Mvh, Det Kvinnliga Kollektivet.

Jo. Återkommer härmed till kommentarerna på Lena Sundströms krönika, som utlovat.
*åtnjuter det spontana jublet som utbröt i cyberspace*

En 36-årig Göteborgare hävdar i krönikans kommentarsfält föjande:

"En jämställd man som drar en barnvagn är det sexigaste som finns". Problemet är att unga pojkar kanske tror på dig när du säger så... Kvinnor _vill_ tycka det men eftersom de faktiskt inte gör det så påstår de detta desto ihärdigare. Låt mig gissa: du tyckte inte så fram tills du hade några barn under bältet och tycker nu att du gjort någon insikt om att detta är mycket bättre. För en tonåring så är valet brutalt och lätt: Bete dig som en klassisk man och få tjejer eller var en mjukis och få en massa trevliga tjejkompisar. Rätt förvirrande också eftersom media skriker ut att det är sexigare att vara på det sistnämnda sättet. Det är tydligen sexigare men tilldrar sig inget sex... eh... Med dina tjejkompisar kan du (om du är masochist) diskutera om vilka grisar dina kompisar som de knullar med är. Jaja, en förenkling, men det är väl en i raden i så fall och något ligger det i den.

För det första: jag visste inte att Oraklet i Delfi flyttat till Göteborg och nu ägnar sina dagar åt att kommentera på Aftonbladets krönikor.

Kul för dig, O du 36-årige man, att du känner att du kan uttala dig å samtliga kvinnors vägnar om vad vi egentligen tycker och tänker. Å Det Kvinnliga Kollektivets vägnar vill jag verkligen tacka dig för din skarpsinniga analys. Låt mig iträda rollen som orakel en stund och gissa att du trots det är typen som avfärdar jämställdhetsdiskussioner med att vägra ta på dig någon kollektiv mansskuld eftersom att du personligen inte kan dras över samma kam som resten av världens män.

För det andra: Låt oss tala lite om tonåringar. Jag har förstått att du gärna ser vuxna kvinnor som en enda stor råskinnstrånande organism vars dubbla signaler sätter käppar i hjulet för alla stackars lurade plyschpappor som håglöst drar sina barnvagnar längs sexlösa gator. Men de dubbla signalerna har du ju attributerat till att de är kvinnor som fött barn och därför nu promotar Pappan som sexsymbol. Innan vi får barn är vi alltså öppna med att vi föredrar schauvinistiska män? Menar du då att tonårspojkar hamnar i kläm mellan två vitt skilda ideal? Dels de jämnåriga tjejernas suktande efter bad boys, dels vuxna kvinnors (i alla fall utåt sett) vurmande för det du kallar "mjukisar"? Oh woe is you! Vad jobbigt det måste vara när samhället sänder dubbla signaler till en! Det skulle typ vara som om.. som om.. ja, det skulle typ vara som om folk dels kräver att man är sexuellt tillgänglig vid alla tänkbara tillfällen, dels kräver att man är klädsamt kysk och inte bara bjuder ut sig hur som helst! Helt sjukt! Tur att man slipper det liksom, kunde ju ha förstört en för all framtid.

Slutligen: Den här kommentaren fullkomligt ryker av snyftretorik som i vanligt fall brukar formuleras "buhu, tjejer säger att dom gillar snälla killar men när man är snäll så blir man bara dumpad för någon jävla idiot som behandlar tjejer som skit". Skärp dig för fan! Om vi ska prata om kvinnor som kollektiv, och då antar jag att vi uteslutande talar om kvinnor som engagerar sig i heterosexuella relationer eftersom kvinnor som har samkönade förhållanden av någon mystisk anledning alltid utelämnas ur diskussionen, så vill jag här ta tillfället i akt och säga följande: jag känner många kvinnor som är attraherade av och har kärleksrelationer med män. Av dessa kvinnor kan jag inte på rak arm komma på en enda som alltid och uteslutande ditchar snälla killar till förmån för killar som behandlar dom som skit. Jag känner många tjejer som har haft och har relationer med killar som behandlar dom som skit. De flesta av dessa tjejer tror inte att de har varit eller är värda bättre än så. De har heller inte direkt haft ett gäng välkammade rekosnubbar som står på kö runt hörnet och artigt väntar på sin tur. De har, precis som väldigt många andra tjejer och killar, tagit det som står dem till buds och försökt göra det bästa av situationen.

Jag vet inte vad du lever i för jävla Yin&Yang-värld där varenda heterotjej alltid kan välja mellan en snäll mjukis och en taskig machosnubbe - men en sak kan jag säga: Det Kvinnliga Kollektivet tänder inte på ojämställda killar som skickar in oss i köket med en hurring. Vi avfärdar heller inte per automatik schyssta killar som försöker styra upp jämställdheten som osexiga träskallar. Men många av oss, och det här gäller hetero som homo - man som kvinna, tänder på personer som utstrålar att de är trygga med sig själva och i sig själva. Och en pappa som spenderar tid med sitt barn oavsett vilka signaler samhället skickar till honom har ungefär 1000 gånger mer av den varan än nån liten tönt som sitter och känner sig såpass förfördelad i parningsritualernas lotteri att han försöker ikläda sina misogyna åsikter i någon sorts sanningssägartrikåer.