onsdag, juli 29, 2009

Plötsligt händer det.

onsdag, juli 29, 2009
aftonbladet


Åh herre. Kan detta vara bästa lilla nyheten någonsin? Alla element som får oss att älska kvällspressen är med:
- Det rasas!
- Ett helt normalt ord får ett sexprefix och bildar därmed ett sprillans nytt kvällstidningsord!
- Ett barn får exemplifiera t3h h0rr0r medelst urfånigt citat!

Dessutom: blurrade tuttar, en hemsida om extremsex (= föregående nämnda blurrade tuttar), ett obegripligt foto på en parkering med tillhörande Varnings-skylt. What more could I possibly ask for?

tisdag, juli 28, 2009

Lärarnas Riksförbund.

tisdag, juli 28, 2009
Vilka klippor! Inte nog med att de deltar officiellt i Prideparaden, de puffar även för ett HBT-seminarium för lärare på hemsidans förstasida. En ynka termin in i mitt yrkesliv kan jag konstatera: det behövs.


Ps. Har jag berättat att jag fått fast anställning på skolan där jag hade mitt vik? Super! Om det inte vore för att jag kuppat järnet bakom ryggen på snubben jag vikade för. Ba eh okej, hej hej kollega, nevermind det där skrivna dokumentet där jag typ idiotförklarar dig som nu finns i händerna på två mycket intelligenta och revanschsugna niondeklassare.

Pridefestival hos Skräphögen.

"Vi ska bli så fulla att vi har sex med varandra. Och inte kommer ihåg det dagen efter."



Manlig vän of the homosexual persuasion har uppenbarligen storslagna planer för oss.

Ny mobil sökes. Gärna bra.

Jag tänker att jag ska uppgradera min gamla mobil som i ärlighetens namn börjar bli lite sömnig. Jag tänker att min nya gunstling ska ha en sjujävla kamera, med mobilkameramått mätt. Jag undrar: är det någon som har några stalltips?

torsdag, juli 23, 2009

Härmed är Harry Potter-bloggandet avslutat för denna gång.

torsdag, juli 23, 2009
harry_potter_and_the_half_blood_prince_albus_dumbledore1.jpgÄr det bara jag, eller är inte Dumbledore extremt het i Half-blood Prince? När han först dök upp på duken så kände jag bara hell-o sugartits. Kan det vara stylingen? Är det månne skäggsmycket och hans glamrockiga robe som gör 'att? Inte ens hans mögliga hand fick mig att skygga! Det hela var en mycket märklig upplevelse. Jag har mig veterligen aldrig tyckt att Michael Gambon rent utseendemässigt är särskilt mycket att hänga i den ytliga julgranen, så det måste ju vara själva karaktären Dumbledore som attraherar.

Är det min gamla vurm för grått hår som plötsligt har slagit ut i full blom kanske? Kommer jag bli en såndär som börjar annonsera efter äldre gentlemen med grått långt hår, för att sedan be dom ta på sig någon gammal lajvartrasa och hytta med en björkkvist jag samlat på mig i dungen utanför huset? Huka er, det känns som om Pandoras ask har öppnats på allvar!

Ett litet förtydligande (nu när jag fått i mig lite frukost).

Den kritik som skaver är alltså den som å ena sidan förnärmat uttrycker sig om att filmen inte alls är trogen boken och sedan exemplifierar med framför allt två grejer:
1. att slutet inte är ett riktigt slut (och därför är filmen slarvigt gjord)
2. att det är för mycket fokus på hångel och kärlek.

Den kritiken skaver eftersom att just det abrupta slutet och allt hångel verkligen är de två faktorer som jag själv förknippar med boken. Sådant går jag igång på, tydligen. Våld och sex! Anyhoodles, dödsfallet (no pun intended!), Rons konstanta hånglande med Lavender Brown och de rätt ingående beskrivningarna av Voldemorts bakgrund och märkliga släkt är i min värld stöttepelarna på vilken hela Half-blood Prince vilar. I filmen får jag två av tre, och det är jag rätt nöjd med.

Alla dessa människor som gnäller om att slutet inte är som i boken och att det hånglas mer i filmen får mig att vilja sätta på mig läderhatten och likt Brasse vråla FEL FEL FEL FEL FEL! Ska man ha åsikter om något i filmen som inte är troget boken så kanske man kan fokusera lite på Harry och Ginny. Där har vi en liten lucka som vi gemensamt kan peta i med våra nördiga pinnar och älta film kontra bok och vad det kommer ha för betydelse för sista filmen (som ju blir två).

Men åh (och en liten spoiler alert!!!)

Något jag sitter och upprörs över såhär i sommartider är alla som menar att nya Harry-filmen är dålig eftersom att den inte har något riktigt slut. Eh. Det hade väl inte boken heller? Ni-vet-vem kolar, Harry ger sig fan på att han ska leta reda på de resterande horkruxarna (vad heter dom på svenska egentligen?) och Hermione och Ron tänker haka på. Framtiden är oviss, vad ska egentligen hända?

