-cover på Gadda-da-vida. Här finns den på Spottan, men om man är sugen på lite röd helkroppstrikå och robotdans (när är man inte sugen på röd trikå och robotdans?) så kan man kolla in det här klippet istället:

Nu är det faktiskt rätt synd om mig. Svält och såntdärnt kan man ju ändå stå ut med om man har snyggt hår och är rynkfri. Är rätt säker på att Bob Geldof håller med faktiskt.

Jag ser ut som ett jävla härke i håret. Fruk-tans-värt. I helgen ska jag till Berlin och fira min födelsedag. Då vill man ju va tipptopp va. Eller ja, i mitt fall så är det för tillfället bara håret som över huvud taget har en chans att kvala in under epitetet tipptopp så det är där jag lägger ribban. Men nej, då har inte min frissa några lediga tider förrän på tisdag nästa vecka! Tisdag! Nästa vecka! Då är jag ju hemma igen! Alltså buhuuu. Min lugg är aslång och jag kommer att vara tvungen att frissa till den så att Viskan, Ättran, Nissan och Lagan som gjort en surprise visit i min panna är synliga för alla och envar. Varenda tysk jag träffar kommer ba "Ja ja, die Schwedische Mädchen mit dem asfulen Haar und dem tiefen Rynken im Pannen, Ja! Sie kann Ich nicht vergessen!".

Ångezt.

Mitt eget Se&Hör.

En gång för alla, nu måste detta redas ut innan min DOOL-hjärna förtvinar av mindervärdeskomplex: Micke Persbrandt är ihop med Sanna Lundell. Ulf Lundell är alltså svärfar till Micke Persbrandt. Ulf Lundell är i sin tur ihop med Mikael Rickfors dotter, vilket gör Micke Rickfors till Ulf Lundells svärfar. Har jag glömt någon nu?

Jag orkar aldrig blogga musik.

Men jag kan ej sluta lyssna på denna låt. Dryga nio minuter har aldrig flugit förbi så snabbt. Vilken hångellåt va?! Man börjar titta förföriskt på allt i ens närhet när den går igång. Själv har jag hittills försökt få till det med några sängkuddar, en pocketbok och grannens dvärgpudel. Ingen verkade i ärlighetens namn särskilt sugen. Måste vara pannrynkorna.

Mvh,

Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs och jag.

Nu ska jag, min gasiga mensmage och mina fyra pannrynkor ta oss samman och ge oss ut på galej. Fråga: får man ta sig en jävel när man har varit och nallat på Pronaxenkartongen? Inte va?


Mvh,

Låt oss tala lite till om mina rynkor i pannan.

Jag kan inte sluta dra fingrarna över pannan för att känna om de är kvar. Det är alltså så pass illa att jag kan känna rynkorna med fingertopparna. Jag liksom följer rynkans längd, fram och tillbaka, fram och tillbaka. I ren panik har jag försökt intala mig själv att rynkorna troligtvis beror på svårt uttrokad hud så jag har återfuktat som en dåre vilket har resulterat i att min panna nu har djupa åldersrynkor och tonårspepplor.

Jag ser liksom ut som Gordon Ramsay. Med Améliefrisyr.

Mitt liv i den tysta vagnen.

En jobbig grej med att ha skolan som arbetsplats är när man glömmer saker på arbetsplatsen inför en långhelg eller ett lov. Man kan nämligen inte glida dit när man har tid, larma av, traska in och sedan hämta det man glömt. Det kvarglömda föremålet har liksom blivit inlåst av en nitisk vaktmästare bakom gallergrindar, 25 dörrar som måste låsas upp med 25 olika nycklar och eventuellt en eldsprutande drake någonstans mitt i det hela också, och så kommer det att förbli till på måndag morgon.

Så jag antar att min långhelg blir mobilfri.

A love injection to cure up my infection.

Har precis upptäckt fyra rynkor som närmast kan beskrivas som avgrundsdjupa i min panna. När hände detta? Jag har ju allt som oftast en lugg som döljer det här området så det var verkligen en chock när upptäckten gjordes. Nu kan jag inte tänka på något annat. Jag tänker nu ofta på att jag skulle vilja lägga tandpetare i rynkorna för att kontrollera om dom skulle ligga kvar. Lite som det där brösttestet med pennorna man fick lära sig att bekymra sig över när man var 14 år och fastbröstad ("om du lägger två pennor under bröstet och pennorna ramlar så har du hängbröst", man ba *klämmer fast en dassrulle*... *och ett paraply*).

Helt plötsligt känns nervförlamande giftinjicering som en naturlig del av framtiden. Obs. Det här kan även vara ett utslag av någon sorts annalkande ålderskris i samband med den stundande 28-årsdagen.

Tell me more, tell me more.

Saker man inte vill att två små tanter som sitter vid bordet bakom en på Mosebackes bruncbuffé ska prata om i cirka tjugo minuter:

hur den ena tanten börjat kaskadkräkas på en kryssningsbuffé och blivit rullad i rullstol till hytten av personalen eftersom hon inte kunde sluta kräkas och ja det förstår du det beror på att jag inte kan ääääta så mycket, jag kan inte det, nej du förstår att min mage klarar inte av det när jag äter buffé, då får jag ont i magen och börjar aaaalltid kräkas! *tar en runda till på brunchbuffén*

Snillen spekulerar.

Fråga mig verkligen inte varför, men jag sitter här i spiknyktert tillstånd klockan tjugo i tre på natten och YouTube:ar Svullos megahit För fet för ett fuck. I kommentarerna är det som vanligt rena rama war of the intellects och någon ställer frågan: "varför tog han självmord igenligen?" (sic!). Som svar kommer liksom analysernas analys, levererad av någon som uppenbarligen har stor insikt i självmordsproblematik:

Mådde dåligt vet inte varför han är ju sjukt rolig


Häpp!

Då känner man sig lite överflödig.

Elev 1: - "Johanna, hur gammal är du?"
Jag: - "27, snart 28".
Elev 1: - "Vaa? Bara 27? Gud vad liten du är!"
Elev 2: - "Skärp dig, det heter inte liten.
Elev 1: - "Va?"
Elev 2: - "Det heter fett ung".

Säger en hel del ändå.

Har nu tittat på sista avsnittet av Inför Eurovision Song Contest och min första spontana tanke när eftertexterna rullar över Marie Sernholdts själlosa wohooo:ande är "missade jag ett avsnitt av Färjan för det här?".

Fruktstund.

Jag har sällan skådat tacksammare ansikten än mina elevers när jag halade fram två påsar frukt under Elevens val i eftermiddags. Deras blodsockernivåer är i största sannolikhet nere någonstans i fotknölshöjd vid den tidpunkten på dagen och så ska de liksom sitta och fokusera i 60 minuter (minst). En omöjlig ekvation! Så idag gjorde jag som min kollega Spanskfröken brukar göra och styrde upp en fruktstund. Belönades snabbt med ett "alltså jag svär du är bästa lärarn". Bananer och äpplen. Det är alltså vad som krävs för att bli "bästa lärarn". Mysteriet är löst! Måste ringa Lärarhögskolan och tipsa om detta.

Konsumentupplysning.

Det är nu en gång för alla konstaterat att:
- Coca-Cola är godast på burk.
- Hallonsoda är godast på glasflaska.

Tack för mig.

Skona mig!

Fatta att Danmark skickar en låt skriven av Ronan Keating till ESC och att den framförs av en kille som bredbent juckar fram tonerna ur sin brutalt nermixade gitarr. Det är så provocerande uselt. Påminner mig om en konversation två elever emellan som jag avlyssnade för ett tag sedan. Elev 1 gillar emorock och elev 2 kände sig tvungen att kritisera detta på äkta besserwissrigt tonårsmanér.

Elev 2:-"Asså rockmusik suger verkligen. Jag fattar inte att du kan lyssna på rock. Det SUGER verkligen".
Elev 1:-"Näe, gör det ju INTE!"
Elev 2:-"Eller okej. Takida är bra. Det kan jag faktiskt erkänna".

