Men han är ju snygg?

Nu har jag visserligen inte ens läst Snabba Cash, detta skall erkännas, så jag vet egentligen inte ett skit om hur Jens Lapidus skriver eller vad med boken som är så bra att den fått uppmärksamhet och uppskattning. Kanske är historian jättespännande och väl sammanknuten och vad det nu kan vara, jag har alltså ingen aning. Men. Det jag läser om nya boken Aldrig Fucka Upp ger mig lite skämskuddevibbar. Jag kan bara inte tycka att det känns trovärdigt? Att juristen från Gröndal hittar språklig inspiration hos typ Dogge Doggelito och Ett Öga Rött? Min ryggrad vill krulla ihop sig till en liten kringla och förskräckt avlägsna sig när jag läser citat som


En skogsdunge. Mahmud: på knä på gräset. Händerna på huvudet. Som nån jävla Viet Cong-lirare i en krigsfilm. Underlaget blött. Fukten trängde igenom hans jeans. Klockan: kanske nio. Himlen var fortfarande ljus. Runt omkring honom: fem shunnar, alla modell livsfarlig. Snubbar som inte bangade. Som säkert klippte killar som Mahmud till frukost en gång i veckan. Hur gärna som helst.
Chara.

Fem shunnar! Chara! Ymnigt kolonmissbruk! Gud hjälpe mig. Det signalerar inte direkt James Ellroy och hårdkokt "Stockholm Noir". Snarare Full Fräs med Dogge och Krister - en hårdkokt förortsbuskis. Men jag har som sagt inte läst mer än dom här teaserstyckena, så jag kanske missar hela poängen. Rätta mig gärna om jag har fel.