Sökes: bondgårdens motsvarighet till LVU.

Okej, hur sjuk är nya Burger King-reklamen?



1. Huvudpersonen är ihop med en ko.
2. Kossan behöver helt klart terapi. Utgångspunkten i filmen är svek. En man äter förväntansfullt en kycklingburgare efter att ha tagit in på motell, men blir tagen på bar gärning av sin partner. Som är en ko. Han har svikit sin ko-tjej genom att äta en kycklingburgare. Istället för koburgare då, får man anta. Vad är det för självhatande ko som råmar argt när hon kommer på sin kille på ett motell med en hamburgare gjort på annat kött än kokött? Jag kan personligen känna att om jag var en ko, så skulle det vara en förutsättning i mitt förhållande att min partner gav fan i att äta nötkött. Ungefär på samma sätt som att jag förutsätter att Shaun inte äter människokött.
3. Huvudpersonen är ihop med en ko.

Va fan.

Jag trodde poängen med att ställa fram klockan en timme (obs gjorde att jag förlorade två timmar igår obs) var att det skulle vara lite ljust och härligt när man vaknade. Känner mig lurad.

Earth hour, eller Tänt var det här!

Jag vet inte om ni satt och mös med värmeljus och skit, men jag kan säga att vid Nevern Square, Earl's Court så var de flesta fönster tända. Den brittiska medelklassens övre skikt hade bättre saker för sig, tydligen. Även mitt rum var tänt, ety där lågo jag och Liza med varsin kaffekopp fylld med vin, lyssnandes på våra norska grannars översvallande kärlek för Chelsea FC. Det lät ungefär såhär:

-"CHELSEA" *klapp klapp klapp*!!!! "CHELSEA" *klapp klapp klapp* !!!!
- ALIJALIJAAAALI woOOOop woOOOop!!!

Typ oavbrutet. I några timmar. Vi höll på att bli vansinniga, gnisslade tänder och fräste att det här var skälet till att vi inte längre bodde på hostel. Medans jag var i badrummet och försökte styra upp min gasiga ballongmage hörde jag hur Liza slutligen fått nog och ilsket försökte koppla in rumstelefonen i jacket. Eller, jag hörde ett ilsket skånskt utrop av typen "nej nu JÄVLAR" följt av klonk dunk klick klonk. Tyvärr gick det inte att nå receptionen och vi orkade inte klä på oss och gå ner. Vi hörde de norska aporna avlägsna sig efter midnatt. Men först måste de naturligtvis smälla i dörrar och vråla om CHELSEEEEAAA hela vägen ner för trappan, ut på gatan och runt hela Nevern Square.

Vi önskade hett att de skulle råka på några feisty supportrar av fiendeklack, men tyvärr vaknade Liza till liv några timmar senare av alltför bekanta ljud av typen "ALIJALIJAAAALI woOOOop woOOOop" i fjärran.

Och folk ba: "sport är ju ett hälsosamt inträssä". Juuust det.

Avsändare: anonym

Alltid lika intressant när man av en eller annan anledning blir av med alla nummer i mobilens telefonbok och sms utan avsändare börjar trilla in i inkorgen.

Det är liksom ganska spännande att få sms av okänd som lyder: Wearing discoskor och dansar sju slöjornas dans! Tänker på dig

Andas i papperspåse.

Gud, det var länge sedan jag var på sådant här rosenrasande dåligt humör.

Beställde i början av veckan prylar från Asos. Valde att betala extra för expressleverans, då jag snart åker iväg och, well, ja jag ville ha mina grejer innan jag åker. Har sedan dess med stor spänning följt mitt paket på resan mellan lager och internationella hubbar (vad fan det nu är) på engelska postterminalen. Enligt Asos skulle mitt paket levereras innan eller på fredag (ja det är idag då). Fab. Har varit hemma hela morgonen då jag vet att paketet ska levereras till min hemadress, inga konstigheter. Tills jag, klockan ETT, kollar paketets status och ser att leveransgubben varit här klockan 9, insett att han inte har någon portkod, och då bara åkt igen.

