Sista krafttaget.

Sitter på balkongen och rättar de allra sista elevtexterna för terminen. Åttorna har skrivit resonerande/argumenterande uppsatser på teman som "Att förlora en vän" och "En förebild i mitt liv". Ni fattar galoppen. Man känner ändå att texterna som skrivs på det första temat bär en märklig air av det faktum att vi precis skrivit mordspäckade deckare. Bevisföremål 1a:

Att förlora en vänn kan också vara så att den personen är död. Det är då ens hjärta spricker och aldrig repar sig. Om det är ens eget fel att tex ens kompis dog så slutar det ofta med att man själv tar själv mord. Men om det är så att hen blev mördade så brukar man försöka hitta den personen och hämnas, vilket ofta leder till att man själv dör. Men om kompisen tar självmord så brukar den personen inte kunna leva utan sin kompis. Så det slutar ofta med att man tar självmord. Det inebär att man följer efter sin vän in i döden."

Summa summarum: håll tummarna för att era kompisar inte dör. Det slutar tydligen alltid med att man själv stryker med.