Lost & Found: Sex dwarf.

Man vet att det kommer bli en bra dag när man möts av Top 10 Prince när man yrvaket och morgonretarderat sätter på tv:n.




_________________________________________________________________
Exsqueeze me, men när fan skrev jag det här? Augusti 2009 säger visst dateringen. Okej. Det förklarar saken. Slogs av en plötslig längtan tillbaka till mina glada studentdagar då man för det mesta kunde starta dagen när fan helst man behagade. Övrigt: Prince Diamonds & Pearls seglar ledigt in på min topp.. ja.. vad ska vi säga? 20? Hur bra skiva? Megabra. Over & out.

Lost & Found: Jag bloggar lite om korv.

Detta inlägg författades någon gång i juli. Det handlar om offentliga toaletter och korv. Trevlig helg på er då!


_____________________________________________________________________________________


I torsdags satt jag tillsammans med några vänner och bekanta vid vattnet i Gamla Stan och njöt av utsikten mot Mariaberget och en av misstag inhandlad bantningscider. Allt var verkligen frid och fröjd tills jag helt plötsligt blev helt otroligt kissnödig. Eftersom majoriteten av mitt sällskap hade blivit utjagade med kvastar och högafflar av personalen på de omkringliggande barerna så kom Liza på att det ju finns en såndär vidrig betaltoalett på Mälartorget.

Great.

Finns det något jag hatar här i livet så är det offentliga toaletter. Jag åker typ hellre hem med kisset rinnande längs benen än går på någon äcklig nerpissad toa där urinstanken bildar en solid vägg som man inte bara måste passera, utan som man liksom måste sätta sig i och bara försöka stänga porerna och tänka på raindrops on roses and whiskers on kittens.

Nu var jag då tyvärr i en sådan situation att, ja, vad ska jag säga? Vinna eller försvinna? Allt eller inget? Ingen återvändo! Jag och Liza begav oss till den förhatliga betaltoan mitt på Mälartorget. När vi kommer fram så ser jag att dörren står på glänt. Jag gnyr bekymrat och Liza stegar fram och fläker upp dörren.

- "In med dej!", gormar hon oresonligt på sin breda skånska.

Jag tittar in och ser bara en massa bruna fläckar. Hela toasitsen är täckt med bruna fläckar och jag drar snabbt den enda möjliga slutsatsen och gnäller desperat,

- "Men det är ju bajs över hela sitsen!!!"

Liza tittar in och säger sedan:

-"Äh, det är inte bajs. Det är bara brännmärken från cigaretter. Någon har suttit här och rökt..."

Här någonstans försöker jag bestämma mig för om ciggteorin är bättre eller sämre än bajsteorin samtidigt som jag koncentrerar mig på att inte börja kissa på stället. Jag blir dock abrupt avbruten i mina tankegångar då Liza avslutar sitt resonemang med att konstatera att inte bara har någon suttit och rökt och fimpat upprepade gånger på den asäckliga toastolen, någon har även ätit en halv jävla medwurst OCH LÄMNAT DEN OÄTNA HALVAN SOM DÖRRSTOPP.

Skälet till att vi inte behöver spendera 5 kronor på att ådra oss syfilis är att någon härlig tjomme fått the munchies men någonstans mitt i korvkavalkaden som säkerligen utspelats inne på denna offentliga inrättning insett att medwursten har fler användningsområden än bara bukfylla. Således har denna någon:

1.) insett att han/hon kommer att behöva återvända till brottsplatsen
2.) ansett att 5 balubas kan spenderas på bättre sätt än på en äcklig betaltoalett på Mälartorget
3.) kanske varit lite sugen på att avsluta den där körven.

Hence: lägga den i dörrspringan som dörrstopp.

Liza kickade snabbt in korven, stängde dörren och beordrade mig att kissa. Jag gjorde som jag blev tillsagd, hyperventilerandes - då jag fann situationen vara fantastiskt vidrig och vidrigt fantastisk. När det blev min tur att vakta dörren löpte äckelrysningarna längs min rygg så fort tankarna ens snuddade vid alla brännmärken, vid stanken och den där jävla körven som bara låg där inne på golvet och bidade sin tid.

Innan vi gick där ifrån petade Liza omtänksamt tillbaka medwursten med ena foten. "Skulle kännas lite ofint att inte göra det", konstaterade hon muntert innan vi återvände till vår bantningscider på kajkanten.

