Lost & Found: Jag bloggar lite om korv.

Detta inlägg författades någon gång i juli. Det handlar om offentliga toaletter och korv. Trevlig helg på er då!


_____________________________________________________________________________________


I torsdags satt jag tillsammans med några vänner och bekanta vid vattnet i Gamla Stan och njöt av utsikten mot Mariaberget och en av misstag inhandlad bantningscider. Allt var verkligen frid och fröjd tills jag helt plötsligt blev helt otroligt kissnödig. Eftersom majoriteten av mitt sällskap hade blivit utjagade med kvastar och högafflar av personalen på de omkringliggande barerna så kom Liza på att det ju finns en såndär vidrig betaltoalett på Mälartorget.

Great.

Finns det något jag hatar här i livet så är det offentliga toaletter. Jag åker typ hellre hem med kisset rinnande längs benen än går på någon äcklig nerpissad toa där urinstanken bildar en solid vägg som man inte bara måste passera, utan som man liksom måste sätta sig i och bara försöka stänga porerna och tänka på raindrops on roses and whiskers on kittens.

Nu var jag då tyvärr i en sådan situation att, ja, vad ska jag säga? Vinna eller försvinna? Allt eller inget? Ingen återvändo! Jag och Liza begav oss till den förhatliga betaltoan mitt på Mälartorget. När vi kommer fram så ser jag att dörren står på glänt. Jag gnyr bekymrat och Liza stegar fram och fläker upp dörren.

- "In med dej!", gormar hon oresonligt på sin breda skånska.

Jag tittar in och ser bara en massa bruna fläckar. Hela toasitsen är täckt med bruna fläckar och jag drar snabbt den enda möjliga slutsatsen och gnäller desperat,

- "Men det är ju bajs över hela sitsen!!!"

Liza tittar in och säger sedan:

-"Äh, det är inte bajs. Det är bara brännmärken från cigaretter. Någon har suttit här och rökt..."

Här någonstans försöker jag bestämma mig för om ciggteorin är bättre eller sämre än bajsteorin samtidigt som jag koncentrerar mig på att inte börja kissa på stället. Jag blir dock abrupt avbruten i mina tankegångar då Liza avslutar sitt resonemang med att konstatera att inte bara har någon suttit och rökt och fimpat upprepade gånger på den asäckliga toastolen, någon har även ätit en halv jävla medwurst OCH LÄMNAT DEN OÄTNA HALVAN SOM DÖRRSTOPP.

Skälet till att vi inte behöver spendera 5 kronor på att ådra oss syfilis är att någon härlig tjomme fått the munchies men någonstans mitt i korvkavalkaden som säkerligen utspelats inne på denna offentliga inrättning insett att medwursten har fler användningsområden än bara bukfylla. Således har denna någon:

1.) insett att han/hon kommer att behöva återvända till brottsplatsen
2.) ansett att 5 balubas kan spenderas på bättre sätt än på en äcklig betaltoalett på Mälartorget
3.) kanske varit lite sugen på att avsluta den där körven.

Hence: lägga den i dörrspringan som dörrstopp.

Liza kickade snabbt in korven, stängde dörren och beordrade mig att kissa. Jag gjorde som jag blev tillsagd, hyperventilerandes - då jag fann situationen vara fantastiskt vidrig och vidrigt fantastisk. När det blev min tur att vakta dörren löpte äckelrysningarna längs min rygg så fort tankarna ens snuddade vid alla brännmärken, vid stanken och den där jävla körven som bara låg där inne på golvet och bidade sin tid.

Innan vi gick där ifrån petade Liza omtänksamt tillbaka medwursten med ena foten. "Skulle kännas lite ofint att inte göra det", konstaterade hon muntert innan vi återvände till vår bantningscider på kajkanten.

Ack kära korv, vad blev så av dig? Återbördades du någonsin till din ägare och bane? Blev du en festmåltid för Stockholms svullna avfallsråttor? Slutade du dina dagar i en av Gamla Stans fåtaliga papperskorgar? Detta förtäljer tyvärr icke historien. Dagen efter hade jag vägarna förbi och beslöt mig sålunda för att titta till min räddare i nöden, men den låg sorgesamt nog inte kvar.