Glad Halloween då.

Blast from the past.

Ja det skrivs ju som bekant ingen Idolblogg detta året (eller jo, i rättvisans namn så gör det väl det, men ingen som räknas if you know what I'm saying). Jag och Liza har mumlat något om att det nog är lika bra, årets upplaga väcker av någon anledning än ilsknare reaktioner hos oss än förra årets. Jag menar kom igen - Erik?? Svenska folket, ni kan bara inte mena allvar?

Så ser jag att ikväll bjuds det Las Vegastema i Idolstudion. Vet ej hur jag ställer mig inför detta. Å ena sidan är det ju typ bästa temat i Idolsammanhang någonsin, det tycker jag verkligen. Å andra sidan kommer vidrigheter som Eriks tolkning av Dusty Springfield med största säkerhet framkalla ett svårt illamående och eventuellt lite yrsel hos undertecknad (tur jag åt tidig middag).

Ägnar mig åt en dödssynd i taget.

Nu har jag visserligen fått lön, men jag har relokaliserat mig till södra Sveriges mörka skogar. Här ägnar vi oss inte åt shopping, här ägnar vi oss åt one thing and one thing only: att äta.

Återkommer vid senare tillfälle. Med största sannolikhet i sällskap av ett maffigt tarmvred.

Är så avis.

Gud vad jag hatar alla peppade utrop om att "äntligen äre löööööön!!!!!"... Bah NEJ! Jag får lön den 26:e!!!!!! *ohörbart gubbmummel*

Om du har lite tid över...

...så tycker jag att du ska kolla på det här avsnittet av Skolfront där min på alla vis fantastiska före detta kollega Pelle lugnt och sakligt krossar alla bisarra påståenden om att akut p-piller skulle förvandla våra hormonstinna tonåringar till spontanaborterande promiskuösa sexmaskiner.

Vi måste värna om sexualundervisningen. Den vettiga och inkluderande sexualundervisningen, that is.

Oh my lol.

Idag lämnade en elev in en engelsk text med typ världens roligaste svengelska. I smelted like worm choklade, stog det. Jag dog. Lyckades keep my cool och vek varsamt ihop pappret och berömde honom för den fina texten (den var faktiskt väldigt bra i övrigt). Väljer att se den citerade meningen som lite krydda. Sådan är jag.

Jo favoriterna var alltså Gold Dust Woman, Sara och Silver Springs.

Fleetwood Mac igår. Känner lite att okej, hur ska någon kvinna på scen någonsin kunna toppa Stevie Nicks? Liksom, hur?????? Helt obegripligt. Under slutet på Gold Dust Woman ville jag typ hoppa från läktaren i ren hjärn- och hjärtoverload.

Dessutom, hur kan en människa vara så förjävla intressant? Svar vet ej. Men faktum kvarstår att när Stevie Nicks stint stirrar ut i publiken på just mig (en känsla säkert delad med ungefär 30 000 personer,) höjer ett pekande finger och sjunger time casts a spell on you that you won't forget me så ställde sig samtliga hårstrån på kroppen på ända och saluterade. Så jävla stompig och hjärtslitande liveversion.

Började även grina under slutet på Sara under, ni vet, omfamningen. Ja. Åh. Hade förhandstippat på att det kanske skulle komma en liten pliktskyldig tår under Landslide, så det hela var ju lite oväntat får man lov att säga. Det var som att någon vred på kranen bara. Vet inte varför.

Katederrapport.

Dagar då jag inte direkt älskar mitt jobb: Har precis rättat fem tätt tätt handskrivna sidor utan styckeindelning eller punkter som handlar om ett helt obviously påhittat kärleksdrama som författaren utger sig för att ha upplevt. Alla killar inblandade i texten kallas dessutom för "han". Såg ut såhär när jag kom till slutet: o_O

Dagar då jag direkt älskar mitt jobb: Fem tuffa förortskillar i 9:an YouTube:ar under studiestödstimmen och ur högtalarna strömmar helt plötsligt Rammstein. Alla fem tuffa förortskillar headbangar synkroniserat i slow motion och sjunger med avgrundsröster i kör: "MUTTIIIIIIIIIIII"... *Rammsteinstomp*..."MUTTIIIIIIIIIIIII"...

Årets (karriärens?) citat: -"Om jag var tio år äldre och tjugo centimeter längre skulle jag lägga in en stöt. På gud."

You get what you give.

