Oh happy day!

Förlåt.

Vartannat inlägg handlar om Facebook! Kill me now!

Omg! De' ä gratis!

Liksom varför går man med i Facebookgruppen First 50,000 fans get to test and KEEP an Apple iPad!!!? Ba oj, vi har 50 000 iPads att ge bort (o rly?) - BÄST VI STARTAR EN FACEBOOKGRUPP SÅ VI KAN GE BORT DOM! Alltså folk! Bäääääää.

Två indikationer på att du inte kommer få en iPad av att gå med i en sketen Facebookgrupp sponsrad av Okänd Välgörare:

1. Som av en slump måste du skicka en invite till gruppen till hela din friend list för att ens vara s.k eligible. 'Mmkay.
2. Presentationssidan är till hälften täckt av en screenshot av gruppens wall där gruppmedlemmar tackar och hävdar att "it actually works!!!". Synd bara att texten på denna "screenshot" är i ett annat typsnitt än Facebooks.

Och om inte det är argument nog så kanske du bara kan låta bli att gå med av det enkla skäl att gruppen redan har 115 000 medlemmar!

Nu ska jag gå och lära mina elever kritiskt tänkande. Tack för mig.

What is love?

När min kille helt utan påtryckningar bara gav sig ut i denna vidriga ursäkt till väder för att köpa pizza till mig så var jag fan så nära jag någonsin kommer att komma stjärntwinklet som Yvaine avger när hon är i närheten av Tristan i filmversionen av Stardust.

Han ba *capricciosa* och ja ba *twinkle like a motherfucker*.

Oh my DAYS.

Min fascination för panschisar och Facebook är en never ending love story. Jag har en farmor som vid 73 års ålder kan hantera mediet och alla dess applikationer på ypperligt sätt. Hon uppdaterar sin status, kommentar på andras, trycker "Like" och lägger upp bilder. Hon skickar inte 4 miljarder invites till applikationer som på något sätt är kopplade till djur, maffian eller Haiti. Halleluja, framtiden är här! Även äldre vågar sig ut på vöörld vajjd väbb och bara lever i harmoni med alla surdegshipsters och fjortisar! Hurra!

Sedan en dag loggar man in på Facebook, klickar sig in på farmors profil och får sin bild av teknoratipanschisarna helt fördärvad. Låt oss titta lite den syn som mötte mig på farmors wall:



Okej. Nu ska vi göra som MC Hammer och break it down:

1. Tant hittar min farmor på Fejan. Tant friend requestar min farmor på Fejan. Tant hälsar farmor välkommen till Facebook, trots att en snabb blick på farmors wall gör det ganska tydligt att hon funnit på Facebook rätt länge. Tant antar alltså att eftersom hon inte hittat min farmor förrän nu, så måste min farmor precis ha reggat sitt konto. Kanske är Tant någon sorts superfilosof a la Skogen och Trädet och tänker att min farmors Facebookexistens inte kan erkännas förrän hon lagt till henne som vän. Vad vet jag?

2. Efter min farmors imponerande neutrala svar dyker Gubbe upp och undrar vad FB betyder? Ja. Vad kan det betyda? FittBöld? FettBula? FolkBäbis? Spänningen är olidlig. Vi kan redan nu konstatera att Gubbes slutledningsförmåga inte riktigt är på topp.

3. Nu dyker Tant upp igen och gör en vild chansning i tolkningen av den mystiska bokstavskombinationen. Kan den möjligen stå för ... Facebook??

4. Som en sann trooper rycker min stackars farmor in för att reda ut det hela. Jag förstår bara inte hur hon har detta tålamod? Jag hade typ *delete friend*, men så har jag temperamentet mer från mammas sida också kanske..

5. När man tror att konversationen inte kan bli dummare och att min farmor eventuellt borde få betalt för studievägledningen av dessa FB-mongos så dyker Gubbe upp igen. Han konstaterar snabbt att hans bristande slutledningsförmåga beror på att han har så svårt för förkortningar och fackuttryck sent på kvällen. Jaha! Jag som trodde att det berodde på att dina föräldrar var syskon. Dessutom är han så sällan "där". Där? Denna där? Ja du förstår Gubbe, han klarar inte tekniken så bra. Gubbe verkar nämligen ha fått för sig att Facebook är någon annanstans?

Okej, okej, i ärlighetens namn så kanske han bara skrev fel va? Han kanske menade "här". Här är ju där man är, och där är där man inte är. Och här är han ju, eftersom han skriver kommentaren, no? Hell no! Gubbe avslutar sina märkliga resonemang med att tacka för förklaringen; nu vet han vad han ger sig in på (möten med folk som använder förkortningar?) om han går med.

