Vi hade iallafall inte tur med vädret.

Jaha, så förutom att mitt hår ser ut som indiefrisyren gud glömde så säger väderleksrapporten att det ska regna i Berlin under två av tre semesterdagar.

Maxxat!

Oh won't you come with me and walk this land?

Jag tänkte fylla på vår Moleskin City Notebook med lite adresser inför Berlintrippen och hittade i den vår resedagbok anno januari 2008. Den handlar mest om mat, men tydligen även om en fruktansvärd tant vi stötte ihop med på flyget. Jag hade helt förträngt henne, men när jag läste anteckningen så var det som om hon bufflade sig ner mellan oss i soffan och bara pöste på det där självgoda sättet som kulturtanter bara kan.

27/1 2008.
After some stressful preparations we found ourselves queing up at the gate in Skavsta. Because of the lack of room, there were certain difficulties separating the übermensch line from the plebian one. Old Swedish "kulturkärring" in stripey tights tried to cut the line but failed in doing so thanks to yours truly. She did however make a run for it once out on the tarmac and actually sped past everyone to get a row of seats all to herself (and huge jacket, huge backpack and, as it turned out, huge eyemask-wearing boyfriend). Ultimate beyotch.

Jag kommer verkligen ihåg hur den här kvinnan gick mig på nerverna. Det var något med de randiga tightsen och hennes örhängen av typen "ihopmonterad-av-supergulliga-lilla-X'tholo-och-hans-flinka-små-fingrar-för-blott-4-kronor-på-en-strand-i-Ghana-innan-jag-lägrade-hans-storebror-för-en-spottstyver" och hur hon verkligen kutade förbi alla för att kunna breda ut sig över tre säten med sina pinaler (som om flyget inte var fullbokat och som om det någonsin varit tillåtet att ockupera ett helt flygplanssäte med sin dunjacka och peruanskt vävda ryggsäck). Hon utstrålade en sådan tydlig air av att tycka sig vara förmer än alla människor hon någonsin stött på och man kände sig nästan lite äcklig i hennes närhet.

Men sedan hittade jag en anteckning om resans theme song och då blev jag på gott humör igen för den hade jag glömt bort att den ens existerade. Det är Tysklandsälsklingarna Boney M och deras rymddisco-cover på Gadda-da-vida. Här finns den på Spottan, men om man är sugen på lite röd helkroppstrikå och robotdans (när är man inte sugen på röd trikå och robotdans?) så kan man kolla in det här klippet istället:

Nu är det faktiskt rätt synd om mig. Svält och såntdärnt kan man ju ändå stå ut med om man har snyggt hår och är rynkfri. Är rätt säker på att Bob Geldof håller med faktiskt.

Jag ser ut som ett jävla härke i håret. Fruk-tans-värt. I helgen ska jag till Berlin och fira min födelsedag. Då vill man ju va tipptopp va. Eller ja, i mitt fall så är det för tillfället bara håret som över huvud taget har en chans att kvala in under epitetet tipptopp så det är där jag lägger ribban. Men nej, då har inte min frissa några lediga tider förrän på tisdag nästa vecka! Tisdag! Nästa vecka! Då är jag ju hemma igen! Alltså buhuuu. Min lugg är aslång och jag kommer att vara tvungen att frissa till den så att Viskan, Ättran, Nissan och Lagan som gjort en surprise visit i min panna är synliga för alla och envar. Varenda tysk jag träffar kommer ba "Ja ja, die Schwedische Mädchen mit dem asfulen Haar und dem tiefen Rynken im Pannen, Ja! Sie kann Ich nicht vergessen!".

Ångezt.

Mitt eget Se&Hör.

En gång för alla, nu måste detta redas ut innan min DOOL-hjärna förtvinar av mindervärdeskomplex: Micke Persbrandt är ihop med Sanna Lundell. Ulf Lundell är alltså svärfar till Micke Persbrandt. Ulf Lundell är i sin tur ihop med Mikael Rickfors dotter, vilket gör Micke Rickfors till Ulf Lundells svärfar. Har jag glömt någon nu?

Jag orkar aldrig blogga musik.

Men jag kan ej sluta lyssna på denna låt. Dryga nio minuter har aldrig flugit förbi så snabbt. Vilken hångellåt va?! Man börjar titta förföriskt på allt i ens närhet när den går igång. Själv har jag hittills försökt få till det med några sängkuddar, en pocketbok och grannens dvärgpudel. Ingen verkade i ärlighetens namn särskilt sugen. Måste vara pannrynkorna.

Mvh,

Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs och jag.

Nu ska jag, min gasiga mensmage och mina fyra pannrynkor ta oss samman och ge oss ut på galej. Fråga: får man ta sig en jävel när man har varit och nallat på Pronaxenkartongen? Inte va?