Ack kära korv, vad blev så av dig? Återbördades du någonsin till din ägare och bane? Blev du en festmåltid för Stockholms svullna avfallsråttor? Slutade du dina dagar i en av Gamla Stans fåtaliga papperskorgar? Detta förtäljer tyvärr icke historien. Dagen efter hade jag vägarna förbi och beslöt mig sålunda för att titta till min räddare i nöden, men den låg sorgesamt nog inte kvar.

Lost & found

Gudars, hittade precis en massa opublicerade utkast som man kanske borde posta? Ett involverar till exempel en offentlig toa och en halväten medwurst. Lite för bra anekdotmaterial för att bara ligga här och skräpa menar jag.

Tillägnad min gode vän Marre.

Det finns ett lärarforum där jag följt en lång diskussionstråd om hur man hanterar stökiga klasser. Det kunde man ju räknat ut med röven att där skulle dyka upp rättshaverister som tycker att man kan kasta ut elever med fysiskt våld i snön (med eller utan ytterkläder) och fröknar som tipsar om att räkna goda gärningar med hjälp av bönor i burkar. Sedan bara dyker hon upp. Mitt alter-ego! Hon skriver om hur hon som nyexad styrde upp en jobbig klass genom att sätta sig, lägga upp fötterna på en stol, ta upp ett äpple och en tidning för att sätta sig att läsa.

Efter 25 minuter var det jättetyst och då först "hörde" jag att den värste kaxen frågade mig vad jag gjorde. "Jag kan allt redan och får betalt vare sig jag lär ut det eller inte" svarade jag.
Efter detta "Hollywood" stuk hade jag och eleverna ett par jättebra dagar.

Åååh, liksom epic lulz på att 1.) köra Dangerous Minds-taktiken, 2.) dela med sig av den i en forumtråd.

Någon tjomme svarar sedan inlägget med att han nog läst om den här taktiken i en bok av [insert random name på författare som endast pedagoger bryr sig om]. På detta svarar Hollywoodläraren:

Nej, ja tror inte det var från Steinberg jag fick idén, gick nog bara mer på Michelle Pfiffer-stuket...

Okej, funny - right? Håll nu i er för slutklämmen:

...(är mycket filmintresserad).

!!!

Du vet att det är sant.

Lady GaGas Bad Romance. Så otroligt mycket Eurovision Song Contest. Kan ej åminna mig när jag senast hörde en låt som inte bara osade, utan rent utav projektilspydde Eurovision Song Contest sedan... ja... senaste Eurovision Song Contest.



Jag visualiserar en mörk Eurovisionscen där ljuskillarna försökt åstadkomma illusionen av "stjärnklar natt", där Gaga kläcks ut ur någon absurd glittrig prinsesstårta och genast flankeras av manliga dansare bärandes på fanor.


Fab.

Gregorius.

Så jag har läst Gregorius av Bengt Ohlson de senaste dagarna. Känner att boken inte riktigt lever upp till förväntningarna. Även om Bengt Ohlson är en mycket skicklig hantverkare så känner jag bara ett pubertalt "och??" välla upp inom mig. Jag gillar verkligen Doktor Glas, den rör sig i ett behagligt mak framåt i berättandet och nya komplikationer uppstår längs med färden. Det är kärleken till Helga, hatet mot Gregorius, avundsjukan och besvikelsen när Doktor Glas inser att Helga har en älskare, och slutligen frågorna kring mordet på Gregorius. Vi har en plot, liksom. Sedan går det inte fram i en särskilt rasande fart, eller är särskilt vulgärt övertydligt *tar jobb på Kupé som bokrecensent*, men det är ändå himla bra. Bengt Ohlson har liksom allt det där runt omkring, miljöer, samtal, tankar och inre monologer. Men ingen plot. Ba jaja, Gregorius är en människa med fler sidor än en, men behövdes det verkligen 400 sidor för att konstatera det? Började längta efter mordet redan runt sida 100.

Köande: flera timmar VS en vecka.

Så fort det släpps ett nytt designsamarbetet på HM så är det ett jävla tjat om tjejerna som köar utanför butiken. De anses vara helt störda som köar i flera timmar för ett par skor signerade Jimmy Choo eller en kjol från Viktor & Rolf. De jämförs med hyenor och utmålas som egoistiska, köpgalna våp. Alla riktigt vältrar sig i något sorts ytterst tillfälligt antikapitalistiskt moraliserande.