Fröken ba *!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!*

Come to the dark side. We have cookies.

Känner mig djupt oroad över att jag är besviken på faktumet att min crush Jane Goldman envisas med att spela Alliance. Alliance! Kände likadant med Linna Johansson.

Vegetable state of mind.

Kommer hem och känner mig lite som en burksparris. Sladdrig, slö, vit. Liksom lealös på något sätt.

Språktanten svarar.

Imorse rasslade en kommentar på ett mycket gammalt inlägg in. Kommentaren lämnades av Anonym och till råga på allt valde Anonym att kommentera på gamla bloggplattformen. Eftersom kommentaren är en fråga ställd till mig så vill jag passa på att säga följande: om man har en fråga som man vill ha svar på så är det nog bäst att ställa den i ett inlägg lite mer aktuellt än april 2007. Helst också i ett inlägg på den bloggplattform som för stunden används.

Med detta sagt, låt oss komma till poängen. Pudelns kärna. Själva frågan. Detta är spörsmålet som dryftades i tidigare nämnda inlägg:

Johanna, vad betyder "häpp"?

Kära Anonym,
häpp kan på Skräphögslingo ha två betydelser. Den första som en sorts uppgiven förkortning av uttrycket "nähäpp". Lite snärtigare, lite mer kärnfullt. Den andra betydelsen, som kanske också är den i min vokabulär mest åsyftade, är ett cirkushäpp. Ett cirkushäpp är det "häpp" en cirkusartist kan tänkas utbrista när ett särdeles magnifikt trick har genomförts. Cirkushäppet används ofta som en sorts sarkasm av undertecknad. Exempel: *spenderar minutrar med att förklara något ingen egentligen bryr sig om* - häpp!

Oink oink!

Min förkylning är inne på åttonde dygnet och jag ser hur en del kollegor på allvar börjar tänka i termer som "svininfluensa" när de pratar med mig.

Kollega: -"Oj, vad du låter förkyld!"
Jag: -"Jag är förkyld".
Kollega: -"Men du låter verkligen...jätteförkyld..."
Jag: -"Jag är jätteförkyld".
Kollega: -"Mmm.."
Jag: -"OINK OINK NÖFF NÖFF"

Nej okej. Inget nöffande förekom i denna konversation, men det hade jag kanske kunnat bjuda på nu när jag tänker på det i efterhand. Påminner mig om ett barn som gick på det fritids jag jobbade på under några år. Han hade vissa.. tja, vad ska vi kalla det.. fixeringar. Han gillade till exempel krig. Och vapen. Problemet var bara att leksaksvapen var förbjudna på fritidset där jag jobbade. Han ägnade istället dagarna åt att rita krig, läsa om krig, bygga krigslandskap i sandlådan och andra normala aktiviteter man ägnar sig åt när man är 8 år. En dag hade han iallafall avancerat till den stora lådan med mycket små bondgårdsdjur i plast. Han verkade lite förvirrad först och ställde upp kossorna och hästarna i små formationer och tittade misstänksamt på dem. Han flyttade runt dem lite och lät dem prata med varandra. Jag såg honom från min plats i köket och undrade vad han skulle ta sig till härnäst. Skulle han kanske leka bondgård?

Nä. Han tog efter några sekunders funderande och småkonverserande bondgårdsdjuren emellan tag i en plastgris, höjde armen och vrålade maniskt:
-"MEN NU KOMMEJ JÄTTEGJISEN OCH NÖFFAJ NEJ HELA STÄLLET!"

Skrämmande? Ja. Kreativt? Ja. Ganska verklighetstroget också. Liksom, om en gris ska kriga - vad gör han då? Jo han"nöffar" såklart på ett mycket fientligt sätt "ner hela stället". Kanske ska kontra med det nästa gång någon misstänksamt tittar på mig när jag snyter mig. "Chill da pill, det är bara en vanlig förkylning, annars skulle jag redan nöffat ner hela stället".

Mvh, Det Kvinnliga Kollektivet.

Jo. Återkommer härmed till kommentarerna på Lena Sundströms krönika, som utlovat.
*åtnjuter det spontana jublet som utbröt i cyberspace*

En 36-årig Göteborgare hävdar i krönikans kommentarsfält föjande:

"En jämställd man som drar en barnvagn är det sexigaste som finns". Problemet är att unga pojkar kanske tror på dig när du säger så... Kvinnor _vill_ tycka det men eftersom de faktiskt inte gör det så påstår de detta desto ihärdigare. Låt mig gissa: du tyckte inte så fram tills du hade några barn under bältet och tycker nu att du gjort någon insikt om att detta är mycket bättre. För en tonåring så är valet brutalt och lätt: Bete dig som en klassisk man och få tjejer eller var en mjukis och få en massa trevliga tjejkompisar. Rätt förvirrande också eftersom media skriker ut att det är sexigare att vara på det sistnämnda sättet. Det är tydligen sexigare men tilldrar sig inget sex... eh... Med dina tjejkompisar kan du (om du är masochist) diskutera om vilka grisar dina kompisar som de knullar med är. Jaja, en förenkling, men det är väl en i raden i så fall och något ligger det i den.

För det första: jag visste inte att Oraklet i Delfi flyttat till Göteborg och nu ägnar sina dagar åt att kommentera på Aftonbladets krönikor.

Kul för dig, O du 36-årige man, att du känner att du kan uttala dig å samtliga kvinnors vägnar om vad vi egentligen tycker och tänker. Å Det Kvinnliga Kollektivets vägnar vill jag verkligen tacka dig för din skarpsinniga analys. Låt mig iträda rollen som orakel en stund och gissa att du trots det är typen som avfärdar jämställdhetsdiskussioner med att vägra ta på dig någon kollektiv mansskuld eftersom att du personligen inte kan dras över samma kam som resten av världens män.

För det andra: Låt oss tala lite om tonåringar. Jag har förstått att du gärna ser vuxna kvinnor som en enda stor råskinnstrånande organism vars dubbla signaler sätter käppar i hjulet för alla stackars lurade plyschpappor som håglöst drar sina barnvagnar längs sexlösa gator. Men de dubbla signalerna har du ju attributerat till att de är kvinnor som fött barn och därför nu promotar Pappan som sexsymbol. Innan vi får barn är vi alltså öppna med att vi föredrar schauvinistiska män? Menar du då att tonårspojkar hamnar i kläm mellan två vitt skilda ideal? Dels de jämnåriga tjejernas suktande efter bad boys, dels vuxna kvinnors (i alla fall utåt sett) vurmande för det du kallar "mjukisar"? Oh woe is you! Vad jobbigt det måste vara när samhället sänder dubbla signaler till en! Det skulle typ vara som om.. som om.. ja, det skulle typ vara som om folk dels kräver att man är sexuellt tillgänglig vid alla tänkbara tillfällen, dels kräver att man är klädsamt kysk och inte bara bjuder ut sig hur som helst! Helt sjukt! Tur att man slipper det liksom, kunde ju ha förstört en för all framtid.

Slutligen: Den här kommentaren fullkomligt ryker av snyftretorik som i vanligt fall brukar formuleras "buhu, tjejer säger att dom gillar snälla killar men när man är snäll så blir man bara dumpad för någon jävla idiot som behandlar tjejer som skit". Skärp dig för fan! Om vi ska prata om kvinnor som kollektiv, och då antar jag att vi uteslutande talar om kvinnor som engagerar sig i heterosexuella relationer eftersom kvinnor som har samkönade förhållanden av någon mystisk anledning alltid utelämnas ur diskussionen, så vill jag här ta tillfället i akt och säga följande: jag känner många kvinnor som är attraherade av och har kärleksrelationer med män. Av dessa kvinnor kan jag inte på rak arm komma på en enda som alltid och uteslutande ditchar snälla killar till förmån för killar som behandlar dom som skit. Jag känner många tjejer som har haft och har relationer med killar som behandlar dom som skit. De flesta av dessa tjejer tror inte att de har varit eller är värda bättre än så. De har heller inte direkt haft ett gäng välkammade rekosnubbar som står på kö runt hörnet och artigt väntar på sin tur. De har, precis som väldigt många andra tjejer och killar, tagit det som står dem till buds och försökt göra det bästa av situationen.

