Har precis upptäckt fyra rynkor som närmast kan beskrivas som avgrundsdjupa i min panna. När hände detta? Jag har ju allt som oftast en lugg som döljer det här området så det var verkligen en chock när upptäckten gjordes. Nu kan jag inte tänka på något annat. Jag tänker nu ofta på att jag skulle vilja lägga tandpetare i rynkorna för att kontrollera om dom skulle ligga kvar. Lite som det där brösttestet med pennorna man fick lära sig att bekymra sig över när man var 14 år och fastbröstad ("om du lägger två pennor under bröstet och pennorna ramlar så har du hängbröst", man ba *klämmer fast en dassrulle*... *och ett paraply*).
Helt plötsligt känns nervförlamande giftinjicering som en naturlig del av framtiden. Obs. Det här kan även vara ett utslag av någon sorts annalkande ålderskris i samband med den stundande 28-årsdagen.
tisdag, maj 19, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Strålande ide´. Vem behöver egentligen ansiktsmimik? Fram för mer gift till folket :)
Ha! Vad roligt att jag glider in här igen och läser om brösttestet med pennorna som jag tänkte på senast IDAG. Jag satt nämligen i en aningen osmickrande ställning tidigare men det har mest att göra med att min mage tillfälligt är större än vad den brukar vara (bebis). En kompis och jag skämtade lite om det och då kom brösttestet upp som jag inte tänkt på sedan... ja, nämnda ålder. Nej nu ljuger jag faktiskt, det måste varit andra året på gymnasiet eftersom jag minns en specifik session i omklädningsrummet efter gympan då jag upplevde avundsjuka på en klasskompis när hon menade på att hon behärskat brösttestet i flera år... Fast ja, vid den tiden ville man väl ha lite mer "mogna" bröst... kanske.
Skicka en kommentar