Wag the dog.

Jag såg Dixie Chicks-dokun Shut up and sing för någon dag sedan och förfasades över pöbeln och hur pöbeln beter sig. För det är verkligen en pöbel vi pratar om. En stor massa med människor som samlas i grupp för att rasa och tappa koncepten och helt plötsligt tycka att censur, bojkott och ett minskat utrymme för yttrandefriheten är helt förenligt med synen på hemlandet som ett flaggskepp för demokrati. Att uttala sig negativt om presidenten gjorde det okej att mordhota bandet och kräva att de inte skulle spelas på radio eller att skivbolaget borde droppa dom. Påminner rätt mycket om stormen runt Katrin och Idol. Ett enda uttalande som folk inte gillar och man ska sparkas på direkten. Inte tillåtas att synas i tv-rutan. Folk tycker verkligen att det här är en helt okej strategi. And I can't help but wonder, som Carrie brukar säga, står antalet rasande tv-tittare verkligen i proportion till hur många tv-tittare kanalen faktiskt har? Till hur många tv-tittare programmet har? Känns det inte lite som Woodstock -69, som hade plats för typ 100 000 men fem gånger så många hävdar att de var där?

Samma tankar slår mig igen när jag läser att Russell Brand och Jonathan Ross hamnat i blåsväder i England efter att ha lämnat några meddelanden på Andrew Sachs mobilsvar under ett avsnitt av Brands radioprogram på BBC. Tydligen har 18 000 människor lämnat klagomål angående programmet. Liksom, varför? Hur är det möjligt? Hur kan detta lilla inslag göra så många människor så upprörda att de kräver Brands och Ross avgång? Om man använder sig av lite Google Fu så kan man rätt snabbt konstatera att de flesta klagomålen inkom efter att Brittisk massmedia skrivit typ "kolla vad opassande! några klagomål har inkommit!". Då går folk igång och ba yes äntligen något att KLAGA PÅ! Äntligen får jag RASA! Kom igen allihop så orsakar vi LYSSNARSTORM! Och så ringer 17 000 människor in och kräver Brands och Ross avgång för ett radioinslag som de inte ens har hört. Och media piskar såklart upp stämningen och helt plötsligt har vi gått från tre oseriösa telefonsvararmeddelanden på en radioshow till att premiärminister Gordon Brown gör ett uttalande om "skandalen", Jonathan Ross avstängs från hela BBC i två månader framöver och Russell Brand slutar. Glöm finanskrisen! Två komiker har busringt en kollega!

Jag tycker det är jävligt tydligt att:
1.) människor är såna jävla får. Bääää.
2.) moderna kommunikationsmedel såsom telefon och internet borde inte vara tillgängliga för alla. Låt dom klaga meddelst röksignaler och brevduvor.

Tja, hon tog väl en vända hos spraytan-salongen innan hon skulle va med i tidningen?

Konversation på iChat angående lilla Tatiana med en vän som av förståeliga skäl vill förbli anonym:

Anonym vän: -"varför är hela hon brun?"
Jag: -"men hon är ju från AFRIKA!"
Anonym vän: -"jag trodde hon var från ryssland?"
Jag: -"kamerun!"
Anonym vän: -"jag läste liksom bara lite snabbt och gjorde iskallt kopplingen "tatiana= är från ryssland"
Jag: -"på samma sätt som ljubljana är från slovenien?" *
Anonym vän: -"SMRT!"





*under omröstningen i ESC gjorde samma anonyma vän följande uttalande när kvinnan från Slovenien skulle avge landets röster med namnet på landets huvudstad i skärmens nedre hörn: "Men guuuuuud vad typiskt att hon heter Ljubljana och är från Slovenien, så jävla stereotypt!". Alltså I love her so fucking much, ni anar inte.

Ja 5 november är ju inte särskilt långt bort och dom är ju Yorkshire..

Får ett sms av min sambo som är i England och begraver sin morfar:

"It has been very nice, but incredibly sad. My nana wore a hat that made her look like Guy Fawkes. I shit you not."