Once more with feeling: om han går med. Underförstått: I FACEBOOK! Inte konstigt att han inte fattar vad FB är en förkortning av när han inte ens fattar att den plattform via vilken han just nu i denna stund kommunicerar är Facebook!


Kan inte låta bli att tänka att det varit kul om Tant dykt upp och avslutat denna kommentarstråd med ytterligare ett "Välkommen till Facebook!", riktat till Gubbe denna gång. Exakt hur förvirrad hade Gubbe blivit då?

Oh my DAYS.

Firar fredag med franska favoritgubbar!

Jag vet inte vad det är med mig och de franska gubbarna men något är det uppenbarligen. Här är tre fantastiska liveversioner av tre fantastiska låtar av och med tre fantastiska sångare. För att fira att det äntligen är helg igen, alltså.

Yves:


Charles:


Och så my man foreverman Serge, med min allra bästa version av Initials BB (han får lite större ruta för att han liksom är le plus cool):

Köttklister. Körvtejp. Häftmassa av bacon?

Alltså köttklister! Nu får väl köttindustrin ta och ge sig??? Det ena påhittet är ju stördare än det andra. Kan man inte bara... jag vet inte... sälja en hel filé som hel filé och sen sälja delarna som delar? Det verkar så oerhört krångligt att behöva uppfinna köttklister och klistra ihop små bitar till en stor bit. Så mycket jobb, för så lite utdelning. Uppskattad arbetsgång: köttfabriken kommer ägna massa tid åt att klistra ihop alla små filébitar till en stor filébit, alla fläskfiléfantaster kommer köpa den ihopklistrade fläskfilén, gå hem och skära den i små bitar igen.

Som när jag fick reda på att till exempel Guinness processas med hjälp av något som heter isinglass (på engelska, det är bara den engelsktalande delen av hushållet som är intresserad av sådant här egentligen). Det framställs i alla fall av simblåsor. Va fan? Låter ju skiiiiitkrångligt. This is the modern age, people! Vi kan åka till månen och yadda yadda yadda. Ni fattar vart jag vill komma.

I bakgrunden.

I feeden på Facebook ser jag att sambons kusin, en typiskt chavtastic nordengelsk tjej, har blivit taggad i ett album med festbilder från den gångna helgen. Klickar upp en av bilderna för att.. ja.. det fattar väl vem som helst, och möts av ett dansgolv på en happening nattklubb i hemstaden. På dansgolvet står kusinens kompis med vänsterhandens fingrar i en klassisk fittslickarpose och högerhanden runt sin egen mamma. Bakom den osannolika mor- och dotterkombinationen syns en stor projektorduk där klubben stolt annonserar för en temafest i slutet på månaden.

Oh, pray do tell, vad kan detta tema vara? undrar ni naturligtvis nu.

Jo. Det är naturligtvis GI JOES & BARBIE HOES som glatt blinkar gult i bakgrunden. Tar det klassiska "pimps n hoes" till helt nya nivåer, aaight?

Elever i åttan skriver om Titanic.

Lite allmänt om själva båten:
"Det var 2224 menniskor som dog. titanic var en sorlig båt som sjönk sakta."

Ja, alla stavfelen är original.

Ett referat av filmen:
"Det var en kvinna som hette kate winslet som var kär i en man som hette Leonardo Dicario. Dem var kära bara i båten. Dom hade romantik tills slutet när det hände när båten sjönk."

Ja, jag kanske är onda fröken. Det förändrar inte det faktum att lulz-faktorn är skyhög.

Teenage (snooze) angst.

I morse snoozade jag i över en timme. Det var helt sjukt. Jag vaknade fem minuter innan alarmet gick igång och var redo att möta dagen med berått mod. Men så fort alarmet gick igång så sade den Pavlovska hunden inom mig "sooooooooooooov för fan, vad du än gör gå inte upp, sooooooooov". Så jag sov. Och vaknade. Och sov. Och vaknade. Och sov. Och vaknade. Och sådär höll jag på, från 06.30 till 07.45 eller något sånt.

Till saken hör att jag är extra snoozbenägen på tisdagmorgnar. Det är den enda morgon under arbetsveckan då jag inte behöver stå i ett klassrum, färdigkopierad och redo att möta en grupp tonåringar, klockan 08.00. Men ändå. Jag snoozade liksom tills min väckarklocka ba "äh men lägg av, du kan fan inte snooza i en timme, nu tänker jag inte ringa mer". Den gjorde någon sorts intervention? Min respons: "zzzzZZZZZzzzz". Man vill ju unnasaj!

