Jag mötte Rutan.

Satt här om dagen i en kassa tillsammans med min kollega på Den Stora Turistattraktionen. Allt är frid och fröjd när ett par joviala amerikanska medelålders män kliver in i sällskap av världens kortaste lilla dam. Nu. Jag och kollegan sitter bakom en väldigt hög disk. Tänk armhålehöjd för en normallång skandinav. Needless to say började vi genast le roat åt hur denna mycket korta dam gett sig fanken på att betala för både sig själv och hennes sällskap. Vi såg henne knappt, det var mest en liten hand som viftade med hundralappar och en mycket barsk röst som med någon sorts tysk brytning förklarade att hon minsann tänkte bjuda på biljetter och hör sen. Den ene mannen ler milt, tittar på mig och kollegan och säger: -"She's a very famous person back home in the States..". Jag och kollegan höjer på ögonbrynen. -"I don't know if you've heard of her..she's called Dr. Ruth. We just ran in to her at the Nobel Museum and now she wants to take us everywhere".

Då trillar poletten ner och jag blir helt till mig i nylonstrumporna och hojtar "OH MAJ GAD I WORK AT RFSU!!!!" typ. Dr Ruth bara "jajaja, I löörn evryzing abaot sex from ze Swedes". Kollegan var kanske liiite coolare än yours truly och tog betalt medans jag fortfarande halvlåg över biljettdisken och yrade "RFSU! I used to work for RFSU! Hehe very good! Important job! Very good!". Helt osammanhängande. Mycket proffsigt intryck.

Någon timme senare befinner jag mig inne i själva turistattraktionen för att vakta artefakterna, varpå Dr. Ruth och hennes male escorts svänger runt hörnet. -"Oh, it's the lady from downstairs!", utbrister sällskapet och jag får sedan sitta på första parkett när Dr Ruth berättar anekdoter om hur hon blivit utauktionerad för 17 000 dollar till någon arabisk oljeshejk under en välgörenhetsgala i New York. Sedan håller hon mig i handen och klappar mig på axeln och säger att jag talar en "beautiful Eenglish, but how come you are not blonde?".

Dr Ruth alltså. Vad är oddsen - egentligen?