Hörrni, jag finns här. Jag är bara i lite allmän livschock just nu. Jag är så nära att kunna reda ut en massa livsknutar och om jag lyckas reda ut dom så skulle jag kunna få slippa gå omkring med en konstant molande psykosomatisk magvärk. Min hjärna är därför satt i total passivitetschock. Tyvärr innebär det även att jag inte har något att skriva om. Eller, det innebär att jag tror att jag inte har något att skriva om, men det har jag ju. Saker jag skulle kunna skriva om:
- att jag har träffat Effy TVÅ gånger
- att jag har hittat den perfekta Ron Swanson-färgen till mina vardagsrumsväggar
- att jag har börjat på ett nytt jobb
- att min nya rektor var utklädd till Eric Saade och mimade till Popular på förra skolavslutningen (mina förväntingar - skyhöga!!!)
Okej och det här då: skulle vara lite spontan och ba mobilblogga i personalrummet. Nej men då är mottagningen på min nya arbetsplats i paritet med typ Hitlers bunker. Så gick det med det.
4 kommentarer:
Jag vill träffa dig en miljon gånger till. MINST.
Och vad nyfiken jag blir nu på denna livschock. Hoppas det är bra sån.
Löv.
Vi ska!
Nej, bara dålig livschock. Jag brukar skoja om det här med att prokrastinera, men min tendens att göra det in absurdum är verkligen ett beteende jag borde kbt:a bort (hör du det, Bel Hamim??!). Så tillslut sitter man i skiten och den är som kvicksand och man ba *blubb blubb*. Då MÅSTE man ju göra något åt allt det där man strutsat undan och det är skiiiiitjobbigt.
Men jag överlever nog :)
*kjamiz*
<3
Mm, jag hör dig. Vi tar itu med ditt beteende på onsdag. I will fix it all. Puss
Skicka en kommentar