Ja, jag har hört rönen. Istället för att snooza i 30 minuter ska man ställa klockan så att man får sova ostört de där 30 minutrarna man halvsover med hjärtat i halsgropen. Men mitt dilemma är detta: tänk om min hjärna är så inställd på snooze att den liksom inte kan gå upp när väckarklockan ringer. Om den liksom måste ha en startsträcka? Jag kan ju inte vara helt wild & crazy och ba jeopardiza att försova mig bara för att experimentera? What say ye? Ska jag? Friskt vågat, hälften vunnet?

Sömnexperiment.

Har för övrigt satt igång en sömncykel där jag snittar 4 timmar/natt under arbetsveckan och sedan 15 timmar/ typ natt under helgen.

Funkar sådär.

"En fängslande kontaktsida"

Gud. En kompis introducerade mig för sidan Prisondate och jag är helt hooked. Så. Jävla. Bisarrt.

Prisondate är som Match.com, fast för killar som sitter i finkan och tjejer som vill dejta dom. Jag har ännu inte signat upp för ett eget konto, utan har nöjt mig med att surfa runt på de användarprofiler som länkas på startsidan. Att alla är typ biffar eller ser ut som han Österrikiska källarpappan, det kunde man ju ge sig fan på. Men vem visste att snubbarna har så mycket humor?

And I quote:

Är en skön Latino kille på 28 bast som avtjänar ett långt straff
och därför söker lite kul brevkontakt.

Scrollar ner och hittar den lilla parentes:

(Är dömd till livstid för mord och rån)

Ba *köper brevpapper*



Eller varför inte killen som beskriver sig själv som en "en äventyrlig och lugn man och mina fritidsintressen är gymmet, djur, film. musik och sport". Han söker "en kvinnlig vän" som gärna får vara "romantisk och blyg". På sin topp 5-lista över saker han gillar står naturligtvis tatueringar, kampsport och djur. Mysigt! En lugn kille, helt enkelt! Han har en topp 5-lista över saker han ogillar också.

Den ser ut såhär:

Top 5 ogillar

• 1. Falska


• 2. Backstabers


• 3. Gollbögar

Synd att man inte är romantisk och blyg. Det hade kunnat bli vi i vår.

Nåja, om man inte vill liera sig med en våldsverkare eller narkotikasmugglare så finns det även en man som, hör och häpna, är oskyldigt dömd till tio år!! Eller ja, han skriver såhär:

Jag är "oskyldig" dömd till 10års fängelse för grovt narkotikabrott (min advokat satt och löste korsord)

"Oskyldig".

Nu hör jag hur ni undrar "Men hans topp 5-lista då? Vad står det på den?". Jo, det kan jag tala om. Damer och herrar, jag presenterar härmed Topp 5 Ogillar, skapad av vår "oskyldige" vän:

• 1. Fängelse


• 2. Tjallre


• 3. Fängelse kläder


• 4. Isoleringen

Och plats nummer 5 på topplistan över saker man ogillar, omsprungen på mållinjen av starka mottävlare som Isoleringen och Tjallare...I give you... *drum roll*...

• 5. Köttbullar

Fängslande indeed.

Dålig tajming.

Bakfull som en örn. Magen ett gapande hål.

Hungrig och vansinnigt illamående på en tunnelbana lyckas jag med konststycket att läsa just den bit i Oryx & Crake när Jimmy för första gången ser Oryx. På en internetsida med barnporr. Hon och två andra små flickor står på alla fyra och slickar vispad grädde av en man.

Gjorde inte sådär jättemycket för att förbättra mitt tillstånd, kan jag meddela. Nästa gång jag är bakis tänker jag bara läsa typ Totteböcker.

Låt Jane va!

Less jag blir på Expressens Annika Leone. Hon medverkade i Vakna med The Voice här om morgonen (note to self: sluta titta på Vakna med The Voice) och var bara så jävla typiskt fördömande och brudigt präktig. I egenskap av nöjesjournalist är det väl meningen att hon ska dela med sig av kändisskvaller, var bara inte beredd på att hon även skulle dela med sig av sin sköna inställning till tjejer som inte håller sig på mattan - the prude edition.

I ett samtal om Joel Kinnamans påstådda fling med Mammas Pojkar-favoriten Jane Timglas visas en bild från Janes blogg. Bilden är, om man läser texten i inlägget, från inspelningen av Snabba Cash. Den föreställer en bubbelpool med tre mer eller mindre påklädda killar omringade av typ fyra silikonstinna toplesstjejer. En av dem varandes Jane. Vakna-gänget oOOoh:ar förvånat när bilden dyker upp på stora tv-skärmen och tappar målföret tills någon frågar om bilden är från filminspelningen? Nä, säger Annika, det tror jag verkligen inte. Nähä. Men, försöker Josefin, det måste det ju va? Även om ingen i studion kan komma ihåg en scen som skulle påminna om denna nakenfraternisering känns allt annat lite märkligt. Annika ihärdar. Hon tror att det är en privat bild.