Gud, jag och Liza var så upprörda att vi fick ha långa terapisessioner över ändlösa koppar kaffe och take away-lunch i hennes gamla butik sommaren boken släpptes.

Så har folk mage att påstå att slutet på filmen inte är till belåtenhet, herre, det är väl en del som är trogen boken om någon.


*fangirl_87*

söndag, juli 19, 2009

Har de månne skaffat det för att lära oss en läxa?

söndag, juli 19, 2009
Jag har ända sedan vi skaffade det undrat hur mycket oväsen trumsetet till Rock Band egentligen gör. Nu när mina grannar tydligen också skaffat Rock Band kan jag meddela: rätt så jävla mycket.

torsdag, juli 16, 2009

Waking up is a strange reason to die.

torsdag, juli 16, 2009
Efter att ha upptäckt Auto-Tune the News så känner jag lite att jag aldrig vill se vanliga nyheter igen.



Fler nyheter här.

onsdag, juli 08, 2009

Min enda räddning: intravenöst intag av vin.

onsdag, juli 08, 2009
Älskar turister och deras fucked up grammatik (och med älskar menar jag naturligtvis hatar).

"Pleaze, can you change me for the toilets?"
(kan du vara snäll och växla, så jag kan gå på toa?)
"How many times it take?"
(hur lång tid tar det att gå runt hela Den Stora Turistattraktionen?)

Nästa gång jag får höra någon av de två frågorna så är det mycket möjligt att jag självantänder på ett ytterst spontant sätt i ren ilska.

måndag, juli 06, 2009

Festival via sms.

måndag, juli 06, 2009
Sist jag åkte på äkta festival, dvs med tältande och allt vad det innebär, var 2004 då jag och vapendragaren Liza åkte till Arvika och äcklades av i princip alla omkring oss. Mitt mest bestående minne av festivalen, förutom att det absolut inte gick att använda toaletterna på campingen, är att vi båda var så chockade över att Arvika inte hade något H&M. Sådana är vi. I år åkte Liza till Arvika med sin karl, jag satt hemma men kände mig ändå delaktig i festligheterna tack vare en gedigen sms-rapportering.

Utan further ado, jag presenterar: Arvikafestivalen upplevd via sms.

2009-07-03, 11:27
"Det finns fortfarande inget hm i Arvika. Det finns bara lindex och kapp ahl. Undra på att folk klär sig som de gör."

2009-07-03, 21:29
"Sloganen på taxin här är 'arvika, mer än festival'. Alltså NEJ! Folk här är retards. Minns du pöbelfesten på KW? Samma nu. ALTSÖ DE DÄRA DÄPÄCHE, DÄ Ä NO BRÅ!"

2009-07-03, 21:36
"Men alltså. Seriöst. Folk kan inte svara på frågor heller. Finns d ett willys elr dylik stormarknad? NÄJ. Nähä, ingen ica? JOO DÄ FINNS DÄ EN. Men aaargh! Tänk dig att alla frågor får dylika svar av locals. Ingen vet var ngt finns. Hallå, ni har 15 butiker! Hur e d möjligt?"

2009-07-03, 22:05
"Alltså d va precis en kille som var nära att spöa björn! Om jag ser honö nära mitt kött igen ska jag få ögonen utpetade med nyckel, jag skiter i om det blir fyllecell. jävla idiot! Alltså i will KILL HIM! Aaaaargh!!!"

2009-07-03, 22:15
"Men nu är d DM obh nu drar jag från ölhagen och idioterna som prioriterar öl över musik och hänger med DE RIKTIGA FANSEN, FÖR I HELVETE! Suck mx dick, cp-locals!"

torsdag, juli 02, 2009

Om fötter.

torsdag, juli 02, 2009
Jag har ju då va fotfobi. Fötter är det äckligaste jag vet. De enda fötter jag står ut med är bäbisfötter, för dom är liksom runda undertill och sådär bäbisgosiga och alldeles oförstörda. Alla andra fötter kategoriseras urskiljningslöst som superäckliga. Därför var det lite extra traumatiskt i förrgår när Shaun råkade sparka av mig halva lilltånageln. Jag har inte drabbats av sådana akuta äckelkänslor inför min egen kropp sedan jag lyckades sparka av halva toppen på ringfingertån på samma fot för en sisådär nio år sedan. Jag bara stirrade på Shaun och flämtade "my tooooooooooe! YOU KILLED MY TOE". Jag såg att nageln liksom stog upp från sidan, om ni fattar, och började hyperventilera. Shaun satte mig varsamt ner, plåstrade om tån och försäkrade mig om att det inte var så farligt som jag trodde.

Det tror jag vad fan jag vill om.

Nu har jag i alla fall försökt avleda min ångest inför tanken på den här halva nageln som hänger och dinglar genom att använda Hello Kitty-plåster. Går sådär.