Jag vet inte vad du lever i för jävla Yin&Yang-värld där varenda heterotjej alltid kan välja mellan en snäll mjukis och en taskig machosnubbe - men en sak kan jag säga: Det Kvinnliga Kollektivet tänder inte på ojämställda killar som skickar in oss i köket med en hurring. Vi avfärdar heller inte per automatik schyssta killar som försöker styra upp jämställdheten som osexiga träskallar. Men många av oss, och det här gäller hetero som homo - man som kvinna, tänder på personer som utstrålar att de är trygga med sig själva och i sig själva. Och en pappa som spenderar tid med sitt barn oavsett vilka signaler samhället skickar till honom har ungefär 1000 gånger mer av den varan än nån liten tönt som sitter och känner sig såpass förfördelad i parningsritualernas lotteri att han försöker ikläda sina misogyna åsikter i någon sorts sanningssägartrikåer.

Kom igen Lena!

Via Annika Marklund hittade jag Lena Sundströms maffiga krönika och den gjorde liksom min morgon.

Jag försöker som vanligt att undvika att scrolla ner till trollen som kommenterat krönikan men råkade se någon stackare som sett det som sitt uppdrag att upplysa Lena om att hon inte vet vad hon tycker om (som av en slump vet istället lille trollet det). Känner mig nödgad att återkomma till denna kommentar som rör "faktumet" att kvinnor inte alls tycker att män med barnvagnar (= pappor som tar ansvar) är heta. Ska bara jobba och dagdrömma klart om Jarvis först.

Till Paris, till Paris, ska jag rida på en gris.

Stoppa pressarna!

Istället för Bafucin: glass.

Jag tröstar mitt sjuka jag med glass på löpande band. Inte löpande band som i "åh jag tog en glass för två timmar sedan, jag tar nog lite glass till nu, tihi". Utan mer som i *gompf gompf* följt av ett "ÅKAJ DET VA DEN SANDWICHEN NU JÄVLAR GÅR JAG UT TILL KÖKET OCH TAR MIG EN TILL". Och så kommer det sig att man har varit hemma i cirka 15 minuter och redan ätit två glassar.

The intricate art of nässpray.

Gud vad avancerat det är att få till en vettig nässprayanvändning. Jag tänker på det varje gång jag är förkyld. Först har man själva tajmingen att oroa sig för. Om man inte ska fucka upp slemhinnorna helt har man ju bara tre sprut per dygn på sig. Ett av spruten (detta inlägg, ett under av double entendres) måste man ju spara till läggdags, annars går det inte att sova. De andra måste man sedan tajma med till exempel matintag för att ens ha en sportslig chans att känna någon som helst smak. Hujeda mig.

Men det där är ju bara formaliteter egentligen. Det riktiga finliret kommer ju i själva sprutandet. Först måste man testspraya i luften för att kolla att det lilla livet är piggt och redo. Sedan ska man föra in sprayen lagom långt i näsborren. Inte för långt upp i näsborren, för då bara studsar vätskan mot näsväggen och rinner ut igen. Inte för lång ut i näsborren, för då når inte vätskan de delar som är mest svullna. Och har man lyckats placera nässprayen rätt, då har man det ultimata hindret kvar. På något sätt måste man ju spraya och sen bara inte göra en enda move med slemhinnorna. För om man snörvlar till lite för tidigt så åker ju allt spray rakt igenom näshålan och ner i halsen! Har man då placerat sprayen lite för långt ut... ja men då är det ju kört. Dessutom löser ju nässprayen upp det befintliga snoret och man känner ett akut behov av att snyta sig. Men icke. Det är bara att vänta. Annars snyter man ju ut all spray.
Ponera då att man tajmat bra, man har hittat en bra position med sprayen i näsan och man har undvikit att svälja första spraydoseringen. Man känner en viss tillfredsställelse. Man vet vad man håller på med. Man kan sig nässpray. Då kan man ju ge sig fan på att manövern i andra näsborren misslyckas. Positionen är förvisso oklanderlig, men av någon anledning så failar själva sprayandet. Det blir någon slags halvdant litet sprutt (ej ens ett sprut) och man står där snopet och undrar för sig själv om man ska våga göra om 'att. "Om jag gör't igen, tänk om jag blir såndär nässprayjunkie då", kanske man tänker för sig själv.

Det var någon komiker någon gång som sade att så fort människor ställde sig i duschen så förvandlades de till kassaskåpstjuvar, illustrerat med en liten pantomim som visade hur han frenetiskt skruvade fram och tillbaka på varmt/kallt för att hitta en temperatur som varken var skållhet eller iskall. Jag undrar om det inte krävs mer skills för att manövrera en jävla nässpray.

Det snurrar i min skalle.

Jag är sjuk igen, vilket kanske förklarar senaste veckans trötthet. Försöker kurera mig meddelst fördragna gardiner, vitlökspapardelle och glass. Har tyvärr inte tid att sjukskriva mig, så på något vis måste jag släpa mig till jobbet och styra upp en massa utbildning imorgon.

Skitliv.

Drapa på ingång.

Jag har så mycket att säga men jag är så förbannat trött hela tiden att jag aldrig orkar formulera mig. Det här kommer sluta med broccolishots och medlemskap på S.A.T.S, jag känner det på mig.

Correction: det här kommer sluta med broccolishots och medlemskap på S.A.T.S följt av en festpåse chips, en BiB och ett dåligt samvete över att betala 500 spänn i månaden för att bära omkring ett oanvänt plastkort i pluskan. Får jag förresten bara ta tillfället i akt och föreslå att någon tillverkar ett astungt medlemskort så man liksom får träning av att bara bära omkring kortet hela tiden? Tack på förhand!

Alla Natis små korvusar på OH.

Det är ju inte för inte man är moderna bloggfröken med hela svenska folket. Imorgon ska jag undervisa mina åttor i lite hederlig språkfelsidentifiering med hjälp av utdrag från två kända svenska bloggerskors alster.

Själv fortsätter jag neka när eleverna frågar om jag bloggar. Nekandet åtföljs av ymnigt svettande, en flackande blick och en impuls att krama den frågande eleven hårt om armen och väsa "vaddå? vad har du läst? vad vet du? vad har du sett?".

Jag har problem med Wipeout på Femman. Inte för att jag är emot förnedrings-tv, jag älskar ju förnedrings-tv as much as the next Japanese person, utan för att deltagarna är så jävla osympatiska.

I klassiska program som till exempel Takeshi's Castle gillar man deltagarna. Eller, man har ingen vidare relation till dem. De är liksom glada och peppade och gör tummarna upp och sen hoppar dom glatt

Romantik bland rödvinssåser och ryggbiffar för 120 spänn.

Precis när jag trodde att danska realityserien Unga mödrar inte kunde bli trashigare så beslutar sig en av de unga mödrarnas pojkvänner för att fria under en middag på Jensens Bøfhus. Åh herre.

Dessutom en stilla undran:

står vi som samhällsmedborgare och medmänniskor verkligen ut med att Måns Semleröv döpt sin nya skiva till MZW?

Jag gör som männen och skyller mitt obalanserade sinnelag på mensen.

Allt jag vill lyssna på just nu är liksom She's like the wind med Patrick Swayze.

Jag pratar lite om barndomsminnen men ville egentligen bara tuta i genustrumpeten apropå Gladys Knight.

Topp 10 Bond Themes på Vh1. På första platsen ligger såklart asgrymma Gladys Knight med sitt ultimate anthem License to Kill. Jag kommer ihåg att min barndomsbästis Nadja envist sjöng "got a wife and two kids, and you know I'm going straight for your car" när vi lyssnade på den. Vi var faktiskt ganska små, typ 8, och jag hade köpt en cd med det tveksamma namnet Hits II där den här låten återfanns. Den och Too much med Bros. Ja, det var inte bara två hits på skivan alltså men det är dom två låtarna jag kommer ihåg. Jag tror den kostade runt 60 kronor på en stormarknad i närheten av Olofström i Blekinge. Cd-spelare hemma var inte så vanligt då så jag fick vänta tills jag kom hem med att lyssna på skivan. Kommer ihåg att jag satt och tittade på omslaget och försökte utvärdera på förhand vilka som skulle vara de bästa låtarna. Jo! Simply Red var med på skivan också. If you don't know me by now, jag tyckte den var skitbra.