Så långt inga konstigheter, egentligen. Visst, man kan ju undra varför man antar att allt som filmas kommer med i filmen och om ingen tycker att det är lite konstigt att Joel Kinnaman ligger i poolen med backslick och vit skjorta, men jag är inte den som är den.

Men sen. Sedan vet jag inte vad som händer. Någon (Paul?) säger något om att alla de nakna brösten är väldigt stora, i ett försök att förklara bilden för radiolyssnarna. Josefin (love that bitch) protesterar mot påpekandet och menar att det spelar väl ingen roll vilken storlek brösten har. Det är ju att det är en massa nakna bröst som är grejen här liksom. Annika Leone protesterar. Det spelar väl visst roll? Nääe, säger Josefin. Joho, det gör det visst det, bestämmer Annika och cementerar den härliga uppfattningen om stora bröst som vulgära och osmakliga. Nice.

Det ska erkännas att redan här börjar det pysa metaforisk rök ur öronen på mig. Måhända att jag är extra stingslig för att jag inte ätit frukost, men vafan kom igen?! Hur kan man bara mena att bröstens storlek är det som avgör exakt hur nasty bilden ska bedömas vara? Idiot.

Sen, sen, ja då jävlar kläcker hon ur sig något som ungefär kan citeras: "Ja, och sen behöver ju Jane fixa sina tuttar för dom står ju åt två helt olika håll ha ha ha". Liksom okej, ta med en nakenbild på tjejen och påpeka vilken tattig skank hon är och att hon borde fixa de fixade tuttarna så att hon iallafall är en symmetrisk tattig skank? VA FAN?! Återigen så är Josefin den enda som verkar tycka att det här är lite keff (som mina kids brukar säga) och hon protesterar återigen och säger att "näe, inte hålla på och prata om Janes bröst nu" och påpekar att det kanske inte känns helt schysst. Istället för att bara lägga ner då och liksom inse att här står man, i radio och tv, och bara tycker att det är helt normalt att racka ner på och döma ut tjejer för att de har opererat jättetuttar och visat upp tuttarna i en tidning. Ja gud alltså. Vilket skabb va? Vilken orre va? (återigen - som mina kids brukar säga) Fan Annika, vad synd att Jane inte har ett skåp som du kan skriva "hora" på!

Och så säger de att det är vi håriga feminister som är fientligt inställda till utvikningstjejerna. Jo jag tackar jag.

Ja, det är den tiden på månaden. Typ.

Jävla Ica Aspis har ingen hård saltlakrits bland smågodiset. Däremot typ 10 mjuka eller sega varianter. Inga salta snören hade de heller. Trött man blir!

Booty and the bees.

Konståknings-EM och Trinny och Susannahs återkomst till trots; kvällens tv-höjdare var ändå när Piers Morgan vänligt men bestämt dissade en vidrigt drillad 4-åring som iklätts något hemskt grisskärt tyg och sedan placerats på scen för att sjunga äckligt sockersöta Beauty & the Beast i mitt hatprogram America's got talent.

Sedan kom visserligen David Hasselhoff och förstörde mitt moment genom att hävda att den knappt talkunniga patriotprodukten hade "förenat en nation" (min övers.). Han måste seriöst ha varit packad.

Äpplet faller inte långt från trädet - Facebook edition.

"I invented the freakin' poof!"

Nu när På Spåret precis dragit igång på min televisionsapparat kom jag att tänka på ett annat högkvalitativt tv-program - Jersey Shore (via mtv.com). Ditt liv är inte komplett förrän du sett Pauly D fixa frillan och bedyra sin kärlek till hårgelé. Eller förrän du sett Snooki pumpa sin lilla knytnäve i luften till housemusik, för den delen. Eller förrän du sett The Situation flexa sitt sexpack och tala om sig själv i tredje person. Eller... ja. Du fattar.

Liten bögrapport från jobbet bara.

Elev utanför klassrummet: -"Johanna, säg till NN!"
Jag: -"Vaddårå?"
Elev utanför klassrummet: -"Han säger att den som går in först i klassrummet är en bög. Nu kan jag inte gå in på lektionen bara för det."
Jag: -"Det är väl mycket bättre att vara bög än att få IG?"
Elev, nu inne i klassrummet: -"Sant."


Babysteps, tror jag att det kallas.