Farbror Bosse skriver omdömen.

Något av det allra värsta med mitt jobb är alla jävla omdömen som ska skrivas varje termin. Det skrivs för alla elever som man undervisar och används som underlag vid utvecklingssamtalen. Ponera då att man undervisar fem olika elevgrupper totalt. I varje grupp går det cirka 20 elever. Det blir väldigt många omdömen.

Omdömena fylls i via Skolwebben och är i princip standardiserade mallar. Den viktigaste delen, och antagligen den del som de flesta tar sig mest tid med, är den som i princip bara är övriga kommentarer. Det är ju där man kan tilltala eleven och dens föräldrar direkt. Jag tycker att det är rätt jobbigt, man känner sig som en jävla pedagogisk papegoja tillslut när man för femhundrasjuttiofjärde gången skriver något om att eleven är "ansvarstagande" eller att "arbetsinsatserna varierar". Fy fan. Oftast har man en veckas planeringstid på sig att fylla i alla omdömen för en årskurs, och ja, man ska ju hinna allt sitt andra för- och efterarbete då också. Jag räknar med att varje enskilt omdöme kanske tar 5 minuter att skriva och på en vecka kan man behöva skriva 60 omdömen. Jag är ingen mattelärare, så you do the maths. Ibland vet jag inte vad jag skriver, jag är så upptagen med att vara personlig och konstruktiv att jag får någon sorts minneslucka i efterhand och bara förtränger det hela. Ibland skickar man liksom hem ett omdöme som är helt felstavat och osammanhängande, vilket ju alltid ger ett bra intryck av svenskläraren..

Men så min kollega. Åh, han tog ändå priset. Efter 40 skrivna omdömen ville han knappra in några positiva kommentarer till en tjej som lämnat in ett väldigt ambitiöst arbete gjort på dator. Han lyckades frambringa ett sista uns av kreativitet och skickade hem tjejen med följande omdöme: Du har gjort ett fint arbete med din mus.