Istället för att flitigt fila på mina terminsplaneringar sögs jag in i ett tre timmar långt spelpass. Bioshock är precis sådär hjärtat i halsgropen-spännande och förkrossande tjusigt att innan man vet ordet av så är det mörkt ute och nio-filmen har börjat och det är nästan läggdags för oss skoltanter. Det känns alltid lika snopet.Så går en dag från mitt liv och kommer aldrig åter, men jag fick åtminstone skjuta några genmodifierade zombies under tiden.
En del av mina elever är ju roliga (inte haha-roliga). Allt är verkligen svart eller vitt i deras värld. Om jag har en Ps3 och en lvl 80-gubbe i WoW så är jag automatiskt "en gamer" (deras ord, ej mitt, liksom please). Att jag knappt spelar på PS3:an och att jag inte är särskilt bra på WoW, det spelar liksom ingen roll. Det finns inte utrymme för slappspelande vuxna i deras värld. Du kan vara en sporadiskt spelande tonåring, men är du vuxen så har du två lägen: det ena där du förstrött undrar om man inte blir beroende av det där World of Witchcraft, och det andra där du typ syr egna Taurendräkter och håller en diet bestående av endast JoltCola.
Jag har försökt förklara att när tant växte upp så exploderade tv-spelsmarknaden och det fanns inte en käft i tants klass som inte ägde en liten grå Nintendobox. Eller okej. I min klass så hade tjejerna Nintendo och killarna Sega Megadrive. Gud vet vad som orsakade den märkliga uppdelningen. Men anynörd, man kom hem från skolan och sedan spelade man liksom Nintendo. Det var vad vi gjorde. Super Mario Bros, Iceclimber, Kid Icarus, Ducktales.. det var ett jäkla knattrande på våra små handkontroller och blåsande i spelkassetter som strulade. Det vore väl konstigt om man inte spelade ett endaste litet spel i vuxen ålder om man har ägnat hela sin uppväxt åt att få små pixliga gubbar att hoppa över gröna rör med köttätande växter i? Jag menar, jag läste supermycket när jag var liten och det slutar jag ju inte med bara för att jag blir äldre. Jag läser en annan typ av litteratur, men jag läser. Jag spelar andra typer av spel, men jag spelar.
6 kommentarer:
Jo, visst vore det konstigt om vi inte satt och längtade efter nya Zelda (eller vilken spel-serie det nu är vi fastnat för)?
Min man, syster & jag ägnade två timmar åt att prata om WoW, grupp-psykologi och spelkonstruktion i helgen. Inte om imba klasser och så, utan om hur det är tufft med människor som samarbetar, och hur intressant det är med spel som är konstruerade för att man ska vilja prenumerera på dem.
För övrigt är mitt Wii på lagning, och jag saknar det verkligen löjligt mycket.
Fan vad bra sagt, avslutningen sammanfattar verkligen det hela perfekt. Och varför ska ungdomarna få ha allt roligt för??
Och en bild av Bioshock så här på morgonen får ju vem som helst på bättre humör.. :-)
Jag hade sega megadrive. Var det killaktigt alltså?
Fantastiskt... Din blogg är bäst :)
Haha jag håller med, kidsen har ju för fan ingen koll. Innebörden av dagens "gamer" har snarare blivit casual gamer. Samtidigt verkar det som att tv-spel blivit mer accepterat av samhället jämfört med hur det var på 90-talet där man ansågs vara en "datanörd" om man hade ett genuint spelintresse. Nu har tv-spel blivit så mtv och lika rebellisk som en Sex Pistols-tröja på plattan.
Anynörd är ju det framtida stanardordet för allt i alla lägen.
Skicka en kommentar