Men det jag skulle komma fram till var att Gladys Knights video till License to kill är så himla genustrumpet! Jag vet inte hur stora Bondlåtsvideokonnässörer ni är, men jag kan meddela att när det är en kille som sjunger Bondlåten så går videon ut på att han får leka James Bond och när det är en tjej som sjunger Bondlåten så går videon ut på, ja den kan gå ut på vad som helst, bara tjejen ser ut som en Bondbrud. Men Gladys, hon har på sig en Bondsmoking med fluga och spatserar iskallt omkring bland en massa hotta Bondbrudar och ba *glass-glassiiiigt*.

Och så en het karl i läder på det.

Tv4 Guld har den goda smaken att visa Elvis Comeback Special. Så nu tuggar jag frenetiskt på en skumbanan och stirrar på Elvis perfekta Elvisfrisyr och hans mycket te

Jag hamrar, jag spikar, jag bygger en biiiil..

Nu har vi tapetserat och snickrat i dagarna trenne. Jag vaknar på morgonen och känner mig som om jag sprungit ett maraton dagen innan. Min kropp = inte helt nöjd med situationen och Shaun hasar omkring som en annan Quasimodo.

Vi ligger nu utslagna på varsin del av soffan med ett krampaktigt tag om varsitt glittrigt påskägg och glider sakta men säkert in i en sliskig sockerkoma. Lovar här och nu att mina resterande lovdagar ska ägnas åt spånken och WoW.

(B)log lady, pt 2.

Terrorn fortsätter. Idag dök den plötsligt upp 25 meter närmare huset.

FYI:

Ska ägna dagen åt att tapetsera en vägg. Mönsterpassning är nödvändig. Eventuellt har vi slagit ihjäl varandra runt tretiden.

One-eyed monster, som det heter på engelska ja.

Hörrni, när ska någon ta bladet från munnen och diskutera det faktum att en av huvudrollerna i senaste DreamWorksrullen tydligen är en blå snopp? Det kan väl inte ha undgått någon? Han stirrar ju ner på en vid varenda tunnelbanestation och busshållplats med sitt röda öga och sina megapeppade v-tecken.

Släpp snopparne loss, det är vår!

Dagens tanke.

Vaknar med något som omisskänligen måste vara mensvärk och undrar hur det ens är möjligt.

Som en god vän till mig en gång sa: Man vet att tiden går fort när man vaknar upp på morgonen och tänker "Va? Mens igen?"

(B)log lady.

Saker man inte vill hitta utanför huset när man ser om Twin Peaks:

Påskzigenaren knackar på.

[Ica-reklamen där en av killarna blir inlåst i kylrummet och ser ut som en påskkärring går på tv]

Shaun: -"Is he supposed to be one of them Easter gypsies?"
Johanna: -"Easter witch Shaun, Easter witch. Not gypsie. Witch".
Shaun: -"Oh. Right. That could well be a gypsy though!"
Johanna: -"Why would little children dress up as gypsies and go door to door asking for sweets? That's absurd! Whoever heard of The Easter Gypsy?"
Shaun: -"Honestly, I don't really see much difference."

Det är Hounds of Love-väder!

Han är både stark och kan bugga!

Jo jag blir faktiskt lite upprörd över resultatet i Let's Dance. Och då bryr jag mig ändå inte särskilt mycket om Let's Dance, det ska erkännas.

Jag har ingenting emot världens starkaste man (som han hela tiden kallas, som om vi tittare för en sekund skulle glömma att den tre meter långa och 150 kg tunga mannen är något annat än just det). Det är ju jättekul att han fick släppa lös och vara lite "fjollig" (his words, not mine) och lära sig bugga till frugans stora glädje. Toppen!

Men känns det inte väldigt typiskt alla Ringa-In-Och-Rösta-program att just han vinner? Är det inte samma krafter som ligger bakom den här vinsten som när till exempel Paul Potts framröstades till vinnare av brittiska Talang? Jag har skrivit om det förut, och jag har svårt att se någon annan förklaring. Folk gillar att världens starkaste man lär sig att dansa, för det är inget han förväntas kunna. Då röstar man hellre på det än på Laila Bagge, för att hon kan lära sig att dansa kommer inte som en överraskning för någon. Snygga tjejer ska kunna dansa, så är det ju bara. Jag är knappast först i världen att kommentera publikens toleransnivå för de kvinnliga deltagarnas danskunskaper jämfört med den för de manligas dito, så vi behöver kanske inte gå närmare in på det va?

John kommenterade i inlägget under att humor och självdistansen hos Magnus självklart prioriterades före Lailas pretentiösa inställning, men för mig är det en självklarhet att man röstar på den bäste dansaren i en danstävling. Jag fattar att folk säkert röstar på den person de gillar bäst, snarare än vem som har skarpast tåteknik - men liksom allvarligt talat. Hade man gillat Magnus så jävla mycket om han inte hade varit en skitstor snubbe som helt plötsligt ska trippa runt i trikåer på högklackade dansskor till alla tittares skadeglada förtjusning? Det är ju fördomarna som omger hans deltagande som utgör förutsättningarna för hans vinst. Han behöver inte kunna dansa bra för att vinna en danstävling, han behöver bara spela på sin storlek och gå fram och tillbaka över dansgolvet och kicka fram och tillbaka, till höger och vänster och hoppsa i takt till musiken. Och hemma sitter vi allihopa och tindrar och tycker att är det inte fantaaaastiskt att han som är så stoooor kan hoppsa sådär i takt till musiken? Det är lite Anna Book-syndromet. Det var ju ingen som i diskussioner sa att "åh vad hon är duktig", utan det var alltid "åh vad hon är duktig - hon som är så stor". Liksom doh! Ja, tjockisar kan dansa. Ja, det är möjligt att lyfta en bil och lära sig att dansa tango. Och nej, jag tycker inte att ett skojigt Baloo-nummer och en hyfsad bugg är skäl nog för en vinst i Let's Dance.

Årets klipphängare:

Jag är faktiskt lite upprörd över resultatet i gårdagens Let's Dance.

Jag ska bara handla en handväska, hämta en dator och gå på bröllopsfest. Sedan återkommer jag i ämnet.

Midnattsquiz!

Mot bakgrunden av ett sms som lyder: Dö we have chock ö låte?, hur många öl har min sambo druckit?

Ramsay's kitchen nightmares.

Jag älskar det jävla programmet. Fullkomligt älskar det. Men varför o varför är säsongerna när Gordon härjar runt i amerikanska kök så märkligt ändrade rent dramaturgiskt jämfört med säsongerna i brittiska kök? 

Det jag främst tänker på är bakgrundsmusiken. Amerikanska säsongerna har något sorts evigt pågående  violinspelande Grinchen-soundtrack som ska få oss tittare att förstå att nu är det lugnt (glad Disney-barock), men nu trappas konflikten upp ( Disney-barock i moll) och nu är det fara på färde (Disneyversion av I Bergakungens Sal).

Problemet är bara att det är Gordon Ramsay vi pratar om här. Jag behöver ingen jävla Humlans Flykt i bakgrunden för att förstå att det är fara på färde när Gordon med eftertryck gormar "oi you fakkin' panini head!!" till den odugliga kocken som serverar rutten kyckling på paninibröd till sina gäster. Jag är fullt kapabel att förstå det själv, och för en gångs skull har det inte att göra med mitt oerhörda intellekt. Även den mest ivrigt banjospelande hillbilly förstår att det är fara på färde när Gordon Ramsay vrålar "this is a Valentine fucking massacre - it's a disgraaace!!!!" och sedan beordrar restaurangen att stänga ner mitt under servering. Vi förstår det så chilla med the mood music, för guds skull! 