Ser ett klipp på America's Funniest Home Videos där en tonårstjej som sitter i en fåtölj och pladdrar om killar och smink blir omkullvält av av en kompis. Voice overn säger: "Even teenage girls get tired of listening to teenage girls!". Dör på det där alltså. Först ägnar man 13 år åt att lära tjejer hur viktigt det är att vara fin så att killarna ska gilla en, sedan bashar man dom för att det är det enda dom pratar om. Eh, du var liksom med och skapade monstret... Om det nu är ett sånt jävla problem att tonårstjejer pratar högt och oavbrutet om killarsminkdisco kanske du ska byta ut leksakssminket du tänkte ge din 5-åriga dotter mot en geografibok eller nåt. Hur jävla svårt kan det va?

I HATE YOU BLAAAAKKKKEEE!

Jag trodde kanske att det var mitt dagliga samröre med tonåringar som gjort att jag är som besatt av alla de tonåriga Barbiebloggarna. Men nu vet jag bättre. Det är ju för att deras blogginlägg är som ett polyesterbärande och idominkladdigt avsnitt av Dynastin som jag inte kan sluta läsa. Det är Alexis Colby och Krystle Carrington i omöjliga löshårstestar och plagg från Gina Tricot. Inlägget hos Dessie om slagsmålet som utbrutit på en hemmafest (ja, eller chillkrök som det heter nu för ti'n) tar liksom kakan.

För den oinsatte: Några tjejer snor Dessies läppstift. Bara här känner man ju att okej, läppstift liksom? Inte läppglans eller annan age appropriate make-up. Utan inte mindre än två damiga läppstift blir stulna under denna sofistikerade chillkrök. Under ett stort showdown beslutar sig Dessie för att det enda rätta är att hävda sig meddelst sin mycket dyrbara klocka:

å när vi stod där ute och snackade om att de snott mina saker så tog jag av min guees klocka och börjar vifta med den och skriker "Ska du inte ta den här äkta Guees klockan också!? Kostar bara 4,000 Kr..!"

Ett rungande PWND hördes säkerligen eka över Stockholms innerstad.

Även om Alexis säkert skulle kunna tänka sig att dingla med ett diamanthalsband från BVLGARI framför Krystles välfönade lugg så slog inte Dynastinparallellerna mig förrän dramat utvecklar sig ytterligare och Dessie hämtar förstärkning. Förstärkningen består bland annat av till och från-bästisen Paow som inte tvekar inför lite härligt handgemäng. Och nu, det är nu det blir Best of Dynastin av hela bloggposten:

Och Paulina som hade längtat efter att få bråka med dem brudarna springer fram och slår bruden som slog mig och drog av en klump av hennes riktiga hår.

När två brudar slåss så att håret ryker, då mina damer och herrar befinner vi oss i ett avsnitt av Dynastin. Så är det bara. Man känner lite att z0mg, hur ska detta sluta? Det slutar såklart bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Verkligheten överträffar i sanning dikten när tjejen som får en snyting slår tillbaka och drar av en tuss av Paulinas hår:

men som tur var tar Paulina bort löshåret och börjar provecera och säger "Tyvärr, jag har löshår. Synd att du inte kunde bättre stumpan!"

ALLTSÅ! Det är så jävla OFF THE HOOK! "Som tur var..", som tur var tar hon bort löshåret och börjar provocera med sitt dinglande löshår i högsta hugg! Jag dör, det är så bra! Stackars kompisen som försöker medla får också några snytingar och då får äntligen Dessie nog och avslutar det hela på ett i sammanghanget mycket passande vis:

Men då blev jag irriterad och sprang och hämta en stor pinne, som var lika stor som mig och börjar svinga den mot henne tills hon sprang iväg...

Där står alltså lilla orangea Dessie och svingar en stor pinne efter läppstiftstjuvarna samtidigt som Paulina förbannat hytter med sitt löshår. Jag känner såhär: eftertexter. Jag behöver eftertexter för det är så jävla filmiskt.

Ah. Apalling Trash kunde inte gjort det bättre...

En dålig linsvecka.

Skulle ta ut mina linser en kväll för ett tag sedan. Eventuellt var jag lite på pickalurven när jag utförde detta precisionsmoment i min aftontoalett och jag kommer ihåg att jag liksom missade att peta ner min ena lins i linsbehållaren och att jag råkade sprätta ner den i handfatet istället. Fick upp den, lade ner den i burken och fortsatte med min andra lins. Försökte vara extra försiktig för att inte göra samma misstag som med första linsen och lade noggrannt ner den i sin behållare.

