Tungt.

Nu har min lilla familj förlorat tre medlemmar på lika många år. Det känns faktiskt otroligt tungt.

Sjuk som en gnu och lite ledsen. Tar en liten time-out. Ses snart.

När slutar det vara roligt?

Sitter med ett glas vin, vaginamonologer och kan inte koncentera mig på mitt arbete eftersom jag gång på gång måste titta på ordet "böghagga" och skratta så jag grinar.

Böghagga.

Böghagga. Böghagga. Böghagga.

Nä. Fortfarande jeteroligt.

Dagens AHAHAHA.

Black Adder III:

Gubbe säger: "Now sit down, you crazy faghag".
Textremsan säger: "Sitt ner din galna böghagga".

Jag torkar tårarna.

Stavningsanarki.

Jag är vad man skulle kunna kalla språkliberal, dvs jag får inte utslag av informella stavningar som "mej" och "dom". Som alla andra ryser jag dock när jag ser särskrivning, och jag vet att jag inte är ensam. Men ibland blir det ju så roligt. Som stavningsanarkisten som är ansvarig för Vivos (i min värld heter det fortfarande Vivo) utomhusskyltar vid Telefonplan. Dessa skyltar är helt fantastiska och jag har nu kommit fram till att den person som skriver skyltarna medvetet jävlas med oss. För ganska länge sedan kunde man köpa färdiga kycklingrätter i varianterna söt sur och ädel ost. Igår kunde man köpa frukter från syd amerika. Det som gör mej övertygad om att stavningsanarkisten vid Telefonplan är just stavningsanarkist och inte bara dålig på att stava är att vederbörande inte nöjer sig med särskrivning, utan även ibland skriver ihop ord. Som om han eller hon känner på sig att folk kanske stör sig lite och därför vill påminna dem om att han/hon visst kan skriva ihop - om han/hon vill. Därför kunde man häromdagen även köpa gelehjärtan inför Alla hjärtansdag.

Nu ska jag äta upp fetaosten jag skar upp för en liten stund sedan. Eller. Feta osten menar jag ju. Hoho (skrattar hela vägen ut till köket).

Kasta om.

Du vet hur man ibland kastar om de första bokstäverna i två ord? Som Bel Hamim när hon råkade säga Jomas och Toan istället för Thomas och Johan för någon vecka sedan. Jag har de senaste dagarna konstant kastat om bokstäverna i ett bandnamn. Shauns min när jag gång på gång pratat om Chixie Dicks har naturligtvis varit helt obetalbar.

Ägg.

Fritidset som jag ibland jobbar på delar lokal med en nyöppnad förskola. På den förskolan går det två små systrar som jag har varit lätt fascinerad av ett tag. De är små, supersnälla, och har världens största äggformade huvuden. Typ 80 % äggformat huvud, 20 % kropp. Kinderna är helt enorma och tar upp säkert 80 % av ansiktsytan. De fascinerar mig för att de ibland ser supersöta ut, och ibland ser de ut som två otroligt skitfula små barn. Ni vet, fula på det där sättet att folk tänker "stackars barn" när de ser dem.

Idag när jag vikarierade för min kollega U fick jag för första gången se deras mamma. Det visade sig vara min gamla barndomskompis/klasskompis supermytomanen C. Och efter att vi aktivt låtsats om att vi inte kände igen varandra trots att vi lekte ihop rätt mycket ett tag så slog det mig att det borde jag ju ha anat. Hon har själv ett enormt och äggformat huvud, faktum är att jag aldrig sett någon med ett så äggformat huvud någonsin i mitt liv. Förutom han i spelet Vem Där, som har röd gubbkrans. Ja och hennes två döttrar nu dårå.

När vi var små var C ganska lång och lite rundlagd, på klassfotot från 2:an står hon längst ut på kanten och tittar ner i hörnet. Det äggformade huvudet kröns av en stram mitt-på-huvudet-knut som skulle gjort teskedsgumman stolt. Jag kommer ihåg att min mamma suckade och sa "stackars barn" när hon såg kortet. Vi kan fortfarande ibland undra vem som kom på idén att sätta upp hennes hår i en äggformad knut mitt på det äggformade huvudet. Det såg ut som ett litet ägg som balanserade på ett stort fräknigt ägg. Mycket märkligt. I högstadiet blev hon pinnsmal, men ansiktet var lika runt och ovalt som det alltid varit. Precis som en klubba. Så var hon nu också. Pinnsmal alltså, och med det enorma huvudet balanserandes i en halsduk.

