Semestertest.

Okey smokey, jag testar just nu Tumblr. Går sådär. Inte för att Tumblr inte är bra, utan för att jag är rätt kass på att hantera formatet. Det kanske tar sig?

Kom och häng, om ni vill.

Det var det.

Nu är det snart skolavslutning (äntligen) och jag har de senaste dagarna tampats med allsköns dårar (elever och föräldrar) som haft åsikter om betygen (naturligtvis).  Har flertalet gånger bara haft lust att svälja en cyanidtablett och göra slut på eländet en gång för alla (dramaqueen).

Meeeeen man ska inte gräva ner sig och när de sista tonerna av rockversionen av Jul jul strålande jul klingat ut i elevhallen är det jag som tar mitt pick och pack och drar ifrån gamla Svedala och jag tänker inte sakna jobbet en enda gång.

Demensen, demensen...

Eh, okej! Claes Elfsberg dyker upp i rutan i SVTs sändningar från Nobelfesten och min första tanke är: "ä'nte han DÖD???". Tror alltså att han är Jarl Alfredius. Var tvungen att bildgoogla och bara komma till rätta med tillvaron. På samma sätt som en del gubbar inte ser skillnad på pop-lollor så ser jag inte skillnad på tv-gubbar.

Andra tv-gubbar jag haft svårt att skilja på:

Sorry Skräpis, but out princess is in another castle.

Springer till tunnelbanana, bakfull och med endast tre timmars sömn på nacken. Vill döden dö. Vid tunnelbanan står en bil parkerad. I bilen sitter en man. Mannen pumpar musik på absolut högsta volym, och inte vilken musik som helst. Det jag hör ljuda typ ett kvarter bort är nämligen den klassiska musiken till Super Mario Bros. Lagom till att jag, nu extremt förvirrad och eventuellt hallucinerande, rundar bilen sätter musiken till värld 1-2 igång. Ni vet när man åker ner i röret och hamnar under marken liksom. Där satt han och liksom tonsatte oss kändes det som.

Förortens frostslöjor.

Förortens frostslöjor., originally uploaded by Skraphogen.

*Tranströmer*

Det här är ändå en typ av kyla jag kan stå ut med. Även om bristen på vinterstövlar börjar bli plågsamt uppenbar. Förbannar mina vidrigt välvda hålfötter.