Saker som oroar mig med mitt yrkesval:

Att mina kollegor fortfarande tycker att skinnrock är ett fränt ytterplagg.

Det vitaste ögonblicket i medias historia?

När Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige blir alltför upptagna med att diskutera sport eller krämpor med någon random doktor så brukar jag slå över till Vakna med The Voice. När jag väl kom över Paul Haukkas fruktansvärt irriterande vana att jämt och ständigt titta rakt in i kameran, även när han samtalar med någon i studion, så insåg jag att den lite babbliga och opretentiösa stämningen i studion är precis det jag orkar med att ha på i bakgrunden när jag vaknar. Men den där Jakob. Han är ju inte rolig. På något sätt. Någon gång. Och det behöver man väl inte va, men han har ändå fått det här jobbet i egenskap av komiker? Och jag står inte ut med den förmodat coola grabbifieringen av honom. Som när han springer runt med sin egen lilla kamera och det ska kallas för Jake cam. Det ska låta coolt, men låter så sjukt töntigt. Men värst av allt är inslaget Rap attack. Förutom det down right aspiniga namnet på inslaget så går det alltså ut på världens ofräschaste humorkoncept: rolig rap. En gång i veckan skriver Jakob en rap som han sen framför live i studion med komp. Och det är så sjukt dåligt och så vansinnigt o-roligt och påminner bara om 50-årsfester på 90-talet när alla oldies skulle ge sig på att "rappa" sina tal vid middagen. I Jakobs fall kan jag dessutom inte låta bli att känna att han innerst inne tycker att han är ganska bra på att rappa, att umgänget med Özz Nujen liksom ska ha blattefierat honom lite skönt och att han därför har en fallenhet för att rappa. Sedan gömmer han det bakom en humorsköld som förevändning för att få visa hur grym han egentligen är och hoppas i hemlighet att förortskidsen ska sitta hemma och ba "fan den där Jake, han är fan grym asså, tjockt grym jag svär!". (obs detta är ej sättet på vilket förortskidsen talar, men jag inbillar mig att ärkerappern Jake tror det)

I vanliga fall så måste jag byta kanal när han kör sin jävla rap attack (alltså det uttalas på engelska i jingeln, det är därför det är särskrivet). Igår så hann jag dock inte, och tack vare det har jag nu fått uppleva det jag skulle vilja definiera som det vitaste ögonblocket i medias historia. Värre än när Ingvar Carlsson rappade på Sossarnas galafest iförd skojig peruk. The Artist Formerly Known As Blondinbella är i studion och pratar om sin blogg och visar upp sin tandblekning. Allt är fnissigt och inget stör än så länge min morgontrötta hjärna. Då slår Jakob till med sin rap attack och börjar rappa om Blondinbella. Jag känner hur en ven i min panna börjar bulta oroväckande hårt och slänger mig fram mot fjärrkontrollen. Lyckas tillslut byta kanal. Idag går jag in på Blondinbellas blogg och läser följande:

Visst gick The Voice bra? Och vilken härlig rapp-sång de sjöng för mig och med redaktörn Kjell i bakgrunden!

Det var en rapp-sång! En härlig rapp-sång! Som Jakob sjöng! Nog för att Jakobs rapp är under all kritik, men har en tonåring någonsin låtit mer som svenne-Berta 87 i ett uttalande om västvärldens mest dominerande musikstil? Och det här uttalandet gäller alltså den vitaste rappen i svensk mediahistoria, och ett plus ett blir ju som bekant två.

Och nu: lite g33kdom

Om man någon gång har spelat World of Warcraft så är den här filmen jeterolig. Nu kan det vara för att jag precis maratonquestat som en jävla dåre och är helt yr som följd (måste ju levla min warlock till 70 innan 13 november), men när Jempa länkade denna film till mig så skrattade jag högt och länge framför datorn. Högt. Och länge. Så illa ställt är det.

Avdelning: sociopater.

