För några dagar sedan pratade jag med Liza om hur jävla trött jag är på att alla jämt är så intresserade av vad dom har på sig. Jag är ju också interesserad av vad jag har på mig och spenderar oproportioneligt mycket tid med att fundera på innehållet i min garderob. Någonstans känner jag bara uuuuuh inför det hela. Jag är så trött på att gå omkring och tänka på kläder, prata om kläder, kolla på bilder av andras kläder, se bilder av vilka kläder folk tänker köpa och bara höra en massa diskussioner om vart man köpt det plagget och om det kändes tillräckligt trendigt/snyggt/annorlunda. Alltså jag spyr fan på skiten. Jag orkar inte höra om fler vintagefynd och kommande designkollektioner på H&M. Jag orkar inte! Känner mig som en jävla hippie som typ förespråkar opersonlig plyschoverall ("nej alltså man kan inte ha plyschoverall längre, Juicy Cotoure är så ute - det är bara hiphoppare och Engla som har plyschoverall nu för ti'n") - men det SKITER JAG I. Och jag brukar aldrig racka ner på modebloggar för orka liksom, men jag fattar fan inte hur så många människor kan ägna så mycket tid åt att läsa och skriva om skor från Hope och vad man har "klickat hem". Min hjärna blir alldeles trött av bara en liten liten bloggingrunda och samtidigt är det så fascinerande att det kan ha så stort genomslag. Hur många professionella modebloggare finns det? Ganska jävla många! Folk läser och folk lyder. Blasétrendiga Citronmuffin bodde i Paris och skrev om macarons, några stora opersonliga bloggerskor med catwalk-koll snappar upp den färgglada franska kakans existens (cupcakes är ju såå 2006) och innan man vet ordet av är macarons trendiga! Macarons! En jävla kaka! Fattar ni hur sjukt det är? Kan man hypa vad som helst om man bara har en kofta från Chloé att backa upp det med? Jaja, whatever, sidospår, men faktum kvarstår att folk bryr sig asmycket om vad självutnämnda experter dikterar och någonstans på vägen så trillar man dit själv - fast man inte ens delar estetiska preferenser. Går omkring och funderar på om man ändå inte behöver en till klänning fast man har 20 stycken hängandes i garderoben. Jag skiter i om klänningen kostar 3000 spänn på Net-a-Porters rea eller en ynka "guldpeng" hos Faster Gunhild : jag är trött på att ens känna att jag behöver klänningen. Fattar ni?
torsdag, oktober 09, 2008
En fucking jävla kaka!
torsdag, oktober 09, 2008
För några dagar sedan pratade jag med Liza om hur jävla trött jag är på att alla jämt är så intresserade av vad dom har på sig. Jag är ju också interesserad av vad jag har på mig och spenderar oproportioneligt mycket tid med att fundera på innehållet i min garderob. Någonstans känner jag bara uuuuuh inför det hela. Jag är så trött på att gå omkring och tänka på kläder, prata om kläder, kolla på bilder av andras kläder, se bilder av vilka kläder folk tänker köpa och bara höra en massa diskussioner om vart man köpt det plagget och om det kändes tillräckligt trendigt/snyggt/annorlunda. Alltså jag spyr fan på skiten. Jag orkar inte höra om fler vintagefynd och kommande designkollektioner på H&M. Jag orkar inte! Känner mig som en jävla hippie som typ förespråkar opersonlig plyschoverall ("nej alltså man kan inte ha plyschoverall längre, Juicy Cotoure är så ute - det är bara hiphoppare och Engla som har plyschoverall nu för ti'n") - men det SKITER JAG I. Och jag brukar aldrig racka ner på modebloggar för orka liksom, men jag fattar fan inte hur så många människor kan ägna så mycket tid åt att läsa och skriva om skor från Hope och vad man har "klickat hem". Min hjärna blir alldeles trött av bara en liten liten bloggingrunda och samtidigt är det så fascinerande att det kan ha så stort genomslag. Hur många professionella modebloggare finns det? Ganska jävla många! Folk läser och folk lyder. Blasétrendiga Citronmuffin bodde i Paris och skrev om macarons, några stora opersonliga bloggerskor med catwalk-koll snappar upp den färgglada franska kakans existens (cupcakes är ju såå 2006) och innan man vet ordet av är macarons trendiga! Macarons! En jävla kaka! Fattar ni hur sjukt det är? Kan man hypa vad som helst om man bara har en kofta från Chloé att backa upp det med? Jaja, whatever, sidospår, men faktum kvarstår att folk bryr sig asmycket om vad självutnämnda experter dikterar och någonstans på vägen så trillar man dit själv - fast man inte ens delar estetiska preferenser. Går omkring och funderar på om man ändå inte behöver en till klänning fast man har 20 stycken hängandes i garderoben. Jag skiter i om klänningen kostar 3000 spänn på Net-a-Porters rea eller en ynka "guldpeng" hos Faster Gunhild : jag är trött på att ens känna att jag behöver klänningen. Fattar ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det där är ju min känsla också, tack för att du satte ord på det. Jag fortsätter i min uniform; jeans, svart tröja och psykologkoftor.
Det här är mycket bra.
Mycket, mycket bra. Och liksom, nyanserat. Orkar inte heller slentriandissande av modebloggar i vanliga fall men alltså, de där jävla macarånnerna går mig på nerverna.
alltså den där jävla kakan!! jag har också fått min beskärda del av folks jävla macaron-hang up. jag fattar inte alls vad grejen är med kakan förutom att den är fransk och var med i marie antoinette. men hur god kan den vara!? och det är ju iofs skitsamma för det är ändå bara en kaka.
Skicka en kommentar