På tv.

Fan vad jag har städat. Nu äter jag popcorn och slökollar på Lword. Men sen handlade det skitmycket om en döende pappa och då kände jag att det var dags att byta kanal. Jag kan prata om det, men jag är inte riktigt redo att se re-enactments av de senaste månadernas osannolika sorgsenhet. Så jag hamnade mitt i Donnie Darko på femman. Jag hade glömt hur läskig hallis-kaninen är! Skitläskig alltså.

(zappade tillbaka till Lword i pausen och lyckades tajma när pappan dog. ibland har jag så osannolikt dålig tajming. snabbt tillbaka till donnie darko)

Sist jag såg DD var på dvd i huset i Doncaster, dagarna innan nyår. Det var alldeles mörkt och jag satt uppflugen i en kontorsstol och kollade på den på min laptop. Jag vågade mej inte på att manövrera dvd-spelaren där i vardagsrummet, av någon anledning. Jag som i vanliga fall inte fruktar någon teknik och furiöst ger mej i kast med den ena obegripliga apparaten efter den andra, alltid med tillfredsställande resultat. Jag tänkte kanske att jag skulle ha mindre chans att erövra den eftersom den var engelsk. Det var ju jävligt dumt. Så jag var iallafall skraj för hallis-kaninen och tillråga på allt så somnade min häck.

Men det viktigaste med DD är iallafall att när jag blir engelskalärare ska jag bli precis som Drew Barrymore. Håna tonårspojkarnas pubertet citerandes litterära storverk iförd en ärmlös polotröja. Minus polotröjan.