Den kritik som skaver är alltså den som å ena sidan förnärmat uttrycker sig om att filmen inte alls är trogen boken och sedan exemplifierar med framför allt två grejer:
1. att slutet inte är ett riktigt slut (och därför är filmen slarvigt gjord)
2. att det är för mycket fokus på hångel och kärlek.
Den kritiken skaver eftersom att just det abrupta slutet och allt hångel verkligen är de två faktorer som jag själv förknippar med boken. Sådant går jag igång på, tydligen. Våld och sex! Anyhoodles, dödsfallet (no pun intended!), Rons konstanta hånglande med Lavender Brown och de rätt ingående beskrivningarna av Voldemorts bakgrund och märkliga släkt är i min värld stöttepelarna på vilken hela Half-blood Prince vilar. I filmen får jag två av tre, och det är jag rätt nöjd med.
Alla dessa människor som gnäller om att slutet inte är som i boken och att det hånglas mer i filmen får mig att vilja sätta på mig läderhatten och likt Brasse vråla FEL FEL FEL FEL FEL! Ska man ha åsikter om något i filmen som inte är troget boken så kanske man kan fokusera lite på Harry och Ginny. Där har vi en liten lucka som vi gemensamt kan peta i med våra nördiga pinnar och älta film kontra bok och vad det kommer ha för betydelse för sista filmen (som ju blir två).
torsdag, juli 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu har jag ju inte läst någon bok och endast sett filmerna, men måste säga att den här var den svagaste hittils. Det var inte förens sista halvtimmen som det blev spännande. Inte på någon tidigare film har jag känt "Shit, är detta roligare om man är 14 år?".
Nu har ju Harry Potter vissligen ett bästföre datum iom sista filmen och det måste mjölkas in i det sista men nu smakade det mest blaskig lättmjölk. Väldigt offtopic nu, men en dålig film är en dålig film oavsett om den är tr00 boken eller inte. Det är ändå något att bli upprörd över ?:)
Jag håller med, sjätte boken hade inget slut. Är dock osäker på om den hade någon egentlig början, heller? Eller någon speciellt markant handling över huvud taget? Det enda den verkligen hade var väl en väldigt fånig beskrivning av en världsfrånvänd version av ungdomskultur. Jag var jämnårig med karaktärerna när boken kom ut, och redan då tyckte jag att huvudpersonernas inställning till sex var rent löjlig och kändes fejkad ut i fingerspetsarna. Och ändå så är det ett never-ending tjat om det där hånglet, trots att det är så totalt osexigt och tråkigt. En besvikelse för en före detta fangirl.
Det fina med Harry Potter-böckerna är ju själva storyn, tycker jag. Voldemort och Dumbledore är verkligen tusen gånger mer spännande än Ron och hans triviala problem, för relationerna på Hogwarts låter ju som något från Farbror Barbro i Nile city. Handlingen hade väl tappat så mycket att Rowling kände att hon måste fylla ut med NÅNting, och valde tyvärr något hon inte var så bra på.
Marre: Jag håller absolut med, en dålig film är en dålig film oavsett om den är trogen bokens handling. Därför vänder jag mig emot kritiken som menar att filmen är dålig baserat på att slutet och hånglet ej är trogen bokens handling (för det är det). Då måste man komma med lite mer substans, till exempel som du gör. Även om jag kanske inte håller med.
Anna: Nej men precis. Den var ju i stort en transportsträcka till sjunde och det som komma skulle där. Jag tycker iofs om HBP inklusive allt hånglande! Jag tycker faktiskt inte att Voldemort är särskilt intressant, han är mest ett nödvändigt ont (hoho). Däremot är jag nästan maniskt besatt av Dumbledore, han är en sån dreamboat!
Skicka en kommentar