Mvh,

Låt oss tala lite till om mina rynkor i pannan.

Jag kan inte sluta dra fingrarna över pannan för att känna om de är kvar. Det är alltså så pass illa att jag kan känna rynkorna med fingertopparna. Jag liksom följer rynkans längd, fram och tillbaka, fram och tillbaka. I ren panik har jag försökt intala mig själv att rynkorna troligtvis beror på svårt uttrokad hud så jag har återfuktat som en dåre vilket har resulterat i att min panna nu har djupa åldersrynkor och tonårspepplor.

Jag ser liksom ut som Gordon Ramsay. Med Améliefrisyr.

Mitt liv i den tysta vagnen.

En jobbig grej med att ha skolan som arbetsplats är när man glömmer saker på arbetsplatsen inför en långhelg eller ett lov. Man kan nämligen inte glida dit när man har tid, larma av, traska in och sedan hämta det man glömt. Det kvarglömda föremålet har liksom blivit inlåst av en nitisk vaktmästare bakom gallergrindar, 25 dörrar som måste låsas upp med 25 olika nycklar och eventuellt en eldsprutande drake någonstans mitt i det hela också, och så kommer det att förbli till på måndag morgon.

Så jag antar att min långhelg blir mobilfri.

A love injection to cure up my infection.

Har precis upptäckt fyra rynkor som närmast kan beskrivas som avgrundsdjupa i min panna. När hände detta? Jag har ju allt som oftast en lugg som döljer det här området så det var verkligen en chock när upptäckten gjordes. Nu kan jag inte tänka på något annat. Jag tänker nu ofta på att jag skulle vilja lägga tandpetare i rynkorna för att kontrollera om dom skulle ligga kvar. Lite som det där brösttestet med pennorna man fick lära sig att bekymra sig över när man var 14 år och fastbröstad ("om du lägger två pennor under bröstet och pennorna ramlar så har du hängbröst", man ba *klämmer fast en dassrulle*... *och ett paraply*).

Helt plötsligt känns nervförlamande giftinjicering som en naturlig del av framtiden. Obs. Det här kan även vara ett utslag av någon sorts annalkande ålderskris i samband med den stundande 28-årsdagen.

Tell me more, tell me more.

Saker man inte vill att två små tanter som sitter vid bordet bakom en på Mosebackes bruncbuffé ska prata om i cirka tjugo minuter:

hur den ena tanten börjat kaskadkräkas på en kryssningsbuffé och blivit rullad i rullstol till hytten av personalen eftersom hon inte kunde sluta kräkas och ja det förstår du det beror på att jag inte kan ääääta så mycket, jag kan inte det, nej du förstår att min mage klarar inte av det när jag äter buffé, då får jag ont i magen och börjar aaaalltid kräkas! *tar en runda till på brunchbuffén*

Snillen spekulerar.

Fråga mig verkligen inte varför, men jag sitter här i spiknyktert tillstånd klockan tjugo i tre på natten och YouTube:ar Svullos megahit För fet för ett fuck. I kommentarerna är det som vanligt rena rama war of the intellects och någon ställer frågan: "varför tog han självmord igenligen?" (sic!). Som svar kommer liksom analysernas analys, levererad av någon som uppenbarligen har stor insikt i självmordsproblematik:

Mådde dåligt vet inte varför han är ju sjukt rolig


Häpp!

Då känner man sig lite överflödig.

Elev 1: - "Johanna, hur gammal är du?"
Jag: - "27, snart 28".
Elev 1: - "Vaa? Bara 27? Gud vad liten du är!"
Elev 2: - "Skärp dig, det heter inte liten.
Elev 1: - "Va?"
Elev 2: - "Det heter fett ung".

Säger en hel del ändå.

Har nu tittat på sista avsnittet av Inför Eurovision Song Contest och min första spontana tanke när eftertexterna rullar över Marie Sernholdts själlosa wohooo:ande är "missade jag ett avsnitt av Färjan för det här?".

Fruktstund.

Jag har sällan skådat tacksammare ansikten än mina elevers när jag halade fram två påsar frukt under Elevens val i eftermiddags. Deras blodsockernivåer är i största sannolikhet nere någonstans i fotknölshöjd vid den tidpunkten på dagen och så ska de liksom sitta och fokusera i 60 minuter (minst). En omöjlig ekvation! Så idag gjorde jag som min kollega Spanskfröken brukar göra och styrde upp en fruktstund. Belönades snabbt med ett "alltså jag svär du är bästa lärarn". Bananer och äpplen. Det är alltså vad som krävs för att bli "bästa lärarn". Mysteriet är löst! Måste ringa Lärarhögskolan och tipsa om detta.

Konsumentupplysning.

