Världens mest utskällda samtalsämne.

Förlåt. Men det här vädret är utmattande på så många plan att det likt en dementor sugit all livslust ur mig. På jobbet är jag surfröken, sen går jag hem och är surgumma.

När det började töa glodde jag deprimerat på gatan utanför mitt hus och konstaterade att den trots flera dagars töväder var täckt av ett decimetertjockt lager is. Sen kom snön tillbaka och då kände jag bara att JAHA NU ÄRE ISTID och då spelar det faktiskt ingen roll om solen skiner - för det är kallt och jag måste stappla så himla långsamt så fort jag ska någonstans och jag är FÖR UNG för att stappla. Fattar ni? Too young to stappla! Så är det bara. Och inga mängder BiB kan övertyga mig om motsatsen.