Jag vet inte om jag nämnt det (antagligen, typ 347676343 gånger), men jag bor i renoveringsskärselden. När mitt hus ombildades så gjorde folk som nyblivna bostadsrättsägare gör mest: slet ut kök och badrum, satte in nytt, rev väggar och lade nya golv. Sedan sålde de läggan, och in flyttade nästa Sköna Hem-idiot, som typ lade nya golv, villa ha duschkabin istället för badkar och enstaka hyllplan istället för skåp. Kvar satt vi envisa hyresgäster och gnisslade tänder.
Det borras fan ta mej vecka ut och vecka in i detta satans bygge. Och detta i ett icke ännu stambytt hus. Oh. The. Humanity.
Anystörd, nu har det dragits om el (halvlyckat resultat i ärlighetens namn, men låt detta bli material för en annan svada i renoveringshatandets namn) och nu är det dags för alla husets fönster att bytas ut. Topp!
Denna ljuva fönsterenoveringstid inleds med att ett schema för när vilka våningsplan kommer att beröras sätts upp. Jajamän. Vårt våningsplan ska få nya fönster ("Vi arbetar mellan 07.00-18.00" - say whaaaaat?) veckan jag har sportlov. Hur glad? Inte så det störde direkt.
Sedan följer cirka fyra veckor av intensivt borrande, från ca 07.15 på morgonen. Heeelt normalt. Alldeles, fulkomligt urnormalt.
En dag när jag kommer hem ligger en lapp i brevlådan. Det är ett förtryckt brev med handskrivna datum och tider på. Den meddelar mig att eftersom det finns så lite plats i huset måste alla våra nya fönster ställas på vår balkong i väntan på byte. Mm. Där har de stått - i typ två veckor. En annan dag när jag kommer hem, onsdag innan lov, ligger en ny förtryckt lapp med nya förtryckta tider utställd på vårt lägenhetsnummer. Den meddelar oss att fönstergubbarna gärna vill komma och slutföra de fönsterarbeten de påbörjat i vår lägenhet. På fredag. Mellan 07.00 och 18.00. Jag, i min enfald, antar iskallt att de har tagit fel lapp, och att de då menar att de ska komma och påbörja arbetet på fredagen. Två kvällars vansinnesmöblering följer när jag och sambo tar ner gardiner, hittar typ tre oanvändbara lampfötter gömda bakom dessa gardiner och försöker flytta runt möblemanget så att fönstergubbarna har en rörelseradie på cirka två meter, som efterfrågat. Sambo lämnar en lapp till fönstergubbarna om att de helst inte kanske behöver jobba mer än en dag nästa vecka när vi båda har semester och hans mamma är på besök.
Fråga: tror ni att vi, när vi kom hem på fredagkvällen, möttes av ett enda pyttelitet ynka litet jävla nytt fönsterhelvete?
Klart som fan att ni inte tror det. Ni vet bättre än så. Lappen hade de dock tagit med. Sedan har vi inte sett röken av de här tjommarna, men orka möblera tillbaka allt när vi vet att de kommer denna vecka? Nej, det orkar man ju inte. Alltså: bor i kaos.
Idag i brevlådan: en förtryckt lapp som säger att de ska komma och inspektera det supposedly genomförda fönsterarbetet imorgon. Mellan 13-17. Och jag liksom QUÉ? YOU HAVE GOT TO BE SHITTING ME? Liksom, ett: lär er att använda rätt jävla förtryckt lapp. Två: LÄR ER ANVÄNDA RÄTT JÄVLA FÖRTRYCKT LAPP så att denna förkylda subba vet om hon ska förvänta sig tryckluftsborr och arktisk kyla inomhus imorgon mellan 13-17 eller om det bara kommer en soon to be förvånad förman som på 5 minuter kan konstatera att det inte finns något fönsterarbete att inspektera!!!! Är det så mycket begärt?
Och med allt detta vill jag egentligen bara säga: sitter och bloggar på toa. Det enda rummet som går att vistas i är sovrummet och där sover sambon, som hävdar att jag knattrar för hårt på tangenterna (!!). Alltså sitter jag i vårt pyttelilla badrum, som för övrigt inte har ett enda fönster. This is not how I imagined life at 30!
tisdag, mars 08, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag känner med dig! måste samtidigt förmedla ännu mer hantverkslycka om vårt stambyte, aka kaos. 10 januari i år påbörjades stambytet i vår lägga, och vi flyttade till kompis (eftersom hyresvärdens tycke om att en "kan bo hemma som vanligt" inte överensstämmer med vårt). det skulle ta ca fem-sex veckor. i vecka två får vi meddelande om att det kommer dra ut på tiden, minst sju veckor kommer det ta. fine, tänker vi, det ordnar sig väl, för när vi väl flyttar hem kommer det ju vara klart! oh navivitet! vi flyttar i alla fall hem 25 februari. då finns ingen värme, och det är ett hål i väggen som är godtyckligt spacklat (sådär så att man kommer behöva måla om hela jävla väggen). vi får veta att det kommer dröja två veckor innan värmen är på, men att vi får ett litet värmeelement så länge (minns vilket väder det var i februari). helgen innan de äntligen äntligen skall bli klara och vi skall få ha våra egna nycklar och inte överraskas av byggjobbare varje morgon klockan sju, eller litet när som, DÅ uppdagas ett par vattenläckor. ett par. som i pluralis. inspektion på det, ojojoj, det här var ju inte bra, det läcker visst från läggan ovanför. de lagar läckan, stänger av värmen igen. kvar är fuktskadorna som är i badrummet (det har trängt ut så mycket fukt genom kakelfogarna att det rinner längs väggarna), och i klädkammaren genom taket, längs väggen och i golvet. dessutom har fukten spridit sig till köket, i samtliga väggar och i golvet. ingen har fortfarande målat om vår vägg, trots löfte, och nu kommer de förmodligen att riva upp och göra om alltihop, inklusive riva köket. nästa vecka är det tre månader sen de började och vi bor i en fuktskadad lägga utan värme och alla våra kläder ligger i högar i vardagsrummet (som hittills inte är fuktskadat). oh happy day! tänker jag varje gång jag vaknar av mig själv och inte av att det står någon i hallen.
schting, schting!
Men alltså.. FY FAAAAAAAAAAAAAAN x en miljard!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
vi kan byta om du vill. any day.
Skicka en kommentar