Det är nu en gång för alla konstaterat att:
- Coca-Cola är godast på burk.
- Hallonsoda är godast på glasflaska.

Tack för mig.

Skona mig!

Fatta att Danmark skickar en låt skriven av Ronan Keating till ESC och att den framförs av en kille som bredbent juckar fram tonerna ur sin brutalt nermixade gitarr. Det är så provocerande uselt. Påminner mig om en konversation två elever emellan som jag avlyssnade för ett tag sedan. Elev 1 gillar emorock och elev 2 kände sig tvungen att kritisera detta på äkta besserwissrigt tonårsmanér.

Elev 2:-"Asså rockmusik suger verkligen. Jag fattar inte att du kan lyssna på rock. Det SUGER verkligen".
Elev 1:-"Näe, gör det ju INTE!"
Elev 2:-"Eller okej. Takida är bra. Det kan jag faktiskt erkänna".

Fröken ba *!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!*

Come to the dark side. We have cookies.

Känner mig djupt oroad över att jag är besviken på faktumet att min crush Jane Goldman envisas med att spela Alliance. Alliance! Kände likadant med Linna Johansson.

Vegetable state of mind.

Kommer hem och känner mig lite som en burksparris. Sladdrig, slö, vit. Liksom lealös på något sätt.

Språktanten svarar.

Imorse rasslade en kommentar på ett mycket gammalt inlägg in. Kommentaren lämnades av Anonym och till råga på allt valde Anonym att kommentera på gamla bloggplattformen. Eftersom kommentaren är en fråga ställd till mig så vill jag passa på att säga följande: om man har en fråga som man vill ha svar på så är det nog bäst att ställa den i ett inlägg lite mer aktuellt än april 2007. Helst också i ett inlägg på den bloggplattform som för stunden används.

Med detta sagt, låt oss komma till poängen. Pudelns kärna. Själva frågan. Detta är spörsmålet som dryftades i tidigare nämnda inlägg:

Johanna, vad betyder "häpp"?

Kära Anonym,
häpp kan på Skräphögslingo ha två betydelser. Den första som en sorts uppgiven förkortning av uttrycket "nähäpp". Lite snärtigare, lite mer kärnfullt. Den andra betydelsen, som kanske också är den i min vokabulär mest åsyftade, är ett cirkushäpp. Ett cirkushäpp är det "häpp" en cirkusartist kan tänkas utbrista när ett särdeles magnifikt trick har genomförts. Cirkushäppet används ofta som en sorts sarkasm av undertecknad. Exempel: *spenderar minutrar med att förklara något ingen egentligen bryr sig om* - häpp!

Oink oink!

Min förkylning är inne på åttonde dygnet och jag ser hur en del kollegor på allvar börjar tänka i termer som "svininfluensa" när de pratar med mig.

Kollega: -"Oj, vad du låter förkyld!"
Jag: -"Jag är förkyld".
Kollega: -"Men du låter verkligen...jätteförkyld..."
Jag: -"Jag är jätteförkyld".
Kollega: -"Mmm.."
Jag: -"OINK OINK NÖFF NÖFF"

Nej okej. Inget nöffande förekom i denna konversation, men det hade jag kanske kunnat bjuda på nu när jag tänker på det i efterhand. Påminner mig om ett barn som gick på det fritids jag jobbade på under några år. Han hade vissa.. tja, vad ska vi kalla det.. fixeringar. Han gillade till exempel krig. Och vapen. Problemet var bara att leksaksvapen var förbjudna på fritidset där jag jobbade. Han ägnade istället dagarna åt att rita krig, läsa om krig, bygga krigslandskap i sandlådan och andra normala aktiviteter man ägnar sig åt när man är 8 år. En dag hade han iallafall avancerat till den stora lådan med mycket små bondgårdsdjur i plast. Han verkade lite förvirrad först och ställde upp kossorna och hästarna i små formationer och tittade misstänksamt på dem. Han flyttade runt dem lite och lät dem prata med varandra. Jag såg honom från min plats i köket och undrade vad han skulle ta sig till härnäst. Skulle han kanske leka bondgård?

Nä. Han tog efter några sekunders funderande och småkonverserande bondgårdsdjuren emellan tag i en plastgris, höjde armen och vrålade maniskt:
-"MEN NU KOMMEJ JÄTTEGJISEN OCH NÖFFAJ NEJ HELA STÄLLET!"

Skrämmande? Ja. Kreativt? Ja. Ganska verklighetstroget också. Liksom, om en gris ska kriga - vad gör han då? Jo han"nöffar" såklart på ett mycket fientligt sätt "ner hela stället". Kanske ska kontra med det nästa gång någon misstänksamt tittar på mig när jag snyter mig. "Chill da pill, det är bara en vanlig förkylning, annars skulle jag redan nöffat ner hela stället".