Fråga mig inte ens varför jag sitter här och läser gästboken/bloggen för Finlandsbåten/Restaurangen/After Work-templet Cliff Barnes. Men det gör jag iallafall. Där hittade jag följande rop på hjälp:

Hej, var på Cliff för snart två år sen och träffade en ursnygg kille som hette Janne. Eller Jens? Om du läser detta kan du väl höra av dig. du hade mörka byxor, en ljusblå skjorta och gympadojor. Storlek 42 eller kanske 43.Vi bytte telefonnummer men det måste varit nåt fel på din telefon. Jag blir så trött på det här mobil-samhället. Om du läser detta, hör av dig till Cliff, de har mitt nya tel.
Kram/Lisa

Dör, jag dör, jag döden dör!

Living on the edge!

Jag brukar påstå att jag är lat. Exakt såhär lat är jag: jag orkade inte koka bulgur (!) och hittade till min stora glädje en tupperwareburk fylld med bulgur i kylen. "Gud vad bra, orka koka ny bulgur liksom!" tänkte jag och motade snabbt bort tankarna på att den där burken stått där i typ en vecka. Minst. För säkerthets skull genomförde jag några basic matförgiftningstester. Lukta ok? Check. Se ok ut? Nja. Alltså det är bulgur kokad med värsta kryddtillsatsen så den är ju liksom flammigt mörkbrun/grön. Stog sedan i typ fem minuter och ninjaglodde på min bulgur för att försöka utröna om den kanske hade skaffat frisyr. Jag tror inte att den hade det. Så jag tänkte att vafan, there is no time like the present att vara lite wild & crazy så jag åt den! Nu sitter jag spänt här i soffan och väntar på resultat. Tycker att det drar lite i magsäcken men det kan ju likagärna vara den där keson som hade utgångsdatum idag som jag beslutade mig för att toppa min förhoppningsvis icke-håriga gamla bulgur med. Alltså..

Pms-bloggen.

Jag såg Låt den rätte komma in igår. Jag vet att jag älskade boken helt förbehållningslöst när jag läste den, jag blev liksom helt golvad och kunde inte sluta yra om hur sjukt bra den var. Jag kan dock inte komma ihåg att jag någon gång i samband med läsandet av boken satt och snyftade på sant blödigt Johanna-manér. Därför var jag helt oförberedd på att jag skulle känna mig så jävla grinfärdig hela filmen igenom. Jag satt med en stor gråtklump i halsen i hela den timme och de 54 minuter som filmen varade. Tur att salongen var proppfull med besökare annars hade jag väl ylat högljutt och snutit mig i halsduken. Nu undrar jag om filmen verkligen är så sorglig eller om jag har pms. Kanske en kombo.

För övrigt satt det en snubbe bredvid mig under filmen som hade på sig sin tjocka täckjacka hela filmen igenom. Ba svettas much?

Woopsy Daisy.

Läser på Katrin Zytomierskas blogg:
Inte sitta som den där Papa De frugan och tramsa.

Och i en nanosekund så tror jag att hon pratar om en svärfar, innan det går upp för mig att hon menar Papa Dees fru.

Conversational skillz.

Konversation på högstadieskola i Stockholms södra förorter:

Kille 1: -"Meh håll käften din jävla tjej!!!"
Kille 2: -"Ey, vafan du kan va tjej!!
Kille 1: -"Nej du, din fucking tjej!
Kille 2: -"Käften! Tjej!"
Kille 1: -"DIN MAMMA ÄR EN TJEJ
Kille 2: -"Alltså.. ja.. det är hon ju.

/the end

Obscene machines that glide away

Lordy lordy, man vet att man gått över gränsen för fandomsnobbism när man fnyser åt att folk applåderar och tjoar högre åt By the sea än Asda town. Alltså fnyser som i på riktigt gör ett högt fnysljud helt utan tillstymmelse av självdistans. Följt av, hör nu, en panna lagd i djupa veck och en blick till höger, vänster och sedan en djup suck.

Min enda tröst är att jag iallafall har vett att skämmas lite nu. Men jag skäms ändå bara pyttelite. För man är ju fan dum i huvet om man blir mer exalterad över att höra By the sea än Asda town.