Dagen efter sätter jag i mina linser och går till jobbet. Så långt inga konstigheter. Först när jag läser en text på jobbet inser jag att mitt synfält inte beter sig normalt. Det känns som om jag kollar i kors och jag känner mig nästan lite full. Inser att jag stoppat in högra linsen i vänster öga och vice versa. När jag kommer hem tar jag av mig linserna, lägger höger lins i höger behållare och vänster i vänster.

När jag morgonen därpå ska peta in dom där jävla linserna igen så är höger lins spårlöst försvunnen. Den ligger inte och skvalpar i sin vätska och jag petar frenetiskt runt i behållaren och tror att jag blivit galen. Häller ut linsvätskan, men ingen lins ligger fastklistrad mot behållarens kanter eller ens i locket. Kommer fram till att jag måste gjort en s.k fyllesprätt och alltså missat behållaren för att sprätta ner den i handfatet och spola ut den i avloppet. Svär och tar fram en ny månadslins ur förrådet. Blir sen till jobbet.

Jag vet inte vad jag gjort för att förarga synfelsgudarna, men dagen efter beter sig min högra lins jävligt märkligt. Jag ser liksom sämre med linsen i, än utan. Tänker att jag nog har skit på linsen. Problemet är bara att allt eftersom dagarna går så ser jag bara sämre och sämre med mitt högra öga. Om jag blundar med vänster öga så är höger ögas synfält helt suddigt och grått. En kväll tar jag ut höger lins och svär. Vad har jag gjort för att förtjäna detta, liksom? Ska jag behöva slänga en till lins? Jävligt irriterad är jag vid det här laget, kan jag meddela.

Jag klampar surt ut i badrummet på morgonen och stirrar på min lilla linsbehållare. Why have you forsaken me? Vi som brukade vara så bra kompisar. Grymtar till och skruvar av locket på höger behållare. Petar upp linsen på höger pekfinger. Blänger illvilligt på min fiende och inser att hallå, ser den inte jävligt stor ut? Lägger huvudet på sned, pannan fortfarande rynkad, och tittar lite till. Jo. Den är tamejfan jättestor. Drar lite lätt över linsen med tummen. Den delar sig. Inte i två halvor. I två linser.

Jag har gått omkring med två jävla linser i mitt högeröga i flera dagar. No friggin' wonder att jag inte sett ett skit!!!!!!!!! Alltså ursäkta mig, men vart FAN var den linsen någonstans? Jag petade ju runt som en besatt i den där jävla behållaren. Ändå hade den hittat någon liten yta att bara klistra sig fast vid och ba "hee-hee, i'm slick". Så jävla sur.

Achtung!

Måste bara berätta om en så himla sjuk vikarie som bevistat min arbetsplats på sistone. Redan första gången jag såg honom kände jag liksom att wehey, vad har krupit fram ur Narniagarderoben nu? Han är lång, mager och gammal. Han bär svart kostym och har en röst man oftast hör ljuda från en predikstol. Han svävar liksom i landet mellan Laestadian och gammal svartrockare. Inte förrän man haft en konversation med honom går det att riktigt avgöra om han är god eller ond. Å andra sidan så går det jävligt snabbt att fastställa att han nog dansar horisontalmambo med Hin Håle så fort tillfälle ges när man väl konverserat honom en gång eller två.

Efter att han högljutt förbannat RFSU, Madonna och på något sätt även förnärmat lyckats komma fram till att min kollega menade att han var pedofil då han följt med en elev till toaletten (min kollega är mentor för nämnda elev och undrade bara vad som hänt under lektionen för att en sådan drastisk åtgärd skulle tas till) kände jag ändå att han toppade sig själv nu i veckan. En av mina elever satt under lunchen och beklagade sig över sin "fett skumma tyskavikarie". Jahupp, tänkte jag, det kan väl bara handla om en vikarie? Mycket riktigt. Min elev var försatt i något sorts milt chocktillstånd då han berättade att denne man först begärt att åttondeklassarna skulle stå på led utanför klassrummet, därefter släppt in dem och genast med hög stämma börjat sjunga en för eleverna helt okänd tysk sång. Efter vers och refräng tittade han bistert ut över klassen och sade med gravallvarligt djup stämma: ANTECKNA DET JAG SJUNGER!

Och som de antecknade.

Min elev tittade förtvivlat på mig över riset och sade: "Johanna, jag antecknade som fan. Men jag förstog ingenting. Jag skrev och skrev, hachma yohoo rachmi spachmi hej och hå. Jag har en hel sida i min anteckningsbok med helt obegripliga anteckningar. Hoppas det inte blir läxförhör".