Far är rar. Mor ror. Grattis, du är svensk!

På Twitter pågår förutom #postaenmix och dagens SJ-debacle även en diskussion om språktest och medborgarskap. Jag kan personligen tycka att alla typer av prov som förutsättning för medborgarskap är en helt absurd tanke. Jag brukar till exempel skratta förfärat när USA:s medorgarskapsprov kommer på tal eftersom att jag är rätt säker på att många amerikanska medborgare skulle få ett IG av gigantiska proportioner på det provet.

I diskussionen på Twitter används ett exempelprov från SFI-D som underlag, denna SFI-nivå ska alltså motsvara den språkfärdighet som krävs för att passera språktestet i medborgarskapsprovet. Här kan ni kika på det. Det är en skrivuppgift som för en vuxen utbildad människa med god språkförståelse av svenska ser enkel ut, men nu är det ju inte den människan som ska skriva detta prov.

En riksdagsledamot diskuterar detta test med följande argument:

"Vem är det som inte på något sätt kan lära sig att skriva ett enkelt brev efter 5 år i Sverige?"

Eh, till exempel en person som är analfabet på sitt modersmål? Jag vet inte om man behöver ha pluggat språkutveckling för att förstå de ganska komplicerade mekanismerna bakom att lära sig ett helt nytt språk. Det är inget man gör i en handvändning direkt, vi pratar liksom inte reseparlör här? Även om man kan "skriva ett enkelt brev" så innebär ett lösande av den här uppgiften även att du har förstått vad du ska skriva om, varför och till vem. Du måste kunna avkoda texttypen och anpassa ditt svar därefter.

Man brukar räkna med att det tar ett nyanlänt barn åtminstone fem år innan dennas språkfärdighet är på en nivå som gör att de kan ta sig igenom skolan på någorlunda samma villkor som ett barn som är fött här. Det nyanlända barnet vistas 8 timmar om dagen i svensktalande miljöer. Tänk dig att istället vara 40 år gammal, att aldrig ha gått i skola och därmed inte ha en grundläggande studievana, inte ens en klassrumskultur att finna trygghet i. Du kanske aldrig har läst ens en vägskylt, aldrig lärt dig skriva ditt namn. Du har av olika anledningar kanske inte ett jobb. Du rör dig mellan SFI och hemmet. Låt mig fråga: när var sista gången ni småpratade en stund med en nyanländ vuxen människa? Tog en liten fika? Nä, trodde inte det..
Lägg till den omvälvande situation du redan befinner dig i, kanske med en familj i släptåg och traumatiska upplevelser i bagaget, och den psykiska stress det med största säkerhet innebär.

För en människa med en liknande bakgrund är det ett stort framsteg att skriva en text som de flesta svensktalande skulle avfärda som otillräcklig. En person som är utbildad i andraspråksinlärning kan göra en adekvat bedömning av en sådan text och hur den visar skribentens språkutveckling, och ändå är det sällan jag hör dessa personer höja sina röster om nödvändigheten av språktest. Det är inte dom som skickar runt ett SFI-prov och avfärdar uppgiften som enkel i förhållande till tid, som om tid var den faktor som gjorde oss språkligt kompetenta. Andraspråksundervisarna vet att språkinlärning är mer komplicerad än så.

Alla som ansöker om medborgarskap är inte invandrade akademiker och det är min fasta övertygelse att språkfärdighet inte är det som borde avgöra huruvida du är välkommen som medborgare i landet Sverige. Man kan ha ett medborgarvärde och ett människovärde ändå. Faktiskt.