Oh woe is me.

Igår på H&M hamnade jag mitt i skottlinjen för Dofternas Krig. Jag manövrerade mig i zick-zackformation runt hyllorna med reavaror på H&M i Ringen när jag helt plötsligt blev attackerad av Kokosdoften som Gud glömde (hallå dom håriga tyskarna på Playa del Inglés ringde och ville ha sin signature scent tillbaka). Jag beslutade mig för en reträtt och vände därför helt om, bara för att mötas av en pruttstank som inte var utav denna världen (hallå dina tarmar ringde och ville ha sitt innehåll tillbaka). Mitt luktsinne drabbades av tillfälligt bipolärt syndrom och slog i farten ut hela mitt tankesystem. Här hade jag tänkt att byta ett felköpt plagg mot ett annat av mig ännu ej upptäckt plagg, istället vacklade jag likt en a-lagare i Björns Trädgård mot utgången. Och här sitter jag nu, en doftchock senare. Med den där jävla H&M-tröjan som jag inte ens vill ha.

Mycket viktigt meddelande:

Jag har fått tag på en påse salt-och vinägerchips från Estrella. Funnen på Vi som ligger i Götgatsbacken. Slut på meddelande.

Fröken.

Idag spenderade jag min dag med att undervisa högstadieelever i hur man stavar och talar svenska och engelska. Sen kom jag hem och skulle skriva "spektakulärt" i ett meddelande till Bel Hamim. Jag fick hjärnsläpp och knappade långsamt och fokuserat in: SPEKTALUKÄLR

Kanske ska sadla om?

*trummar otåligt på skrivbordet*

Sitter i biblioteket på det som en gång var Lhs men som numera är Campus Konradsberg och försöker skriva klart en tenta. Problem: någon har lagt tassarna på det enda referensexet av en bok som jag behöver. Så nu lyssnar jag på Glasvegas och pillar i det jag redan skrivit. Men jag behöver verkligen den där boken och jag börjar ruttna på att vänta. Ska man dra till Akademibokhandeln och göra en fuling kanske? En fuling är att plocka på sig boken och sätta sig på cafét som finns inne i butiken och läsa det som läsas måste för att sedan helt enkelt ställa tillbaka boken och girigt gnugga händerna eftersom man precis sparat en sisådär 300 pix. What to do?

And how she was when she was beautiful.

Fattar ni hur mycket jag behöver en Babooshka-mugg eller? Det är knappt så jag fattar det själv, så mycket behöver jag den.

S.O.S från Latteland!

Livet i förorten är hårt. Jag sportar nu ett brännmärke på pekfingret som jag tillskansat mig i en espressomaskinsrelaterad olycka. Det är fan inte lätt att bo i Aspudden - lattedrickarnas högborg. Påminner mig om varför jag är en envis tedrickare.

Jag skriver hemtenta och det går jävligt segt kan jag meddela. Nu har jag börjat med ett belöningssystem. Läste att Mats Jonsson belönar sig med en folköl efter en halv tecknad sida och ett avsnitt Battlestar Galactica efter en hel tecknad sida, så jag applicerade detta på mitt tentaskrivande. Efter en halv sida skrivet får jag därför nu göra ett quest i WoW. Helsidor tänker jag inte ens bemöda mig med att belöna, de kommer så sällan ändå.

Och så en liten skvallerbonus:

Jag är släkt med Alex Schulmans nya flickvän.

Och nej,

jag har heller aldrig hört talas om Jean-Marie Gustave Le Clézio.

En fucking jävla kaka!

