Osolidariskt att gå snabbt.

Det händer ibland att jag lämnar tunnelbanestationen sent, mycket sent till och med. Nästan alltid ska alltid minst en till tjej åt samma håll som jag. Då tänker jag såhär: vore det inte urpraktiskt om vi bara kunde hålla oss någorlunda i närheten av varandra tills någon av oss avviker, ifall det skulle sitta något weirdo och lura i ett buskage? Jo. Det vore urpraktiskt. Och ändå sker alltid samma sak. Man kommer upp ur tunnelbanan, alla tjejer kastar ett getöga omkring sig för att scanna av situationen och man pinnar på åt sitt håll. Men tjejerna som går åt mitt håll verkar alla träna för OS i gång för det är en jävla fart på dom, kan jag meddela. Jag som inte är begåvad med de längsta benen i världshistorien hamnar alltid på efterkälken och efter 30 sekunder är jag lämnad till mitt öde. Sisten hem är uppenbarligen en rutten tomat.

Igår till exempel, en situation på pricken lik den beskrivna ovan uppstog. Jag började gå åt mitt håll, strax bakom en tjej. Fan vad hon pinnade på! Liksom okej, jag fattar att man vill hem snabbt och sova - fair dinkums - men måste hon gå som om hon haft en jävla raket uppkörd i röven eller? Vi hade dessutom sällskap av en mycket suspekt karl, som låtsaspratade i sin mobil och stirrade in i en låst bil på vägen. Jag känner liksom att hur snabbt jag än går, så i den situationen skulle jag fan se till att hålla någorlunda jämna steg med de andra som tar samma olustiga promenad hem. Men inte raketbruden, hon kollade på psykot, noterade mig, vände på klacken och ba *VROOOOOOOOOOM*. Kvar stog jag med en potentiellt påtänd crazy ass biltjuv och ba mumma.