Värst är ändå när de lägger till Omen-körer, för det vet ju alla att ingen utskällning är begriplig utan ett konstant åttastämmigt "baaaa baaaa" i bakgrunden.

Allvarligt talat så irriterar bakgrundsmusiken mig så till den milda grad att programmet nästintill blivit otittbart. Inga störiga kockar och mögliga kylar i världen kan kompensera övergreppet på mina öron och på min sinnesfrid som jag utsätts för varje gång jag hoppfullt zappar över till Gordons heta översittartimme och möts av soundtracket som Gud glömde.

What it was like to sleep with you.

Får liksom ett sms från Shaun som sitter och okynnes-afterworkar på världens minsta krog Indigo där det står "Wannadies singer AND MOTO BOY in indigo".

Jo men själv står jag och tvättar trosor i handfatet så skål på den då!

Glamorama.

Jag känner mig så jävla ofab just nu. Hostar som hade jag lungpesten och festar till torsdagkvällen med Brämhultsjuice och Vicks Fruity Fresh. Lägenheten ser ut som satans rövhål och jag med för den delen. Måtte eleverna ha saknat mig imorrn när jag släpar mig till arbetsplatsen och undervisar med min avgrundsstämma. Annars blir det fan satslära i flera veckor framöver.

Mer sjukgnäll.

Okej, det känns ogint att gnälla på Spotify, speciellt när jag inte betalar ett öre för kalaset. Men allvarligt, är det inte lite irriterande när en hel skivas låtar är feldöpta?

Här tänkte jag sakta tillfriskna till Freddie Wadlings Jag är monstret och så upptäcker jag att minst fyra av låtarna är fel. Alltså alla låtarna som ska vara med är med, de bara heter fel sak i låtlistan. Låten Jag är monstret får jag lyssna på om jag spelar upp Tjuven (Ligger i säcken för bytet) till exempel, och jag kan inte låta bli att tycka att det är döirriterande. Va? Det är det väl?

För varje gnäll - ett steg närmare tillfrisknad.

Jag kan inte låta bli att tjura över faktumet att jag trots min sjukskrivning förväntas förbereda lektioner till min vikarie. Jag gör alltså det här hemma. Obetalt. För att kunna vara sjuk. Är inte det lite bakvänt?

Kräks. Bokstavligt och bildligt talat.

Saker man inte behöver när man ligger hemma med magvirus:

- ett samtal från arga tanten på skolexpeditionen som skäller ut en för att man inte har färdigställt en vikariepärm.

 

Vad man vill säga till arga tanten på skolexpeditionen som skäller ut en för att man inte har färdigställt en vikariepärm när man ligger hemma med magvirus:

Vikariepärm? VIKARIEPÄRM? Ni gav mig access till mina egna klasslistor för några veckor sedan eftersom ni hade missat att ge mig de befogenheterna på skolwebben! Kul att det här med att sköta sitt jobb är ett ömsesidigt krav. Hur i helvete kan ni ställa krav på att jag ska sammanställa en pärm med aktiviteter och planeringar till mina eventuella vikarier när ni inte ens kan bistå mig med en jävla PÄRM? (obs obs detta sades till arga tanten varpå hon gormar om att det minsann ligger pärmar överallt, eeeh men okej galna tanten det var därför jag efter en månads pärmsafari var tvungen att köpa en själv???!?!?!?!?!?!?!?!) Just nu jobbar jag minst 45 timmar i veckan för att hinna med planeringar och konferenser och bedömningsunderlag (= minimumnivå för att jag ska kunna sköta mitt jobb) - en vikariepärm ligger inte på min topp 10-lista över saker jag måste göra! Kanske hade jag kunnat skippa tvåtimmarskonferensen om nästa års budget (som inte berör mig som har ett terminsvik) eller de 4 konferenser om de lokala kursplanerna (som inte heller berör mig som har ett terminsvik) OCH DÅ KUNNAT SAMMANSTÄLLA DIN JÄVLA KUKVIKARIEPÄRM!! 

Åh gud vad jag hatar människor som liksom är arga på default och som alla bara tassar runt och tycker att hehehe ja hon är ju som hon är, härligt rivig! Hon är inte härligt rivig, hon är fan psykopat! Hon låter arg till och med när hon är glad och tycker att hon kan tilltala folk på vilket jävla sätt som helst. Den enda hon tilltalar på ett acceptabelt sätt? Rektorn, såklart.

Sångfågel.

Låtar jag sjöng på karaoke igår:

Symfonin - Loa Falkman

Heartbreaker - Pat Benatar

Did I tell you - Jerry Williams

Jojo. Nu ska jag lämpligt nog på dop. Kan behöva en lätt exorcism efter den karaoketrion, men jag vet inte om protestantiska präster kan erbjuda det.

Hetapappan.se

Stog med mitt huvudvärkshuvud i den uppåtgående rulltrappan vid Mariatorget. Stirrade som vanligt på människorna som åkte neråt och fastnade med blicken på en gullig unge. Typ 12. Liten kille med långt hår och en kaka lika stor som hans huvud som han nöjt mumsade på. Bakom honom stog gulliga lillkillens pappa och jag bara "hell-ooooo heta pappan". Pappan med sitt stora leende, sitt gråsprängda dandyhår och tredelad tweedkostym. Jag med min resårlösa stickade mössa nerdragen över pannan, vinterbleka hud och allmännt sura utseende. Pappan log. Jag swoonade. Rulltrapporna drog åt varsitt håll. Pappan ler mot världen och jag ler inombords men ser antagligen ut som en förbannad anemisk gris i noppig halsduk.

Det är då jag inser att pappan är Björn Kjellman. "Älskar du livet så lev det med mig", ville jag ropa. Eventuellt ville jag vända mig om och springa mot strömmen och.. ja, sedan är det hela lite oklart. Vet inte riktigt vad jag skulle göra sedan. Antagligen bara surt klampa efter Heta Pappan och Gulliga Lillkillen för att senare avvika (antagligen i samma ögonblick som de möter upp Svincoola Mamman).

Jag

Ibland vill jag bara krama alla som bemödar sig med att fylla Wikipedia med mer eller mindre korrekt information. Saxat ur artikeln om Leet Speak (leetspeek) på svenska Wiki:

 

Vanligtvis byts en del bokstäver ut mot siffror: O=0, I/L=1, R=2, E=3, A=4, S=5, G=6, T=7, B=8,. Ex. "i pwn u 14m3 n00b. f342 m3 45 i kick j02 455!1!!!!1111!", renskrivet "I pwnz j00, laym nub. Fear me as i kick your arse", vilket på ren svenska betyder att "Jag äger dig din töntiga nybörjare, frukta mig medan jag sparkar din röv!".

Det skulle jag ha sagt till min sjua som för någon vecka sedan hävdade att han kunde "ta mig" när som helst i engelskaskillz.

Skräphögen löser världssvälten.

Allllltsåååååå påven! Vad är det för fel på gubbjäveln (hoppas inte Paolo Roberto sitter hemma och typ katolikgooglar nu)?!?!

Nä okej, att dela ut kondomer kommer inte att hejda spridningen av AIDS, tvärtom så säger påven att kondomer kommer främja spridningen av AIDS. Vad vi behöver enligt påveskrället är istället en humanisering av sexualiteten.  Asbra analys - verkligen bra jobbat påven. Problemlösning när den är som bäst! När vi ändå är inne på jävligt kvalificerade uttalanden så vill jag passa på att meddela att mat inte hejdar svält, tvärtom så kan mat bidra till mer svält. Vi behöver inte mat och rent vatten till svältoffer, vad vi behöver är en humanisering av hunger, okej?

Ursäkta,

men kan någon vara så jävla vänlig att förklara för mig varför i HELVETE jag fick för mig att ge mig ut och JOGGA när jag kom hem efter jobbet? Mina lårmuskler, eller ja.. "muskler".., har typ grinat i flera timmar nu och hävdar att the only cure is more cowbell.