För några dagar sedan pratade jag med Liza om hur jävla trött jag är på att alla jämt är så intresserade av vad dom har på sig. Jag är ju också interesserad av vad jag har på mig och spenderar oproportioneligt mycket tid med att fundera på innehållet i min garderob. Någonstans känner jag bara uuuuuh inför det hela. Jag är så trött på att gå omkring och tänka på kläder, prata om kläder, kolla på bilder av andras kläder, se bilder av vilka kläder folk tänker köpa och bara höra en massa diskussioner om vart man köpt det plagget och om det kändes tillräckligt trendigt/snyggt/annorlunda. Alltså jag spyr fan på skiten. Jag orkar inte höra om fler vintagefynd och kommande designkollektioner på H&M. Jag orkar inte! Känner mig som en jävla hippie som typ förespråkar opersonlig plyschoverall ("nej alltså man kan inte ha plyschoverall längre, Juicy Cotoure är så ute - det är bara hiphoppare och Engla som har plyschoverall nu för ti'n") - men det SKITER JAG I. Och jag brukar aldrig racka ner på modebloggar för orka liksom, men jag fattar fan inte hur så många människor kan ägna så mycket tid åt att läsa och skriva om skor från Hope och vad man har "klickat hem". Min hjärna blir alldeles trött av bara en liten liten bloggingrunda och samtidigt är det så fascinerande att det kan ha så stort genomslag. Hur många professionella modebloggare finns det? Ganska jävla många! Folk läser och folk lyder. Blasétrendiga Citronmuffin bodde i Paris och skrev om macarons, några stora opersonliga bloggerskor med catwalk-koll snappar upp den färgglada franska kakans existens (cupcakes är ju såå 2006) och innan man vet ordet av är macarons trendiga! Macarons! En jävla kaka! Fattar ni hur sjukt det är? Kan man hypa vad som helst om man bara har en kofta från Chloé att backa upp det med? Jaja, whatever, sidospår, men faktum kvarstår att folk bryr sig asmycket om vad självutnämnda experter dikterar och någonstans på vägen så trillar man dit själv - fast man inte ens delar estetiska preferenser. Går omkring och funderar på om man ändå inte behöver en till klänning fast man har 20 stycken hängandes i garderoben. Jag skiter i om klänningen kostar 3000 spänn på Net-a-Porters rea eller en ynka "guldpeng" hos Faster Gunhild : jag är trött på att ens känna att jag behöver klänningen. Fattar ni?

Sold to the lady in the back!

Jag ebayar friskt födelsdagspresenter till sambon. Nu har jag hittat något som skulle vara helt jävla sjukt asbra, och till ett mycket överkomligt pris. Tyvärr verkar även en del andra människor tycka samma sak, för med två dagar kvar på auktionen så har redan 4 budat. Det är inte bra, inte bra alls. Jag suger nämligen på att vinna auktioner om en massa andra jeppar gett sig fan på att vinna samma. All my cool är som bortblåst och jag vill klicka in mitt bud nununu och blir skitstressad. Kommer få peta Valium innan det är dags att vaka in skiten och bring this baby home. Ett annat problem är att auktionen avslutas när jag har seminarium, men det är väl det trådlösa nätverk är till för? *seriös student*

Mannen, myten, legenden.

För ett tag sedan frågade Carin om det fanns någon artist man skulle kunna tänka sig att köa mer än 5 timmar för att se. Jag kom på en. Och han är död.



Ikväll eBayar jag Serge-parafernalia, för övrigt. Det finns en vägg här hemma som väntar på honom.

4 skäl att älska tonåringar.

Bad de sjövilda sjundeklassarna att skriva tio fakta om sig själv till mig som en liten presentation. Tjejerna skrev mest om vilka sorters killar dom gillade. Killarna däremot freestylade hejvilt. And I quote..

I am hot and I are sexig and I am brown. Me favorite singer is Chris Brown.
- Kille som gillar brunt

My favourite place is Heron City. In Heron City I'm eat kebab and looked at Media Markt.
- Teknikintresserad kille

I wanna by a kock!
- Matglad kille 1

I like to koking.
-Matglad kille 2

Okej, det var ändå värt att inte ha någon semester i somras.

Just nu alldeles precis nyss bokade vi en resa till Hawaii. I december åker vi. Då jävlar blir det tikifrossa, palmer och vulkaner tills jag spyr. Ursäkta att jag använder ett sjukt uttjatat ord, men PEPPEN!