Jag undrar, är det någon av alla dessa människor som någonsin gått förbi Webhallen veckan innan release av någon ny grym konsol eller något hett efterlängtat spel? Där sitter nämligen snubbar i sovsäckar och på små tältstolar. De kan sitta där i en vecka. Smälla upp tält på Sveavägens trottoar. Göra sig ett tillfälligt hem mitt i stadens rusningstrafik.

Men det är konstigt, ingenstans målas de ut som blodtörstande predatorer på kapitalismens savann. De är bara sköna snubbar som gör en rolig grej.

Skräphögen just nu: skunktappningen

Min sambo ba *åkte hem till England*. Innan han åkta så ba *packade han dataladdaren*. Och vi liksom *har bara en*. Så min datta är såhär: :(

Vågar ej blogga på jobbet. Folk är så jävla nyfikna. Fick reda på att en av mina kollegor brukar köpa sex när han är i Tyskland på semester utan familjen. Jag typ *erm*. Vet inte vad jag ska tro?

I alla fall, tjipp och hej. Återkommer.

Farbror Bosse skriver omdömen.

Något av det allra värsta med mitt jobb är alla jävla omdömen som ska skrivas varje termin. Det skrivs för alla elever som man undervisar och används som underlag vid utvecklingssamtalen. Ponera då att man undervisar fem olika elevgrupper totalt. I varje grupp går det cirka 20 elever. Det blir väldigt många omdömen.

Omdömena fylls i via Skolwebben och är i princip standardiserade mallar. Den viktigaste delen, och antagligen den del som de flesta tar sig mest tid med, är den som i princip bara är övriga kommentarer. Det är ju där man kan tilltala eleven och dens föräldrar direkt. Jag tycker att det är rätt jobbigt, man känner sig som en jävla pedagogisk papegoja tillslut när man för femhundrasjuttiofjärde gången skriver något om att eleven är "ansvarstagande" eller att "arbetsinsatserna varierar". Fy fan. Oftast har man en veckas planeringstid på sig att fylla i alla omdömen för en årskurs, och ja, man ska ju hinna allt sitt andra för- och efterarbete då också. Jag räknar med att varje enskilt omdöme kanske tar 5 minuter att skriva och på en vecka kan man behöva skriva 60 omdömen. Jag är ingen mattelärare, så you do the maths. Ibland vet jag inte vad jag skriver, jag är så upptagen med att vara personlig och konstruktiv att jag får någon sorts minneslucka i efterhand och bara förtränger det hela. Ibland skickar man liksom hem ett omdöme som är helt felstavat och osammanhängande, vilket ju alltid ger ett bra intryck av svenskläraren..

Men så min kollega. Åh, han tog ändå priset. Efter 40 skrivna omdömen ville han knappra in några positiva kommentarer till en tjej som lämnat in ett väldigt ambitiöst arbete gjort på dator. Han lyckades frambringa ett sista uns av kreativitet och skickade hem tjejen med följande omdöme: Du har gjort ett fint arbete med din mus.

Vad hände sen?

Kommer ni ihåg den här tjejen? Hon dök upp på jobbet igår och ville kramas lite. Hon var piffig och glad och mådde bra. Hon har följt drömmarna hon hade förra terminen om att jobba i ett uniformsyrke (hon ville helst bli polis, erkände hon för mig när vi var ensamma en gång) och går nu första året på Säkerhetsgymnasiets högskole-och yrkesförberedande specialutformade program som inriktar sig på skydd och säkerhet. Hon trivdes väldigt bra och hoppades att hon skulle hinna lära sig simma (så att hon kan söka in på Polishögskolan när hon tagit studenten).

Vill helst få betalt för att bara ha sovmorgon 40 h i veckan.

Gud, blögga och min browser har inte varit sådär jätteöverens de senaste dagarna alltså. Den laddar en tom sida och vågar sen fråckt påstå att den är "done". Hell no, vill man bara vråla då!

Känner mig liksom laddad och taggad och peppad och allt vad man nu säger efter mitt lilla höstlov. Är typ fortfarande mätt. Nu är det bara 6 veckor kvar till jullov!!! Är värre än eleverna och ba "guuuuuuuuuuuud äre inte loooov snart igen" varje morgon när klockan ringer och jag måste släpa min aströtta lekamen ut i morgonkylan.