När jag såg henne gå därifrån, med sina två små äggdöttrar bredvid sig kände jag mig rätt glad över att hon såg ut att må bra. Sist jag såg henne var vi tonåringar och vi satt på en buss och hon berättade för mig hur hon varit inlåst i en killes lägenhet hela dagen. Han hade gått hemifrån och låst och hon hade inga nycklar. Men jag vet inte hur sant det var, jag mindes nämligen klassiska lögner som:
1. "Min moster har en apfarm". (Apfarm! Och vi trodde på henne! Vi var visserligen typ 8 år, men ändå! Vi trodde verkligen att hennes moster hade en apfarm här i Stockholm. Hon lovade att min kompis Sandra skulle få köpa en apa till rabatterat pris.)
2. "Min pappa har sagt att jag får ta hur mycket vin som helst från hans förråd". (Högstadiet. Ingen trodde att det var sant. Det var det inte. Han blev skitarg när han upptäckte att hon länsat hans förråd och on fick utegångsförbud.)

Fast hon ljög varje dag. Minst fem gånger om dagen. Stackars, stackars C. Hennes favorit i New Kids On The Block var Danny.

Hat.

Fan vad jag hatar Stockholms Universitets hemsida. Den är inte användarovänlig, den är direkt användarfientlig.

Får jag poppa nu?

Inlämning på fredag. Lite peer review imorrn vid 10.00.

Ponera att man då valt dikt (eventuellt en av Snoilsky) och att man tror sig veta att den är skriven på trokeisk tetrameter där varannan rad är katalektisk. Eventuellt har man funnit en cesur och kanske en liten spondé. Man anar att temat handlar om att våga lämna det trygga för passionen (konsten?), och man har hittat symboliska motsatser och noterat lite skön alitteration.

Får man poppa lite popcorn då och kolla på de senast nedladdade avsnitten av Heroes och Rome? Eller bör man fila lite och kolla ett avsnitt i taget? Bör man somna innan 02.00? Jag vill mest nog bara äta något. Och inte plugga. Hm. Choices, choices..

Nattlyrik.

I min semi-koma ska jag skriva en liten lyrikanalys till på fredag. Har som alltid otroligt svårt att bestämma mig för en dikt att analysera bara. Plöjer därför "Svensk Dikt" och hoppas på det bästa. Är trött, men inte sömnig. Ligger för andra natten i rad på den inte så sovvänliga soffan eftersom jag inte vågar sova i sängen med Shaun, som spyr och har magont. Femman visar en bortglömd actionfilm med Regina Lund och jag tänker att Sonja Åkesson verkligen inte gick av för hackor.

Och mitt i allt skrattar jag högt för mig själv åt Gustaf Frödings Gråbergssång.

Stå,
grå,
stå,
grå,
stå,
grå,
stå,
grå,
stå
grå-å-å-å
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Fantastiskt.

Don't panic.

Status
Jag: Lätt ont i halsen. Utmattad. Huvudvärk.
Shaun: Feber. Kräkningar. Muskelvärk.

Paniiiiiik.

Okej,

jag ljög. Nu lyssnar jag på Cry Me a River. Vilket av någon anledning får mej att tänka på en person som envisas med att försöka kontakta mej på alla sätt han finner möjliga för att få reda på vad som har hänt med hans grejer.

Typ "buhu att du inte svarar och vill ge mej mina grejer efter att jag använt din lägenhet som en lagerlokal i några år och vägrat hämta dom fast du erbjudit att skicka dom i taxi, buhu det är så synd om mej som har det så jobbigt fast jag själv försatt mej i den situationen och buhu för jag går omkring och låtsas att jag är 10 år yngre än vad jag egentligen är och buhu för att jag snodde ditt bankomatkort och tog ut tusentals kronor från ditt konto när din pappa dog, buhu det är verkligen synd om mej jag har faktiskt samlat i flera flera år och nu svarar du inte när jag ringer halv fyra på morgonen för att säga att jag vill ha tillbaka mina grejer".

Eh, cry me a motherfucking river liksom.

Sjukt.

Varför blir alla i min närhet sjuka? Jag bara undrar. Att jobba och leva är för tillfället som att gå på söndagspromenad i ett minfält, vem ska smitta mej och när? Jag har inte tid att bli sjuk! 80s på fredag och sedan alla barn så ska jag ytterligare en gång i livet stå och se tjock ut bakom skivspelarna på 90s. Den här gången ska jag ha mössa och inte glömma att spela det jag glömde sist.
Nu förstås jag ju att ni alla störtdök efter era kalendrar och agendor och andlöst sitter flåsande framför datorerna och undrar när, kvinna, när, när?????????. Den 9:e såklart! På Riddarkällaren. Hitta mej i tältet. Önska låtar (inte Oasis).

Orkar bara lyssna på samma låtar om och om igen. Orkar absolut inte städa. Eller laga mat. Eller ta hand om sjuk sambo. Men jag gör det ändå. Inte kan jag shoppa upp mina csn-pengar heller, för jag är så jävla schysst och hoppar in på jobbet så kollegan kan ta sjuka dottern till doktorn. Men imorrnkväll tänkte jag dricka sprit så det räcker och blir över. Och dansa dansa dansa. Fan måste till Systemet.

I min iPod/iTunes:
Jarvis - Black Magic & Don't let him waste your time
Midlake - Head home
Sean Lennon - Dead meat
Bang Gang - Stop in the name of love