Jag tyckte liksom att det var knepigt att ta emot ett par 900-kronorsskor från min farmor som ändå är en av mina allra allra närmsta.

Igår försökte en äldre och någorlunda avlägsen släkting till mig pracka på mig en livs levande bonafide LV-väska. Jag kunde inte för mitt liv ta emot den eftersom jag:
a) kände mig som världens snyltare (hej, vi ses vart tionde år kan jag få en märkesväska för besväret tack?).
b) inte riktigt gillar LV-väskor.

Jag försökte övertala farmor att ta den istället, imorgon får vi se om hon nappade. Messade Stelly om detta och han förstog precis varför jag inte kunde ta emot den. Komponerade ihop någon vag teori om att det var typiskt arbetarklassungar att få dåligt samvete för en 8000-kronorsgåva där jag satt på tunnelbanan hem, men gav snart upp klassteorierna till förmån för Ringaren i Notre-Dame och ett gammal päron jag hittade i väskan.