Liksom, okej, om den här leveransfirman (största internationella f.ö) saknar den universalnyckel/universalkod som post och dyl använder sig av, kan de kanske RINGA det telefonnummer som jag ändå angivit? Om den här leveransfirman (STÖRSTA INTERNATIONELLA) saknar den universalnyckel/universalkod som post och dyl använder sig av, kan det kanske vara bra att man hos Asos ens kan fylla i en jävla portkod när man väljer expressleverans? Kanske kunde leveransgubben lämnat en jävla lapp på porten där det står typ "Hej, du har ett paket. Ring", som alla andra jävla leveransfirmor? Kanske hade de kunnat uppdatera leveransstatusen lite tidigare än fyra timmar efter failad leverans, så man hade kunnat göra något annat med sin dag? Eller? Am I crazy här, eller är det en v-ä-r-d-e-l-ö-s situation?

Ni förstår, jag kommer nu aviseras mina varor. Det betyder att leveranstiden kommer upp i "normal" leveranstid. Jag kommer alltså ha betalat dubbla priset för att få mina varor levererade lika långsamt som vanligt. FAB! KUL LIV SOM KONSUMENT!

Som om det här inte var upprörande nog så är det dessutom omöjligt att komma i kontakt med fucking jävla leveransfirman då deras internationella nummer inte går att ringa från Sverige. Jag kan alltså inte arrangera en andra utkörning/hämta upp paketet. Jag måste liksom vänta på en jävla rövavisering som tidigast kommer på måndag, och eftersom jag är bortrest till på torsdag kan jag alltså inte hämta paketet förrän fredag - en jävla VECKA efter planerad och fakturerad (mind you) leveransdag.


Alltså höll på att börja grina av detta. Är inte så jävla viktigt med själva varorna jag väntade på, men det är liksom hela situatonen. Den är så frustrerande! Plus att jag har mens. Då är mitt temperament på Hurricane Katrina-nivå. Det gör mig också jävligt arg! Jag och Liza kom en gång fram till att under en menscykel (om man utgår ifrån att den är på ca 4 veckor) så är man helt opåverkad av menshormonerna i sammanlagt 1 jävla vecka! De andra veckorna är: lagra vatten, matcravings, humörsvingar, blöda, krampa.

Summa summarum: FML!

*har inget emot bankrån*

Faghag.se

En annan traumatiserande Sims-historia är när jag skapade Sue Ellen Ewing. Hon hade en pastellspräcklig långklänning, vita pumps och pärlhalsband. Jag byggde ett helt South Fork till henne, vilket alltså betyder att jag lade ner en jävla massa tid på simmen Sue Ellen.

Så en dag när Sue Ellen softade runt med en coctail i handen så hade en guldlampett gått sönder på South Fork och jag kommenderade Sue Ellen till att byta glödlampa. Så ba fick hon en elektrisk chock och dog. Blev så jävla sur alltså.

När jag blev mamma.

En gång när jag var väldigt nykär och det var väldigt nytt och hett med The Sims så skapade jag och min kille varsin sim som såg ut som oss och hette som oss. Sedan manipulerade vi dom till att bli kära och flyttade in och gjorde karriär och byggde ut vårt hus (som jag, även om det kanske låter lite stört, minns som ett väldigt mysigt Simshus!). Vi liksom gifte oss? Eller alltså våra simmar gifte sig (okej, bortse gärna från hur borgerligt det här är och ba "nä vad gölligt" istället) och simmen Johanna döptes automatiskt om och fick killens efternamn.

Sedan en dag ringde telefonen i vårt hus och vi fick erbjudande om att skaffa en bebis. Jag ropade till min kille som satt på toa och frågade om vi skulle skaffa en, han sa ja. Helt smidigt levererades ungen till vårt hus och så kom det upp en ruta där spelet ba "Vad ska barnet heta?". Alltså! Major decision making helt utan förvarning! Här har man bara kunnat typ flörta, flytta in och gifta sig med ett litet klick utan någon som helst eftertanke - våra simmar behövde inte ens ligga för att skaffa bebis och så det här! Vi kände oss lite ambushed och jag ropade till min kille, som fortfarande satt på toa, att hallå vad ska vi döpa vårt barn till?? Han visste inte. Inte jag heller. Sedan kom någon av oss på ett namn, men den andra tyckte att det var töntigt. Jag bara satt där och stirrade på skärmen där kravet på ett omedelbart beslut obönhörligt flimrade. Kände vuxenvärldens ångest skölja över mig med ett huvud som ekade oroväckande tomt.

Sedan helt plötsligt så hade väl spelet fått nog av mitt oseriösa velande och döpte helt sonika vårt barn till Simbarn. Simbarn Bergström. Här slet vi som läkare och byggde ut huset och så får vi en dotter som heter Simbarn! Simbarn = särbarn. Fan vad less jag blev då. Har typ inte spelat sedan dess.