Det är vårsolens fel. Horsol! Aj! Cowbell!

När man förvandlas till sina föräldrar.

Ni vet hur det är. En dag så bara "blaaaarf" säger man något och i samma sekund som orden lämnar munnen så hör man att nu jävlar lät jag precis som min mamma eller pappa. Jag har personligen inte så mycket problem med det här, jag är nämligen välsignad med två mycket vettiga och på alla vis av mig älskade föräldrar. Men ändå. Jag känner liksom att "näe, har jag kommit dithän i livet att det här är vad som definierar mina vardagsproblem?". Jag menar, när mina päron gav uttryck för de här känslorna så var de ändå supervuxna och hade barn! Jag har inga barn! Men samma problem! Not ok!

Jag kommer ihåg att pappa ibland lackade och ba "nu är jag trött på att komma på vad vi ska äta till middag varje dag! Det är asjobbigt! Kom på nåt duuuuuu!" och jag himlade med ögonen och suckade tonårsindignerat om att hallå please jag är liksom baaaaaarn, orka komma på sånt?!

Och nu sitter jag här på soffan och har ett sant pappa-moment: jag är trött på att komma på vad jag/vi ska äta till middag varje dag! Det är asjobbigt! Kom på nåt duuuuuu! Så skulle jag vilja säga till ett tonårsbarn. Men jag har ju då som sagt inget tonårsbarn. Jag har visserligen en sambo men han är sjuk på nivån att han funderar på att äta soppa meddelst sugrör till middag.

Soppa med sugrör. This is not how I imagined life to be.

Hur gör man nu igen?

Nu har lilla datorn kommit hem från doktorn. Frisk och kry, än så länge - förhoppningsvis håller det i sig. Man vet ju aldrig i såna här influensatider.

Ps.

Moto Boy sjunger Perrans Hero i pausen på Melodifestivalsfinalen. Bra eller dåligt? Jag säger: bråligt.

Bra för att det såklart kommer vara alldeles fantastiskt. Dåligt för att jag är en självisk person som inte vill dela med mig av mina gullegrizar till pöbeln (som ändå inte kan lokalisera briljans om man så kör upp en GPS i röven på dom). Sån är jag. Härligt öppen och generös.

Skolbloggandet tar tamejfan aldrig slut!

Några beundransvärda individer på denna skola har gjort sig besväret att lära eleverna att spela instrument och fått dem att bilda egna små rockband. Okej, det låter ju toppen på alla sätt och vis - om det inte vore för att replokalen de harvar sina rockklassiker i ligger precis under språklärarnas arbetsrum.

Det betyder att jag i tid och otid får sitta och lyssna på elever som övar om och om igen på till exempel Seven Nation Army. I typ en timme eller så. Om och om igen. Riffet. Neeeow-neow-new-new-new-neow-neeeeow. Det fanns en period på några veckor då jag trodde att jag skulle utveckla ett eget par svartröda gycklarbyxor av bara farten. Jag satt här på min kammare och bara "hallå, är inte jag ihop med Reneé Zellwegger? Eller vänta, är jag gift med min syster? Är hon ens min syster?".

Idag har jag haft den stora äran att i 90 minuter rätta uppsatser till tonerna av Keep on rocking in the free world. Eller ja, till inledningen av Keep on rocking in the free world.  I 90 minuter. Inledningen. Keep on rocking in the motherfucking free world. I 90 minuter!

Men jag ser det från den ljusa sidan, hittills under veckan har jag suttit här och jobbat till några envisa elevers försök att spela Metallicas Enter Sandman. Har gått sådär kan jag meddela, utan att ens ha satt min fot i replokalen. Åh gudars, i just denna sekund när jag skriver det här har ungjävlarna satt igång med Seven Nation Army igen. Nu är det trumsolo! Nu får det vara nog! Måste. Hem.

Jo förresten.

Vet ni, en av mina nior som har IG i svenska, hon skrev VG på läsförståelsen i nationella provet. VG! Jag blev så stolt när jag rättade, ni anar inte. Hon är inte dålig på svenska eller korkad på något sätt. Däremot är det en vital del av hennes image som väldigt snygg högstadietjej att bara fnittra när hennes klasskamrater kallar henne för bimbo. Hon är ett sådant textboksexempel på frasen "självuppfyllande profetia" och på hela klyschan om tjejen som inte tillåts/tillåter sig själv att vara både het och pluggis.

Jag har peppat henne som en dåre och ba "skärp dig, jag vet att du kan. Du har chans på G i svenska så sumpa inte den här terminen nu", och hon har svalt med hull och hår och jobbat häcken av sig på alla lektioner. Så skriver hon VG och det är dags för eleverna att komma ut till mig en och en i korridoren och få reda på sitt resultat. Hon är dönervös och när hon kommer ut till mig ser hon ut som om hon ska spy och så säger hon:

-"Alltså bara säg, klarade jag G?"
-"Hm. Kändes det som om du klarade G?"
-"Jag vet inte. Nej. Inte egentligen. Men jag hoppas", säger hon och tittar på mig med ledsna hundvalpsögon.
-"Okej. Då kan jag berätta att du fick ett klockrent VG", svarar jag och väntar på reaktion.

Sedan infann sig ett äkta [cue epic music]-moment och hon började nästan gråta och sen flög hon på mig och bara kramade och kramade.

Ba okej hej I love my job.

Noterat.

Nu när jag sitter här på jobbet vid en förhatlig PC och använder det än mer förhatliga Internet Explorer så ser jag att min lilla header ser helt störd ut i Explorer. Men ååh! Kolla inte på den här bloggen i Explorer, okej? Kolla på den i Firefox eller till och med Safari om du är old school-äpple. Vad som helst men inte Explorer, hör du?

Jaha, nej men om man skulle lämna arbetsplatsen då. Slutade ändå för 33 minuter sedan.

Note to self:

Bildgoogla inte dödsmasker precis innan läggdags.



hej hej Gustav lelle

Och jag som suger på att baka.

Kommer ni ihåg det här?

Nu får jag äta upp mina ord. Eller rättare sagt, de kommer få äta upp mina ord, bokstavligt talat.

Känner mig som en stolt kycklingmamma.

Ja hej och välkomna då.

Nu bor jag här. Det kommer bli toppen ska ni se. Mixtrar glatt och amatörmässigt med inställningar, lite som man ibland måste göra med kuddar och filtar för att hitta bästa positionen i soffan ni vet. Snart kommer vi ha det så bekvämt alltså. Ni kommer aldrig vilja resa er. Kanske bara för att gå på toa. Men bara kanske. För så bekvämt kommer det bli. Så bekvämt att man bara vill ligga kvar i soffan och njuta av mjukheten, fluffet och kisset.

Skräphögen flyttar ut.

Skräphögen återfinns nu här. Snälla lova att ni följer med? Uppdatera er RSS, era bokmärken och länkar och vad fan ni nu har - gör vad som krävs för om ni var ett hav vore jag ett regn, om ni var himmelen skulle jag ha vingar... (ni kan resten, om inte: googla niclas strömstedt lyrics).

Okej, men hej så länge då. Ses där borta. Här uppdateras inte mer.

När postironin slår tillbaka.

Så Victor ska flytta till New York. Hans WoW-konto är visserligen användbart vart i helvete han än befinner sig, men vi kände ändå att en sista guildöl vore på sin plats. En guildöl är för den oinsatte alltså ett tillfälle där vi som är med i samma WoW-guild* träffas och dricker öl. Visserligen känner folk varandra även utanför guildet, så att säga, det är inte så att vi träffas med namnskyltar. Men ja, faktum kvarstår att informationskanalen som öltillställningen utannonserades i var guildchatten.

När jag och Victor sitter och pratar om att föreslå denna öl så kom vi av någon dunkel anledning fram till att vore det inte jeteroligt att dricka ölen på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan? Det är väl ändå vad alla människor i vår övriga omgivning som hör ordet "guildöl" förväntar sig? Ska vi inte bara embracea och liksom försöka se det härligt saftigt geekiga i situationen? Jo. Vi tyckte det.

