Jag är vad man skulle kunna kalla språkliberal, dvs jag får inte utslag av informella stavningar som "mej" och "dom". Som alla andra ryser jag dock när jag ser särskrivning, och jag vet att jag inte är ensam. Men ibland blir det ju så roligt. Som stavningsanarkisten som är ansvarig för Vivos (i min värld heter det fortfarande Vivo) utomhusskyltar vid Telefonplan. Dessa skyltar är helt fantastiska och jag har nu kommit fram till att den person som skriver skyltarna medvetet jävlas med oss. För ganska länge sedan kunde man köpa färdiga kycklingrätter i varianterna söt sur och ädel ost. Igår kunde man köpa frukter från syd amerika. Det som gör mej övertygad om att stavningsanarkisten vid Telefonplan är just stavningsanarkist och inte bara dålig på att stava är att vederbörande inte nöjer sig med särskrivning, utan även ibland skriver ihop ord. Som om han eller hon känner på sig att folk kanske stör sig lite och därför vill påminna dem om att han/hon visst kan skriva ihop - om han/hon vill. Därför kunde man häromdagen även köpa gelehjärtan inför Alla hjärtansdag.
Nu ska jag äta upp fetaosten jag skar upp för en liten stund sedan. Eller. Feta osten menar jag ju. Hoho (skrattar hela vägen ut till köket).
lördag, februari 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men man skriver ju Alla hjärtansdag lika väl som Alla helgonsdag? Lika väl som man kan särskriva (sär skriva höhö) alla orden. Sa i alla fall min textdesignlärare och pekade på stavningen av bergochdalbana/berg- och dalbana/berg och dalbana. Bara man är konsekvent.
Och nu framstår väl jag som stavningsanarkist ... ;)
Får intrycket att det kanske är någon som inte har svenska som förstaspråk? Det är ju svårt att veta vilka ord och uttryck som ska skrivas ihop och vilka som ska skrivas isär om man inte har den känsla för språket som följer med att ha det som modersmål, eftersom det inte finns några direkta regler, precis som med den/det, till exempel...
Men visst blir det roligt ibland!
Skicka en kommentar