När jag blev mamma.

En gång när jag var väldigt nykär och det var väldigt nytt och hett med The Sims så skapade jag och min kille varsin sim som såg ut som oss och hette som oss. Sedan manipulerade vi dom till att bli kära och flyttade in och gjorde karriär och byggde ut vårt hus (som jag, även om det kanske låter lite stört, minns som ett väldigt mysigt Simshus!). Vi liksom gifte oss? Eller alltså våra simmar gifte sig (okej, bortse gärna från hur borgerligt det här är och ba "nä vad gölligt" istället) och simmen Johanna döptes automatiskt om och fick killens efternamn.

Sedan en dag ringde telefonen i vårt hus och vi fick erbjudande om att skaffa en bebis. Jag ropade till min kille som satt på toa och frågade om vi skulle skaffa en, han sa ja. Helt smidigt levererades ungen till vårt hus och så kom det upp en ruta där spelet ba "Vad ska barnet heta?". Alltså! Major decision making helt utan förvarning! Här har man bara kunnat typ flörta, flytta in och gifta sig med ett litet klick utan någon som helst eftertanke - våra simmar behövde inte ens ligga för att skaffa bebis och så det här! Vi kände oss lite ambushed och jag ropade till min kille, som fortfarande satt på toa, att hallå vad ska vi döpa vårt barn till?? Han visste inte. Inte jag heller. Sedan kom någon av oss på ett namn, men den andra tyckte att det var töntigt. Jag bara satt där och stirrade på skärmen där kravet på ett omedelbart beslut obönhörligt flimrade. Kände vuxenvärldens ångest skölja över mig med ett huvud som ekade oroväckande tomt.

Sedan helt plötsligt så hade väl spelet fått nog av mitt oseriösa velande och döpte helt sonika vårt barn till Simbarn. Simbarn Bergström. Här slet vi som läkare och byggde ut huset och så får vi en dotter som heter Simbarn! Simbarn = särbarn. Fan vad less jag blev då. Har typ inte spelat sedan dess.