Så vi övertalade vårt ölsällskap om det förnämliga i att dricka öl ur lerkrus och infann oss på angiven plats igårkväll.

Man kan väl säga att stället är allt man tror att en medeltidskrog ska vara. Vi var alla livrädda för att det skulle dyka upp gycklare och hällde i oss Wisby färsköl för att dämpa denna vår gycklarångest. Bartendern hade en maffig läderpung, nissen hade en bäbismössa i lin och ett stort killgäng blev handfast utkastade av den store skäggige bartendern efter att ha ägnat en dryg timme åt att bröla huliganramsor inspirerade av Borkarövarna (kl. 21.20..). Innan någon i sällskapet hade gjort det första toalettbesöket och kunde konstatera motsatsen funderade vi på om toaletten kanske enbart bestog av en planka att sitta på och en pinne att torka sig med. Det var på den nivån, ja.

Under hela kvällen såg jag bara 10 andra tjejer. Vårt sällskap ökade alltså kvoten kvinnor med cirka 100 %. Det här är inte en jätteovanlig situation, det händer även ibland när man beslutar sig för att delta i musikquiz på olika barer. Men det är alltid lika fascinerande! Hur jävlig jag än ser ut så vet jag till exempel nu att om det skiter sig med Shaun så kan jag med största sannolikhet rulla ner för trapporna på Sjätte Tunnan och gå hem med sällskap. Granted, sällskapet kommer antagligen ha Iron Maidens hela diskografi i bokhyllan och replikor av medeltida yxor på väggarna, men beggars can't be choosers som det ju heter.








* Ett guild är alltså som ett lag. Kan man säga.

När postironin slår tillbaka.

Så Victor ska flytta till New York. Hans WoW-konto är visserligen användbart vart i helvete han än befinner sig, men vi kände ändå att en sista guildöl vore på sin plats. En guildöl är för den oinsatte alltså ett tillfälle där vi som är med i samma WoW-guild* träffas och dricker öl. Visserligen känner folk varandra även utanför guildet, så att säga, det är inte så att vi träffas med namnskyltar. Men ja, faktum kvarstår att informationskanalen som öltillställningen utannonserades i var guildchatten.

När jag och Victor sitter och pratar om att föreslå denna öl så kom vi av någon dunkel anledning fram till att vore det inte jeteroligt att dricka ölen på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan? Det är väl ändå vad alla människor i vår övriga omgivning som hör ordet "guildöl" förväntar sig? Ska vi inte bara embracea och liksom försöka se det härligt saftigt geekiga i situationen? Jo. Vi tyckte det.

Så vi övertalade vårt ölsällskap om det förnämliga i att dricka öl ur lerkrus och infann oss på angiven plats igårkväll.

Man kan väl säga att stället är allt man tror att en medeltidskrog ska vara. Vi var alla livrädda för att det skulle dyka upp gycklare och hällde i oss Wisby färsköl för att dämpa denna vår gycklarångest. Bartendern hade en maffig läderpung, nissen hade en bäbismössa i lin och ett stort killgäng blev handfast utkastade av den store skäggige bartendern efter att ha ägnat en dryg timme åt att bröla huliganramsor inspirerade av Borkarövarna (kl. 21.20..). Innan någon i sällskapet hade gjort det första toalettbesöket och kunde konstatera motsatsen funderade vi på om toaletten kanske enbart bestog av en planka att sitta på och en pinne att torka sig med. Det var på den nivån, ja.

Under hela kvällen såg jag bara 10 andra tjejer. Vårt sällskap ökade alltså kvoten kvinnor med cirka 100 %. Det här är inte en jätteovanlig situation, det händer även ibland när man beslutar sig för att delta i musikquiz på olika barer. Men det är alltid lika fascinerande! Hur jävlig jag än ser ut så vet jag till exempel nu att om det skiter sig med Shaun så kan jag med största sannolikhet rulla ner för trapporna på Sjätte Tunnan och gå hem med sällskap. Granted, sällskapet kommer antagligen ha Iron Maidens hela diskografi i bokhyllan och replikor av medeltida yxor på väggarna, men beggars can't be choosers som det ju heter.








* Ett guild är alltså som ett lag. Kan man säga.

Inflyttningsfest.

*skål*

Fråga:

Är det direkt olämpligt att fläska iväg en slängkyss till en elev? Nyss ropade en av mina nior på mig och när jag vände mig om kastade han glad i hågen iväg en slängkyss. Instinktivt svarade jag. Känner mig nu som en lightpedofil. Pedofilkänslan kan också ha att göra med, a) att vi läser Shoo Bre på svenskan och b) att jag just publicerat ett s.k "runkinlägg" om Rupert Grint. Mvh, Du och jag på anstalt i vår?

Fråga:

Är det direkt olämpligt att fläska iväg en slängkyss till en elev? Nyss ropade en av mina nior på mig och när jag vände mig om kastade han glad i hågen iväg en slängkyss. Instinktivt svarade jag. Känner mig nu som en lightpedofil. Pedofilkänslan kan också ha att göra med, a) att vi läser Shoo Bre på svenskan och b) att jag just publicerat ett s.k "runkinlägg" om Rupert Grint. Mvh, Du och jag på anstalt i vår?

Vi ska ha det så fint du och jag, parkbänken lilla.

Har lyckats haXXa mig runt alla töntiga inställningar som gör att jag inte kan logga in här från mina arbetsdatorer. w00p w00p! *får sparken*

Okej. Problembild: när jag beställer klassuppsättningar av böcker från Cirkulationsbiblioteket så heter katalogen man söker i WinBiB. Eller okej. Det kanske är Winbib. Men principen kvarstår! Man sitter där och söker efter böcker som är för moderna eller olämpliga och ba "mmm, BiB..". Nästan som undermedvetet blir man kanske lite sugen på att gå hem och klämma på påsen. Men nej, istället får man ta sig en kopp kaffe och avstyra ett slagsmål mellan två galna ryssar.

Vi ska ha det så fint du och jag, parkbänken lilla.

Har lyckats haXXa mig runt alla töntiga inställningar som gör att jag inte kan logga in här från mina arbetsdatorer. w00p w00p! *får sparken*

Okej. Problembild: när jag beställer klassuppsättningar av böcker från Cirkulationsbiblioteket så heter katalogen man söker i WinBiB. Eller okej. Det kanske är Winbib. Men principen kvarstår! Man sitter där och söker efter böcker som är för moderna eller olämpliga och ba "mmm, BiB..". Nästan som undermedvetet blir man kanske lite sugen på att gå hem och klämma på påsen. Men nej, istället får man ta sig en kopp kaffe och avstyra ett slagsmål mellan två galna ryssar.

Won-Won indeed.

När kommer nya filmen nu igen?

Won-Won indeed.

När kommer nya filmen nu igen?

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Mmm, chips. Nu tänkar jag lämna denna skandalfattiga och stentrista delfinal bakom mig och istället levla järnet i sällskap av min dipskål och Spotify. Jajemän.

Inkomna sms som sammanfattar kvällen:

Från Victor:
alltså håret.. (om Agnes)

Från mamma:
Undrar vad det var för hjärntrust som kom på att ha petra mede som programledare. Hon är SÅ usel!

Från Bel Hamim:
Kulturtantskläder deluxe. (om Suzanne Alfvengren)

Från mamma, igen:
Thorleif är direkt motbjudande!

Ah. Bitchfestiavalen 2009.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Darin som pausunderhållning? Darin sjunger Se på mig som pausunderhållning? Nä, nu hämtar jag chipsen. Här ska tröstätas.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Men hallå. Jag tycker vi skickar ingen.

Eller okej. Thorleifs för lång och trogen tjänst. Resten får stå i skamvrån.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Malena Ernman. Åh herre.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Next 3 kan vara det sämsta bandnamnet någonsin? Oj hoppsan nu kom dom in på scenen och jag kände hur jag instinktivt ville grabba ett krampaktigt tag om min välnötta skämskudde. Det är lite som om killarna från Pang i Plugget bildat boyband.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Men Thorleifs. Nutte.

Men Sarah Dawn Finer. Tutte.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Eh, vem bad Suzanne Alfvengren att sjunga en uppdaterad version av konfirmationshiten Du vet väl om att du är värdefull iförd lila kaftan? "Fan vilken hit grabbar, let's do it!"

Och liksom Killing me tenderly?! You've got to be fucking shitting me!? Hur SVÅRT kan det vara att komma på en titel som inte är prick lik en redan existerande superhit? Dom har liksom inte ens bytt ut adverbet mot något helt motsatt så att det får en lite fyndig effekt, utan näe, de lata jävlarna har bara bytt ut det mot en synonym! Det spelar ju ingen roll om låten är bra, det vore ju döpinigt att skicka en låt som heter Killing me tenderly.

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Oj, jag skrev på en post om att till och med unga och heta Agnes tvingas sjunga dömossig mogendisco i Melodifestivalen, men då kom plötsligt ensemblen från Top Gun the Musical ut och SJÖNG WAITING FOR A STAR TO FALL! OMG! Värre än Raukfors My Sharona-stöld! Domarna är ni VAKNA?

Skräphögen kollar på melodifestivalen 2009.

Jag är väl inte den enda som tycker att årets startfält varit särdeles svagt, och av någon anledning så känns det inte som om kvällens gäng med Idol-Agnes och Thor-Leifs som trumfkort kommer bidra till något vidare drag under schlagergaloscherna.

Schlagergaloscherna. Försök stava det efter att du sniffat på en vinkork eller två.

Varning.

Jag har en lånad dator och en BiB and I ain't afraid to use 'em!

Right over the top.

Traskade omkring inne på H&M när någon i personalen hade den goda smaken att spela Sebastien Telliers vansinnigt fantastiska Kilometer. Min lycka över låtvalet hamnade genast i skuggan av skammen som sköljde över mig när jag mycket plötsligt insåg att jag igår natt drömde att jag och monsieur Tellier delade saliv. Kanske var det mitt undermedvetna som jobbade på att embracea min skämmiga fascination för skäggiga genier som med lätthet sveper två pavor rödvin under ett gig? Åh Sebbe, finns det månne en chans för oss trots allt?

Hade jag kunnat så hade infogat lämpligt YouTube-klipp, förslagsvis Telliers eminenta framförande av tidigare nämnda låt på Popcirkus.

*avgrundsvrål*

Jag är så trött på att inte ha en dator!!!!

Jag hade liksom kunnat WoWa dagarna i ända under detta mitt välbehövliga men något isolerade sportlov.

Skräphögen gissar morgonens Oscars-rubriker:

(Grand) Slamdog millionaire.

Nu blev det komplicerat.

Insåg att jag kan idka uppesittarkväll och kolla på Oscarsgalan eftersom jag är ledig imorgon. Hooray! Nu är ju frågan om man ska trotsa Kung Bore och pinna ner till Ica och införskaffa diverse förnödenheter..?

Sedan är det ju hela problematiken kring hur fan man ska underhålla sig tills cirkusen drar igång. Powernap? Wii? Ringaren i Notre-Dame?

Första lovet!

Nu har jag sportlov och fast dom kan vara riktiga rövbölder ibland så saknar jag redan alla mina små kycklingar.

Jag tyckte liksom att det var knepigt att ta emot ett par 900-kronorsskor från min farmor som ändå är en av mina allra allra närmsta.

Igår försökte en äldre och någorlunda avlägsen släkting till mig pracka på mig en livs levande bonafide LV-väska. Jag kunde inte för mitt liv ta emot den eftersom jag:
a) kände mig som världens snyltare (hej, vi ses vart tionde år kan jag få en märkesväska för besväret tack?).
b) inte riktigt gillar LV-väskor.

Jag försökte övertala farmor att ta den istället, imorgon får vi se om hon nappade. Messade Stelly om detta och han förstog precis varför jag inte kunde ta emot den. Komponerade ihop någon vag teori om att det var typiskt arbetarklassungar att få dåligt samvete för en 8000-kronorsgåva där jag satt på tunnelbanan hem, men gav snart upp klassteorierna till förmån för Ringaren i Notre-Dame och ett gammal päron jag hittade i väskan.

Johnny Cash får konkurrens.

Blev idag kallad för "en gudinna i svart" av en manlig kollega.

Jo, jo, det tar sig.

'roids revisited

Shaun: -"What does 'repositories' mean?"
Jag: -"It's them pills you put up your bum, innit!"
Shaun: -"Erm, no Hanna, that's 'sepositories'..."

Världens meltdown!

Jo det är ju då såhär att ALLA våra datorer har dött. Samtidigt. Lär ju vara en konspiration. Dessutom upptäckte jag att det inte går att blogga på jobbet, för rövhålsdatorerna som vi har där är helt störda och vill inte logga in på blogger.

Hursomhaver, låt oss tala om det som är viktigt. Nämligen det skitkonstiga bandnamnet Cookies n' Beans, som dök upp i kvällens delfinal av Melodifestivalen. Cookes n' beans. Jag kan väl inte ha varit den enda som var fundersam? Har dom bara tagit två livsmedel dom gillar och ba "najs, jag gillar kakor och ni brudar gillar ju bönor - så varför inte bara slå två flugor i en smäll och döpa vårt band till cookies n beans va"???? Andra asbra bandnamn baserade på godtyckligt ihopparade livsmedel:


Trifle n' peas
Spam n' juice
Mustard n' fish

Vi ska ju då se Patrik 1,5 idag.

Det gäller ju att dra sitt strå till stacken. Mål: att ha Stockholms mest queermedvetna SvA-nior. *vatten över huvud*

Hej BiB:en, ska vi umgås lite du och jag?

Härliga fredag!

Inledde starkt med att kasta ner Liftarens guide till galaxen i väskan och störta iväg till tuben. En hållplats in på min resa inser jag att superluntan landat på en yoghurt jag haft i väskan. En såndär yoghurt med bara ett tunt litet aluminiumlock. iPod, böcker, kam, nycklar - allt som jag kan klämma ner i min jätteväska (alltså en hel del) är helt täckt i strawberry cheesecakeyoghurt. Insåg snart att här stog goda råd dyra, så det var bara att gå av och glädjas åt den våtservett från Virgin Atlantic som återfanns ogeggig bland allt gegg. Hittade även ett öppnat paket näsdukar från Euroshopper och stog där i snöfallet och försökte rädda min iPod och ba *hata livet*.

Tröstade mig sedan med en klippning och take away-sushi, men den glädjen varade inte länge då min sambo kom hem och härjade och tyckte att ungefär allt som är fel här i världen är mitt fel. Lite på nivån "jag hatar att det snöar OCH DET ÄR DITT FEL". Då kände jag att skitdagen satt sin sista potatis och istället för att ta den mogna approachen och ba "eh okej, ta ett glas vin och bli som en människa" så läste jag lusen av honom och sen tog jag mig ett glas vin själv.

Världens minsta kroppsbyggare.

Kollar ni eller? Alltså åh den här dokumentären kommer bli min död. Jag har bara sett den första minuten och sitter redan här och ömsom skrattar (för han ser så SJUKT ROLIG UT och har heliumröst), ömsom blir arg på mig själv för att jag skrattar. Men han är primordial dvärg och primordiala dvärgar ser ju för sjutton photoshoppade ut!

Nej men hörrni, det här kan ju inte vara på riktigt?

Darwin.

Svt ägnar morgonen åt Darwin. Vill i samband med detta påpeka att åtminstone hälften av mina elever inte tror på evolutionsteorin. Häpp!

I'm hot and I'm cold.

Kände mig inte på topp idag och några av mina mer empatiska elever hade tentaklerna ute. Som för att muntra upp en trött och hängig fröken säger en liten kille i sjuan: "Du är faktiskt lik Katy Perry, Johanna!". Man bara okej, om Katy Perry var tjock, kort, aptrött och in desperate need of a frisörbesök. Då ser jag asmycket ut som Katy Perry.